lördag, november 17, 2012

Protester

Äntligen har det börjat hända något. Jag har inget emot att gruvor etableras. Där det är lämpligt och med hårda miljökrav.

Norrbotten ser nu en gruvboom som aldrig förr.
Det ger jobb.
Det ger pengar.
Det ger sår, som aldrig läker.

Särskilt inte när pengarna, vinsterna, rinner iväg åt håll, där vi inte kommer åt dem. Ut ur länet och ut ur landet.

Sverige har nog den mest slappa gruvlagstifningen i världen. Det är därför som kanadensiska, australiensiska och andra bolag gräver guld just nu. Det de inte får göra hemma, gör de här.

Den nuvarande regeringen tittar blåögt på och hävdar den kortsiktiga så kallade arbetslinjen. Jobb är värda mycket för de som jobbar. Men de som jobbar bosätter sig inte här, utan flyger in och flyger ut, ungefär som till oljeriggarna i Nordsjön. Inkomsterna får de här, men skatten betalar de i sin egen kommun. Pengar som gruvkommunen aldrig ser röken av, men förutsätts bygga samhällsservice ändå.

Nu har ett nätverk bildats. De har möte idag. I maktens högsäte.

Det är hög tid.

För spåren på andra håll förskräcker.

Men tänk om det är försent.

*****

2 kommentarer:

  1. Ja varför ska vi vara så flata i Sverige? Se och lär av Norge hur de gjort med oljeinkomsterna.

    Sverige har förvandlats till en råvarukoloni, fri att plundra för storföretagen.
    Vi har blivit det nya Afrika!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Knapsu: Exakt så känner även jag. Och exemplet i Finland förskräcker verkligen. I det området är det fler som jobbar inom besöksnäringen än i gruvindustrin. Undrar hur länge de kan göra det.

      Radera