Lurad

Imorgon börjar jag jobba igen. Fyra veckor ledigt har jag haft. Det går fort.

Jag vet inte vad jag tycker om den här sommaren. Känner mig snuvad på den, på något sätt. I maj hade vi tropikväder en period. Men sen då? Juni gick med halvdant väder och tre gånger så mycket regn som juni i fjol. Och ta mig rackarn blev inte juli likadan! Vi begåvades ju aldrig med den där värmeböljan som skvalpade omkring där nere i söder i flera veckor. Den tittade jag avundsjukt på, och skickade mina superkrafter ditåt. Det var därför ni fick syndaflod.

Men inte hjälpte det här. Vi fortsatte med halvdant varannandagsväder.

Min bästa vecka var fjällveckan, som bjöd på så gott som oavbrutet solsken. Det är ju däremot ovanligt i de trakterna. Det var bara att tacka och ta emot.

Nu börjar som sagt slitet igen. Kul att träffa arbetskompisarna, förstås.

Men jag känner mig sviken.
Av sommaren.
*****

Det är ont ...

.. om lingon i Nårrrrrland i år, sägs det. Åtminstone om man får tro så kallade riksmedia (läs Stockholmsditon!).

Jaså, säger jag.

Ja det är klart. Det tog mig ju hela fyra minuter att plocka en dryg liter på det här 1½ kvadrameter stora området.

Så då är det väl sant.



*****

Praktisk filosofi

Blomsterkoll XIX 2010

I skuggan av en sten, och i skuggan av sina betydligt vanligare och mer kända släktingar i samma trakter.

Vilken växt?
*****

Till topps

Efter en orolig natt, med UFO-besök^*) och usel sömn, vaknar jag återigen i bastukänsla. Inte hjälper det med att lägga sig ovanpå sovsäcken heller. Öppnar dessutom korsdrag (Visst - Man har ju ett elegant tält, som tillåter det.) och hoppas på någon eller några timmars sömn till. Klockan är bara några minuter över sex.

Men solen är oss övermäktig. Och när termometern visar +34 i tältet, står vi inte ut längre.

Ur medvandrare Benkes dagbok:

Det är en fantastiskt vacker morgon. Inte ett moln på himlen. Skönt att pyssla med morgonbestyren endast iklädd kortkalsingar och t-tröja. Vid frukosten ungefär klockan 10 blir det lite kyligt av blåst, så det blir långbrallor och tröja på. Men frukost ute i solen blir det.

Idag packar vi en dagturssäck för att bege oss upp på höjd. Vi går rakt upp i sluttningen från tältet, över gullbräckefulla vattendrag. Jag tror aldrig jag sett sådan mängder med den arten. Det är helgult över hela berget. Solen är stark, mycket stark och eftersom det är kraftigt uppför bryter svetten fram rätt snart.

Vårt mål är inte att bestiga någon topp utan bara komma i närheten av topparna i Sulitelmamassivet. Ett berg som flera gånger svikit oss, genom att envist hålla till bakom dimmor och moln.

Sulitelma gällde en gång i tiden som Sveriges högsta fjäll. Men det var innan Sarek och Kebnekaiseområdena var "upptäckta". Nu är den högsta svenska toppen i massivet bestämd till 1809 m. Vi delar berget med Norge och den norska toppen, Suliskongen, är högre.

Klockan tretton och tretton på 999 meters höjd, lagar vi lunch. Pirr med quinoa och fjällsyra. Utsikten från vår plats är oerhört vacker. Vädret är varmt och gott.

Här sitter vi med hela det vackra bergsmassivet, med sina glaciärer, sina branter och sina molnslöjor. En glittrig sjö. Något av den mest "alpina" omgivning man kan finna i Sverige.

Det är svårt att ta till sig det mäktiga, vackra landskapet.

Så småningom vänder vi åter mot vårt basläger igen och når det vid halvfemtiden på eftermiddagen. Vi går ner i bäcken för att tvätta av oss. Då har plötsligt solen gått i moln, förstås.

Middagen får intas inne i tältets absid. Lagom till drinken kom regnet.

Men solen kommer tillbaka efter någon timme och vi sitter ute länge och väl i kvällsljuset, med vårt thé.

Ännu en fantastisk dag.







*****

^*)
- Du måste komma ut. Det är något i luften som lyser ovanför fjällkanten. Det ser ut som ett UFO.
Ett nattligt besök i nödsyfte orsakade denna dramatiska rapport. Själv låg jag trygg i min sovsäck och hade ingen som helst lust att kliva ut mitt i natten. Men nyfikenheten tog överhand.

Jag tog kameran med mig.



Det var Venus, som ensam tronade på en i övrigt stjärnfri himmel. På dessa breddgrader är himlen fortfarande så ljus även mitt i natten, att inga stjärnor syns. Förutom denna. Bilden togs på fri hand. Därav har planeten begåvats med en extraordinär form.

Jobb, jobb och jobb

Förmiddagen har ägnats åt vägtrummor. Byten av sådana. Plus en omledning från ett dike, till ett annat.

Ja - Vi stod och tittade på och bjöd på kaffe. För vi hade lejt en proffsgrävare. Se bara hur snabbt och elegant han ställer allt tillrätta, efter att ha grävt.


*****

Fredag kväll

Stigen hem, från stranden.
*****

Skämmes

FN-organet UNESCO underkänner nu Sveriges första biosfärområde. Det är Torneträsk, den stora sjön i Kiruna kommun och som på sina stränder har bland andra Abiskos och Björklidens turistorter. Sjön är sju mil lång och en mil bred på sitt bredaste ställe.

Anledningen är att det saknas lokalt engagemang för hållbar utveckling från bland annat kommunen och länsstyrelse.

Och kanske ett lokalt engagemang från lokalbefolkningen skulle ha varit på plats.

Som jämförelse nämner P4 Norrbotten att Sveriges andra biosfärområde, Kristianstads vattenrike, just nu investerar 100 miljoner kronor. För bevarandet av den biologiska mångfalden, och för att locka besökare.

Så Kirunabor; det räcker inte med skoteråkning!
Det måste till något mer hållbart.
För framtiden bortom morgondagen.
*****

Definition av biosfärområde.

Ina vann

Kanske gav alla andra upp. Men Ina var först och hade rätt.

Det var en Norskpyrola, som porträtterades i Blomsterkoll XVIII, härom dagen.

*****

Mat och potatis

- Men vad äter ni, när ni fjällvandrar?
En av mina kolleger frågar mig inför min avfärd.
- Det kan jag berätta när jag kommer tillbaka, säger jag.

Att vandra med tung packning, ibland ett par mil på en dag, kräver förstås energi. Även om man på de stora etablerade lederna kan proviantera på en del av stugställena, så måste man bära det mesta med sig. Vi, som skulle vara borta i åtta dagar och inte passera något inköpsställe fick alltså bunkra ordentligt.

Kravet på maten är att den ska vara energirik. Och lätt. Är den dessutom god, så är det fulländat. Frystorkade rätter är ett alternativ. Pulversoppor, nudlar osv är också nedpackade.
Men tråkigt.

Lite färskvaror kan man ha med sig, för de första dagarna. Men sedan kan man inte vara säker på att de håller sig. Dessutom är de förstås tyngre.

Vi torkar mat själva. Köttfärs, renskav, morötter, tomater. Det ger den bästa fjällmaten. Kan varieras, kryddas och piffas till med diverse knep. En vitlök är inte tung. Lite kryddor i en burk är heller ingen börda.

Så här får ni smakprov:

Frukost kan vara "fjällgröt", det vill säga Ekströms fruktsoppa, eller nyponsoppa med ett par nävar havregryn, pumpa- och psylliumfrön.

Eller fullkornsvälling, med gojibär. (Bild 2 är tagen vid ett tillfälle då vi tog in i en stuga.)














Lunch är oftast någon soppa, eller frystorkad rätt med förstärkning. Eller som här - Pirr, med vit quinoa och en fräsch sallad på nyplockad fjällsyra. (Jag höll på att falla i en grop där, och skriva "färskplockad". Urk!)



Drink före middagen? Givetvis!





Gammeldansk i samtliga fall. Med nötblandning, gojibär, eller med torkat renkött.






Sedan kommer middagen.

När man väl fått upp tältet, tvättat sig i närmsta bäck och bytt till "lägerkläder", så har man inte så mycket annat att göra än att äta. Pyssla med maten. För att få till något lite festligare. Alla frystorkade rätter kan piffas upp och drygas ut. Men varannan kväll åt vi förstås vår egen torkade mat.

Köttfärsgryta med pasta, morötter, tomater. Alternativt kan man använda röda linser istället för pastan, eller quinoa, bulgur och dylikt.



Kaffe, thé med mackor, kex, kakor, mörk choklad ingår förstås också i kosthållningen.
Så det går ingen nöd på oss.

*****

Just när jag börjar ...

.. bli färdig hos frisören, ringer min telefon. Från restaurang Uni:k på universitetet.

- Hej, det är Robbie. Hörde att ni tänkte komma hit och äta idag. Jag har bara två bitar kvar av Västerbottenspajen med rökt laxröra. Tror du att ni vill ha det?
- Absolut, absolut. Tack, säger jag.
- Okej. Då håller jag undan dem för er.

Det tycker jag är service.
*****

Blomsterkoll XVIII 2010

Nästan lite oanständig. Eller hur? Men då tänker du fel. För det där är själva livmodern. Må vara grannens, men ändå. Inget annat!

Vilken växt?

*****

Varför

Många gånger har jag undrat över mig själv och min längtan till fjällen. Vad är det som gör att man vill dit? Vill vara där, ofta under stor ansträngning. Rent obekvämt, opraktiskt, jobbigt.

Men det är som ett reningsbad. Som ett spa för själen. Som en retreat. Man lämnar allt - Folk, fordon, teve, radio, tidningar. Ingen telefontäckning. Det skulle kunna bli världskrig, utan att man får veta något.

Man går in i en egen värld. Bär sin bostad på ryggen och förflyttar sig i snigeltakt. Hela existensen bygger på det man har i ryggsäcken. Mat, kläder, säng, köksattiraljer, bränsle, hygien- och förbandsartiklar. Naturen bjuder på resten, och det är ju förstås inte så lite.

Väl framme vid vårt egentliga basläger, gör vi det bekvämt för oss. En bra tältplats skall vara mjuk, torr, utan knölar, ingen risk för översvämning vid störtregn, och nära (helst intill) en inte alltför högljudd bäck med friskt vatten, som lätt kan nås. Ibland kan det vara ett rent helsike att hitta rätt ställe.

Lägg därtill att platsen ska ha en vacker utsikt, men ändå ligga i lä för ilskna vindar, och helst i skugga för morgonsolen. Det är inte lätt. Man får ofta ge avkall på en eller ett par av de där detaljerna, även om vi i detta fall har tänkt stanna på ett och samma ställe i några dagar, för att göra dagsturer.

Den plats vi valde hade alltså det mesta, utom den där skuggan för morgonsolen. Inte var det särskilt mycket lä heller. Får duga.

Sedan är det bara att koppla av. Sitta och stirra. Eller läsa. Kanske en promenad. Äta lite. Fika. Njuta av nuet, luften, dofterna, ljuden och ljuset. Och så en daglig exkursion till någon spännande sjö, dalgång, eller kanske topp.

Det är rent. På något sätt ursprungligt. Och alldeles naturligt och fantastiskt.

Därför!






*****

Lätt

Blomsterkoll XVII vållade inga svårigheter. Snabb som ögat var ellem där och klämde i med rätt svar.

Och Babsan höll med.

Jag skrev ju också att jag skulle gå ut lite löst och med en ledtråd som uppmanade till att inte vara så sipp.

Enkelt, som sagt.

Jag hade nästan gett upp hoppet om att få se fjällsippan i blom i år. Överallt, även på höjder över 1000-metersnivån fanns stora bestånd. Men alla var utblommade. De stod där bara med sina fröpenslar. En och annan maläten blomma kunde vi se.

Men så en kväll på en liten extra promenad råkade vi komma på en liten kulle mitt i ett helt platt gräsfält, som var alldeles översållad med blommande fjällsippor i hundratal. Märkligt, eftersom den kullen fanns på bara dryga 800 m och helt logiskt borde vara tidigare i utvecklingen än de högre belägna.

Ny blomsterkoll inom kort.

*****

Apropå ...

.. Stockholmssossarnas förslag från igår publicerar jag här den alltid så träffsäkre tecknaren Magnus Bards "kommentar" till det prilliga förslaget.

(Klickbar bild, för bättre läsbarhet.)

(Publicerad med benäget bistånd av tecknaren.)

*****

Se mer av Magnus bilder.

En skön sak ...

.. med att råka vara ensam i stugan en semesterdag, är att man efter förmiddagens sysslor (matbrödsbak, t.ex.) kan slå sig ner på altanen med en kopp kaffe och morgonens tidningar.

Och så får man ta hur många kex man vill.
*****

Vi hittade ...

.. ett borttappat garnityr.

Men vi insåg rätt snart, att ägaren inte behövde det längre.
*****

Feltänkt

Sossarna i Stockholm föreslår en rad nya serviceinrättningar i anslutning till tunnelbane- och pendeltågsstationer. Det ska vara möjligt för alla dessa pendlare att lämna in sin tvätt, när man åker till jobbet. Sedan kan man hämta ut den på vägen hem. Eller få sin matkasse, fylld och klar, när man återvänder till sin hemmastation.

Ungarna ska man också lämna in, inte på tvätt (vilket väl kanske blir nästa steg), men väl på dagis alldeles intill trafikknutpunkterna.

Detta för att Stockholmarna ska få tid till att "skratta och älska", istället för att sköta hushållet före och efter de extremlånga pendeltiderna till och från jobb. Och dessutom "få tid att byta batteri i klockan".


Jag har ett annat förslag:

- Ta jobben och flytta ut dem från storstäderna. Stora koncentrationer med folk är omänskliga. Det är ju också tydligt med tanke på syftet för förslaget. Att få tillbaka sitt människovärde, ska det väl inte behövas personal till.
*****

Läs debattartikeln i DN!

Blomsterkoll XVII 2010

Varsågod! Jag går ut lite löst efter blomsterkollspausen.

Var inte så trist!

Vad är detta för blomma?
*****

Så var vi där

Ett elegant lyft från Kvikkjokks lilla helikopterflygplats, den förra lördagen, sjunde augusti. Tjugo minuter senare sätts vi lika elegant ner på Virihaures strand. Klockan visar då tjugo i sex på kvällen. Inte så mycket tid kvar av dagen alltså.

Men vi axlar våra bördor och ger oss iväg. En bit ska vi väl hinna i alla fall. Det går förvånansvärt bra med 23 kilo på ryggen och för att vara den första invänjningsperioden. Det blir nära tre timmars vandring. Vädret är underbart fint. Varmt, lite för varmt egentligen. Det tar på krafterna. En hel del uppförslut är det också. Det blir täta vattenstopp.

Slutligen finner vi en plats cirka 9 km från vår landningsplats. Invid Stálojåhkka, på en grästerrass. Vi fixar tält och mat.

Sedan sitter vi långt in i den ljusa kvällen och njuter av ljusspelet över himlen, speglingarna i vattnet, jåkkens brus och hägrande utsikter framåt i färdriktningen.

Nu har vi landat på allvar.





*****