Det snöar ...

.. och snöar. Till glädje för många, som var ute på stan idag.

Inte är vi lamslagna heller.














(Traktorföraren vinkade glatt till mig uppe på balkongen, när han tydligen såg att jag fotograferade.)


*****
Läs även andra bloggares åsikter om Snö, Glädje, Vinter, Väder, Luleå, Norrbotten

Heja, heja

MP vill få politiker att bli som vanligt folk.
Det vill säga uppskattade och avlönade för det jobb de gör.

Och betalade med a-kassa, för det jobb de inte gör.

Logiskt och fullständigt självklart, istället för livslånga pensioner, fastän de är arbetsföra!

HEJA MP!

*****

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Miljöpartiet, Förmåner, A-kassa, Frälse

Julkul

Igår, lördag, samlades vi alla i hela företaget till årets traditionella julfest. Alltid efterlängtad, alltid uppskattad. Ett av årets höjdpunkter, helt enkelt.

Det beror förstås till stor del på att man får träffa alla dryga fyrtiotalet medarbetare på en och samma gång. Det händer bara i december. Vi är ju annars spridda på en yta som hela Götaland kan avundas oss, dvs Norrbottens län.

Några av oss samlades under eftermiddagen för ett litet förmingel på ett av stadens inneställen. Sedan följde en uppskattad föreläsning i en och en halv timme. Livet i balans. Med konkreta råd och många igenkännanden. Vi har ett stressigt jobb.

Framåt kvällskvisten hämtade en buss för färd mot okänt mål. Det blev en hyrd restaurang en liten bit utanför stan, där tomtemor (vår chef) och tomtefar (vår ekonomichef) traditionsenligt tog emot med högläsning. Det var en dikt, som sammanfattade året, med alla små roliga fadäser som inträffar i verksamheten. Fler igenkännanden, alltså.

Efter det blev det strip! Nämnda tomtar utförde den med all den koreografi som brukligt är. Av åkte tomtedräkterna till raffig musik, som snart övergick i maffig dito, när kvällens överraskning dök upp från en läktare i lokalen. Katarina Fallholm - Norrbottens operastjärna fick hela församlingen att gunga. Ståpäls för de flesta.

Sedan blev det julklappar till alla, god mat (inte julbord), mera mingel, musiktävling (jag vann med min sång) och virvlande dans till småtimmarna.

Svanskotan protesterar idag.
Men det var det värt.




*****

Adventsstämning

Skön morgon med mysväder och julljus. På gården kör flitig traktor.

Det snöar härligt.

*****

Vad vet Mikael Niemi

I slutet av sommaren kom en ny bok av Mikael Niemi. Fallvatten. Den handlar om en verklighet vi helst inte vill tänka på, vi som bor i Luleälvens dalgång och mynning. Jag läste den med behållning under min Kroatiensemester i september. Skrämmande kuslig.

Senare under hösten har märkligt nog nyhetsinslag och tidningsartiklar med ökad frekvens pratat om kraftverksdammar och gruvdammar med stigande intresse. Främst kanske det beror på den blöta hösten med regnrekord och därmed till bristningsgränsen fyllda reservoarer.

Igår låg plötsligt denna broschyr i brevlådan.

Hm!??

Nåväl. För min del blir det någon månad i stugan. Om dammen brister.

Å andra sidan går ju jorden under om några veckor, så .............













*****

För första ...

.. gången på sex veckor får jag ligga kvar och vänta på frukost.

Det går framåt.



















*****

Nazisthälsning . . .

. . på hockeymatch i Luleå, av en motståndarsupporter.

Taekwondomatchförlorare ger sig på sin motståndare med farlig spark i ryggen efter matchen.

Ungdomslag i fotboll i Nederländerna sparkar ihjäl en linjedomare efter matchen.

Sporten ädla känslor föder.

Sägs det.

*****

Dagen

Introduktion hela dagen. Ny medarbetare från vårt Kirunakontor på besök här i Luleå för att träffa kollegerna och få lära sig ett och annat om vårt företag.

Hon visade sig rätt fullfjädrad och intresserad och kommer snart att vara helt assimilerad i vår jobbkultur.

Fler chanser får hon imorgon. Då har vi traditionell julfest. Då kommer all personal från alla kontor att samlas för föreläsning och hemlig fest.

Mycket uppskattad och oftast helt oförutsägbar.

Spänningen stiger.

*****

Äkta

Sveriges största adventsstake.
Eller?

*****

Hybris . . .

. . kallas det.

Mitt land var inte ett dugg lamslaget!

Men hos Stockholmsmedier händer det rätt ofta.

Snäv självhorisont, kan det kanske kallas. 

*****

. . . från mobilen

Kaosdag

Det blev en rejäl flash-back till de Isländska-askmoln-tiderna idag.

Denna gång på grund av ett snömoln över Arlanda.

Telefonerna gick röda ungefär 2 sekunder över 8 i morse och har sedan inte bleknat på hela dagen.

Strandsatta kunder, som inte kom iväg. Strandsatta kunder som fastnat i Bryssel, Oslo, Paris, London....... , som vi försöker hjälpa.

Egentligen är det flygbolagen som har ansvaret för kunderna i dessa fall; ja - vi får egentligen inte röra kundernas flygbokningar. Mycket strikta restriktioner gäller i de här fallen. Men när något sådant här inträffar så blir uppgiften övermäktig för flygbolagspersonalen och då får vi hoppa in med utökade befogenheter. Och det behövdes idag.

Vi beslutade raskt om extra öppethållande, för att assistera och reda ut, boka hotellnätter för de som inte kommer sig hemåt och så vidare.

Sedan får vi se hur det ser ut imorgon bitti. Kommer inte de sena kvällsflygningarna till Luleå ikväll får det återverkningar på de fyra tidiga morgonavgångarna imorgon.

Men det är en annan dag.
En helt annan dag.

Förhoppningsvis.

Pust!

*****

Hur gör Finland

Läxhjälp hit och läxhjälp dit!

Jag har aldrig begärt och aldrig fått. Jag har gjort.

Åter till rubriken!
Hur gör de i världens bästa skola?

*****

Tjejer är konstiga (OBS! Provokationsblogg.)

Idag slog kylan till ordentligt i snöfattiga Luleå. Minus 21 fick mig att ta fram dunjackan och mössan, när jag skulle gå till jobbet i morse.

Den första jag möter ute på gatan är en kvinna i början på medelåldern. Hon går och pratar i telefon. Inga handskar. Klädd i en till synes tunn kappa, barhuvad. Det såg kallt ut.

Nästa tjej möter jag 25 meter senare. Ung. Modemedveten. Det innebär också att man inte har mössa, inte halsduk. Jackan öppen. Inget på händerna. Tygskor.

Intressant. Jag börjar studera folk. Och det upprepas ett par gånger till.

Tjejer i alla åldrar trippar omkring till synes klädda för plusgrader i arktisk kyla.

----

På jobbet lite senare. Vi har minst 20-21 grader inomhus på vårt jobb.

Där fryser tjejerna och ställer upp elementen på max.

Frågor på det???


*****

Idag ...

.. var det rätt ovarmt när jag gick till jobbet.

*****

DN och TT ligger efter. 

 Jag har jobbat i resebranschen i 43 år och fick börja min karriär med att sälja tågbiljetter. Alla kontor jag jobbat på sedan dess har gjort det.

Så vad är nyheten?

*****

. . . från mobilen

Helgens mest korkade

Hur har detta gått till. Plötsligt får jag veta att definitionen på miljöklassad bil ska förändras om en knapp månad.

Något korkat nyliberalt beslut, resultat av att någon eller några slagit sina kloka huvuden, inte ihop utan förmodligen in i en bergvägg och kommit till slutsatsen att tillåtet utsläpp ska relateras till bilens vikt!!!

En tung fyrhjulsdriven SUV som ska köra runt Stureplan ska alltså få möjlighet att släppa ut mer än en liten lätt VW polo, som oavsett utsläpp inte blir klassad som miljöbil, eftersom den är för lätt. Jo, du läste rätt. Så korkat kommer det att bli.

Sverige - Föregångsland på miljöområdet.
Var det inte så det lät för några år sedan?

Vem släppte in bilistlobbyn i riksdagshuset?

*****

Första advent II

Vi åker hem rätt tidigt från stugan, efter att ha jobbat med vattenindragningsproblematiken ett tag. Grannen Håkan är eldsjäl och tycker att det borde hända något nu.
 - Allt är ju mer eller mindre klart, säger han.

Men "hantverkare" är "hantverkare" och har en helt egen tideräkning. Märkligt hur vi tolererar det.

I stan är det julskyltning - Skyltsöndag, som vi kallade det som barn. Du vet den där dagen då man gick ut och fick se allt som alla affärer hållit så hemligt bakom papperstäckta skyltfönster den senaste veckan, för att väcka nyfikenheten.

Puts väck är den traditionen.

Jag gjorde en sväng i alla fall, för att se vad som stod på. Vi har ju fått hela 1,2 cm snödjup att pulsa i också. Det är nog 75 procent mer än vad vi hade i stugan.

Härligt!

Man får vara glad för det lilla.

Mysig stämning på stan

*****

Första advent

Kväll

Efter dagens ljusslingemisslyckande, som egentligen bara blev halvt eftersom den andra slingan i granen på andra sidan huset gick galant att få upp, fixar jag middag framåt kvällen.

Naturligtvis norrbottniskt. I alla fall till en del, eller två.

Renytterfilé med rösti, haricots verts och sotad rödlök med tranbärssky.

Ja, dåligt var det inte!


*****

Grrrrrrrrr

Visst känner du till att vi delar denna jord med en märklig varelse, som går i ide på senvintern, för att vakna upp i slutet av november, eller början av december?

Hela sommarhalvåret är den sovande. Tror vi!

Ty sömnen är orolig. Varelsen ligger till synes helt stilla i sitt krypin, som kan vara en platspåse, eller en liten kartong. Den är inte särskilt nogräknad.

Varelsen heter på latin Slingus Lux, och förekommer flitigt i vaket tillstånd från december månad. Så även hos oss.

Varsamt närmade jag mig idet för att väcka den lilla gynnaren till liv. Jag lyfte upp den för att den skulle få sin sedvanliga elchock. Det krävs nämligen, för att väcka den. Glatt spratt den till och blinkade mot mig i samförstånd.
 - Jag är redo, signalerade den.

Men det är nu som problemet uppstår. Ty under dvalan vaknar den till emellanåt och vrider sig, sträcker ut, drar ihop, vänder sig, så att den vid uppvaket icke går att känna igen. Den närmsta timmen får jag alltså ägna till att reda ut alla dess tentakler och leder, trots att den vid "sänggåendet" varsamt lagts tillrätta i eleganta böjar och rundlar.

Nåväl - Sedan börjar jag hjälpa den att slingra upp i vår syren, där den ska tillbringa den närmsta tiden och glädja oss och förbipasserande. Lysa och glimma i mörker och snö, när vi nu får någon. Det tar en bra stund, eftersom syrenen är stor och Slingus Lux är lång. Väl på plats tänker jag återigen ge den en livgivande gnista, så att jag ska kunna konstatera att den draperat sig snyggt över kvistar och grenar.

Äntligen!

Men inget händer. Den är död. Fullständigt död!

Jag försöker peta, vicka, trycka, massera samtliga 130 nervknutar, i alla fall så långt jag når. Men utan resultat. Slingus Lux har gått hädan på sin födelsedag. Och jag tänker; aldrig mer ska jag ta hand om en sådan.

Slingus Lux, undergrupp diabolus mortum

Aldrig mer!


*****