I väntan på vinter

Vi är ute i stugan i helgen. Lite förkortad visserligen, eftersom vi åkt ut först idag istället för fredag kväll.

Skönt att se något annat, efter fem veckohelger i stan. Två frivilliga och tre ofrivilliga.

Åkte ut i fuktigt novemberväder, där dagen inte riktigt vill vara ljus. Regntung sky, som ändå inte släpper ifrån sig dropparna. De verkar bara hänga där hotfullt i gråluddet. 4-5 grader över noll ger verkligen ingen trevlig vinterkänsla.

I stugan är det knappa tio grader, men vi har förstås varit förutseende redan när vi åkte härifrån sist och byggt en färdig brasa i täljstenskaminen. Bara att tända den, och skruva upp värmen på elementen, så börjar det kännas behagligt rätt snart.

Vintern får vi se på TV. Från Gällivare, bara 25 mil norrut och inne i landet, strömmar fina, vackra vinterbilder med snötyngda granar och fina skidspår. Glad att se divan Northug halka efter. Så osportslig är jag. Men han tar priset i negativitet. Han gillar inte ens att tävla i Gällivare "för dit kommer bara 10 personer för att titta". Jojo! Förmodar att han har synfel, för jag såg massor med folk.

Vinterdörrmattan fram, renfällen på pölen och fårskinnet i favoritfåtöljen.
Det är "vinter".

Konstgjord vinter kan vi ändå fixa här i stugmyset. Vi lär få vänta på den riktiga.












*****

Men nog tycker jag ...

.. att det var lite beige att Fredrik och Kristian var så usla på franska!

*****

Vi tog ...

.. grillad torskrygg med gratinerade briefyllda tomater, lökfylld bresaola och liten löjromssallad.

Vad tog du?

*****

Den som inte inser ...

.. att RUT-finansierad läxhjälp till skolungarna är till för att ytterligare segregera rika från fattiga, är allt bra blåögd, och förmodligen också blå i själen.

Borgerlig cynism i sin prydno.


*****

Ett litet framsteg

En femtedel av världens hajfångst står spanjorer och portugiser för. Glädjande därför att EU nu förbjudit s.k. finning, dvs att man hugger av fenorna på hajarna och slänger tillbaka djuret i havet. (Jfr.: Hugg av alla ben på en älg och lämna den sedan i skogen!)

Läs mer!

*****

Nu är klockan 17.00

Dags för den ädla surströmmingen med kollegerna på jobbet.

Trevlig torsdagskväll.


*****

Talgoxarna ...

.. pjuter, som vore det februari, när jag går till jobbet i novembermörkret.

Längtar snö.

*****

Idag tycker jag ...

.. att det var ovanligt mycket "uppåt väggarna " i nyhetssändningarna. Oftast med människan som orsak till eländet.

Israel - Palestina-konflikten. Där har jag egentligen slutat intressera mig. Konflikten verkar olöslig och så länge religion får styra, så blir det som det blir. Tänk att mänskligheten inte har lärt sig något trots tusentals år av lögner.

Lögner och religion går förmodligen hand i hand tillsammans med den nye EU-kommissionären Tonio Borg också. Tala om att vrida klockan tillbaka, när han blev godkänd som ny representant i EU-regeringen. Kvinnoförnedrande homofob med invandrarförakt. Mörkrädsla är ett svagt ord i sammanhanget.

Kineser med pengar vill ha hajfenssoppa. Hajar fångas, fenorna kapas och fiskarna kastas tillbaka levande ut i havet till en säker död. Utan fenor kan de inte simma. Det säger sig självt. Det är så fruktansvärt inhumant att man inte tror människor om att kunna uppföra sig på det sättet. EU väntas förbjuda hanteringen, som också praktiseras av spanjorer och portugiser. Skämmes!! Tusenfalt.

Svenska poliser kollaborerar med kriminella. Säger inte mer. Men det är konstaterat.

Det är svårt att se positivt på mänskligheten ibland.

*****

Årets julklapp

Hörlurar är det som handeln vill att vi ska satsa på i jul.

Jo - Vi ska alla gå omkring i vår egen lilla isolerade värld.
På gymmet.
I kassakön.
I trafiken . . .

Omvärlden tar vi in via Facebook.
Ty vi är ju sociala.

*****

Innan nu någon ...

.. akademisk institution drar igång ett dyrbart forskningsprojekt, kan jag redan nu meddela resultatet.

Allt av mindre sort, som tappas i golvet i ett badrum,
försvinner alltid in under badkaret.

Vsb.
*****


Läs även andra bloggares åsikter om Forskning, Rapporter, Forskningsrapporter

Man inser . . .

. . att klimatet redan har börjat barka åt skogen, när meteorologen i P1 påstår att ... "Norra Norrlands kustland får efter en kall och klar natt, mildare ..." och termometern i natt inte gått ner till mer än 0,4 minus.

Kall och klar natt! Jojo - ramarna förändras.

*****

Tack och lov

Mardrömmen kom av sig. I alla fall tills vidare. Här gick man med en molande oro inom sig att vårt största flygbolag skulle gå omkull.

Med en höst fylld av mycket arbete, ibland övermäktigt, med mycket övertid och stress, hade vi inte orkat med en situation där vår största leverantör plötsligt inte skulle fungera.

Jag tänkte på alla frågor från kunderna.
 - Hur gör vi nu?
 - Förlorar jag mina pengar?
 - Gäller min hemförsäkring?
 - Finns det några alternativ?

Det har funnits dagar i höst, då vi haft drygt 200 bokningar bara på en och samma dag. Tvåhundra stycken, bara på vårt kontor. Det funkar uppenbarligen, med lite ansträngning. Det betyder också att det teoretiskt skulle kunna bli 200 samtal med mer eller mindre kaotiskt innehåll på en dag, där alla kräver sin uppmärksamhet, sin rätt till hjälp.

Askmoln från Island hade i så fall varit en andeviskning.

Nu pustade vi ut istället. Kunde gå hem efter stängningsdags.
Ägna oss åt Sommarpratarna, Lykke och Homeland. (Fast själv avstår jag det sistnämnda. Jag tycker den historien borde ha kramats ur redan förra säsongen.)

*****

Det gäller att vara . . .

. . om sig och kring sig, om man vill ha cykeln kvar.


*****

Utsikt

Novemberfrukosten börjar lida mot  sitt slut.

I radion hudflängs de som hudflängas bör.

Min svanskota värker. B har kastat ena kryckan. 

På loftgången utanför fönstret ser jag hur ambulanssjukvårdare för en granne till ambulansen.

Utsikt.

*****

Protester

Äntligen har det börjat hända något. Jag har inget emot att gruvor etableras. Där det är lämpligt och med hårda miljökrav.

Norrbotten ser nu en gruvboom som aldrig förr.
Det ger jobb.
Det ger pengar.
Det ger sår, som aldrig läker.

Särskilt inte när pengarna, vinsterna, rinner iväg åt håll, där vi inte kommer åt dem. Ut ur länet och ut ur landet.

Sverige har nog den mest slappa gruvlagstifningen i världen. Det är därför som kanadensiska, australiensiska och andra bolag gräver guld just nu. Det de inte får göra hemma, gör de här.

Den nuvarande regeringen tittar blåögt på och hävdar den kortsiktiga så kallade arbetslinjen. Jobb är värda mycket för de som jobbar. Men de som jobbar bosätter sig inte här, utan flyger in och flyger ut, ungefär som till oljeriggarna i Nordsjön. Inkomsterna får de här, men skatten betalar de i sin egen kommun. Pengar som gruvkommunen aldrig ser röken av, men förutsätts bygga samhällsservice ändå.

Nu har ett nätverk bildats. De har möte idag. I maktens högsäte.

Det är hög tid.

För spåren på andra håll förskräcker.

Men tänk om det är försent.

*****

Idag tog vi mod till oss . . .

. .  och åkte ut till stugan för första gången efter olyckan. Vi har inte varit där på en månad, eftersom ingen av oss ha kunnat köra bil längre sträckor.

Men vi ville titta till huset invändigt och utvändigt, rensa kylen, vattna krukväxter och annat. Det såg rätt bra ut, trots allt. Ingen katastrof. Skönt.

Sedan är det så att vi håller på med ett projekt tillsammans med grannarna för att borra efter vatten, vintervatten, som vi saknat i våra kranar hittills. Vår sommarvattenanläggning är utmärkt, men när vintern kommer stängs den och vi får hämta vatten i pumphuset. Det är rätt tungt, även om vi från första början tyckte att det var helt okej. Man anpassar sig och fixar till det rätt praktiskt ändå, med pumpdusch, krandunkar och så vidare.

Men visst vore det skönt med vatten i kranen året om.

Sagt och gjort. Projektet sattes igång. Och naturligtvis ligger tidsplanen så att det ska ske just nu, när vi är indisponerade. Tack till grannarna som ställer upp och fixar, eftersom vi inte kan finnas på plats.
Går allt som det ska har vi vatten i huset till jul.

Novemberdagen är dunkel. På den tunna isen på andra sidan fjärden ligger ett trettital sälar och jäser. Men inte så länge. När vinden tilltar klirrar och klingar luften av sönderbrytande is. Det låter lite överjordiskt och mystiskt och kanske lite kusligt om det hade varit mörkt.

Vi lämnade platsen innan dess, och åkte hemåt stan igen, sedan vi fått kaffe hos grannarna.

Novemberisen ligger tunn

*****

Det var när vi . . .

. . upptäckte att quinoan som vi just ätit, hade dött för länge sedan, som vi undrade hur resten av kvällen skulle bli.













*****

Hur är det?

Läser ett inlägg hos Elisabet, som jag gärna lägger ut här.

Själv hade jag liknande funderingar på min egen blogg för sju år sedan.
Tiden går.

Har något förändrats?

*****

Med Eva . . .

. . på Kulturens hus.

*****

Apropå

Hellre språkrör än järnrör.

Tycker jag.

*****