Paparazzo

Här har vi i flera år försökt erbjuda ett schangdåbelt fågelbad i stenpartiet. Med sittplatser och stenar i vattnet varifrån kunderna bekvämt skulle kunna kliva ner för att löga sig.

Det har varit nobben. Tveklöst! Inte en enda besökare trots varm och torr sommar. Vi har förstås tyckt att det är märkligt och förstått att fåglarna kanske tar väldigt tidiga morgondopp. Så tidiga att vi ännu inte masat oss ur sänghalmen. Så är det förstås!

Eller inte.

För nu har vi minsann upptäckt  att fåglar badar precis vilken tid på dagen som helst. Förmiddag eller eftermiddag verkar inte ha någon betydelse.

Men då är det inte i de faciliteter som vi erbjudit. Nä - Då föredrar kunderna en liten smältvattenspöl under en gran på baksidan av huset. Och inte är det sommar heller, men det avskräcker inte.

Igår beslöt jag att från sovrumsfönstret försöka dokumentera. Det gick väl sådär. Men tyvärr var det enda möjligheten för att få lite överblick. Håll till godo.

Guu vad skönt att bli av med vinterkvalstren. Härligt!

Kolla snubben däruppe i fönstret. Vilken snuskfarbror. Kan man verkligen inte få bada ifred. Typiskt!

Hörröh ... Ska vi gå upp nu? Det är kö. Grönfinken vill komma hit.

Bilderna är inte av högsta kvalitet. Liten kamera. Dåliga ljusförhållanden och tagna på långt avstånd. Men ändå .... Rätt kul.

Tycker jag!

*****
(Bilderna är klickbara.)

Bara en bild

Alen blommar.

*****

Ut på havet vida

Ännu ligger havet bundet av rejäla isar. Åtminstone i innerskärgården, där vi håller till. Vi förser oss med solskyddsfaktor och godkända solglasögon och ger oss ut. Ljuset är intensivt. Så intensivt det bara kan vara i april, då snön reflekterar solstrålarna från en sol som står högt uppe på himlen.

Många påskfirare i farten. En del snöskotrar, tyvärr. De är verkligen både störande och förstörande. Men det finns normalt folk också, på skidor, eller till fots. Pimpelfiskar, eller ligger bara på ett liggunderlag i solen och gonar sig. 

Vi gör en lång runda, längre än tänkt. Tog ingen termos, eller frukt med oss. Vi tänkte ju att vi skulle grädda våfflor på terassen i solen istället. Så detta får bli dagens motionsrunda, utan paus. Vila får vi göra sen.

Och äta våfflor.

*****

- Ska jag lägga locket på ...

.. pannan, så att gröten inte kallnar?

Frågan är befogad, när man som vi sitter nära naturen när frukosten ska ätas. Ja - Vi sitter inomhus, men med god utsikt över det som händer under bar himmel.

Så här års måste jag hålla lite koll. Nya gäster anländer titt som tätt, och det första jag gör är att skanna omgivningen. 

 - Titta! Där är trädkryparen, säger jag och spanar mot fågelmatningen. Men vad konstig den ser ut.

Kikaren åker fram, snabbt som ögat.

 - Men kolla! Kolla där. Det är ju en nötväcka. Va?!!

Jag har svårt att tro mina ögon och ber Benke titta och bevittna. 

Jo -  Det är verkligen en nötväcka. En sådan har jag aldrig sett förr. Inte i hela mitt liv, faktiskt. Inte någonstans, och definitivt inte här. Fågelbokens utbredningskarta säger också att den inte ska finnas i mina trakter.

Nu är väckan konstaterad och inrapporterad till vederbörlig instans (Artportalen).

Gröten hann inte kallna.

Favorit

Fyrkantig efter kvällens middag, som jag blev bjuden på, eftersom det är varannadagsprincipen som gäller i det här huset.

Suovas med granatäpple, mango och svart trumpetsvamp, serverad med lättkokt broccoli.

Oj så gott. Gårdagens påbörjade vinare, Italian Zinfandel, fick ledsaga även denna gång. Den gick bra ihop med den lättrökta renen.

Glassdessert följde.

*****

Dagens

Gråtråkig dag. En sådan där som verkar vara evig. Inget händer. Inget förändras. Det ljus som morgonen för med sig förblir detsamma hela dagen. Solen går inte att följa. 

Jag tar hellre en rejäl blåst eller snöfall, istället för denna fullkomliga stiltje. Det är som att världen stannat, även om jag vet att den rör sig på många sätt, som inte alltid är så positiva. Tänker bland annat på den massaker som ägde rum i Kenya. Iscensatt av religiösa fanatiker. Förstås! Jag hoppas att deras "gud" låter dem försmäkta i evighet i någon håla, istället för att placeras i något märkligt paradis, vilket de själva tror. Jamen du hör ju. Vilka fantasier och fantasterier.  Undrar vilken diagnos de har. Finns vacuumskalle?

Eftermiddagen kröns med ett skönt bastubad, som också innebär en upptäckt av ett läckage någonstans uppifrån taket. Det droppar smältvatten. En uppgift för en annan dag att ta tag i. Nu bryr vi oss inte, eftersom det inte innebär någon "katastrof".

Noterar också dagens ankomster. Gulsparv och ringduva fyller på gårdagens anländare koltrast och bofink.

Å tame'rackarn kommer inte solen också.

*****

Det var när vi ...

.. svängde in på vårt område, efter att vi gjort en kort inköpssväng till byn,  som vi märkte att området ockuperats av främmande makt. Den visade sig dock vänligt sinnad, eftersom den skickats ut från Mumindalen.

*****

Påskkort

Långfredagsstiltjen råder. En god vän skrev: 

"Tänk om man hade haft FB när man var barn. Då hade nog inte Jesu lidande varit så tungsamt". 

Numera lider man inte. Det är bara avkoppling. Det är skönt att vara lat, även om livet på landet alltid innebär en del syssel och pyssel. 

Påskvädret är det typiska för april. Man vet aldrig vad som kommer att hända. Det enda man vet är att det är föränderligt. Hela tiden. Men solen gör tappra försök emellanåt och vi kan ta elvakaffet ute på terassen, efter en långpromenad. Där sitter vi och njuter och lyssnar. Fågellivet är intensivt och även om det inte sjungs särskilt mycket, så tjattras det på alla de sätt och vis. Talgoxen pjuter på sitt sätt. Titorna på ett annat. Blåmesen ringer i sin silverklocka och gröfinken sågar. Sångsvanar sjunger över fjärdens is på väg mot öppet vatten i Råneälvens mynning ett par kilometer bort. Siskorna av de båda (eller möjligen tre) sorterna kan jag inte urskilja några läten ifrån, trots svärmarna som ibland landar vid fågelmatningen. 

När vi så småningom drar oss in i stugvärmen igen (Solen sviker), så dröjer det inte länge förrän en liten lunchbuffé står framdukad. Det är rökt lax, gravad likaså, löjrom, två sorters sill, gott bröd, öl och snaps.

Genom fönstret ser vi att bofinken anlänt. Inte mindre än fyra stolta hannar. Och nästan samtidigt sveper en svart silhuett över snön.

Koltrasten har landat.

*****

Snö kvar?

Jodå!

Och helt normalt.

*****

Påsk

*****

För dig som är vaken

Ta nu pch ratta in P1, på långfredagsmorgonen.

Direkt från Luleå med tankar och reportage om att ständigt vara uppkopplad/avkopplad/frälst/utbränd/med/utanför ... självinsikt.

*****

Lunchfri ...

.. dag, betyder tidig middag. Skärtorsdagen i mina trakter infaller alltsomoftast på en torsdag. Vad är väl då naturligare än att äta ärtsoppa?

Denna gång en kravmärkt sort, helt vegetarisk, som vi själva förstärker med närproducerad torkad skinka (bättre än Serrano) i millimetertunna skivor. 

Till det serveras finskt rågtunnbröd (också det papperstunt), gott och sprött med en stark ost. Naturligtvis också varm punsch. Från Trosa.

*****

Tur o retur o retur

Det blev en annorlunda start på vår påskfärd till stugan. Vi hade precis packat upp, gjort brasa och matat fåglarna, när det upptäcktes att en del mat hade blivit kvar hemma. Trodde vi. Och kollade igen. Kan det vara sant? Vi packade ju så noggrant.

Gick igenom frysen igen. Nä - vi hade glömt en del hemma. Viktig dessutom. En huvudingrediens.

En timme efter ankomst var det bara att sätta sig i bilen och åka hem igen. Vi ville ju inte att mat skulle förfaras, för vi var helt övertygade om att vi tagit den ur frysen.

Nu har vi 40 minuter till stan, så det är ingen katastrof. Men det kändes lite onödigt att behöva ta turen en gång till. Onödigt, men nödvändigt.

Men nu är vi igång. Vit och fin snö hellre än stans gråslabb. Nu väntar vi bara på solen. Den som var så generös därhemma. Vid dagens båda besök. Men här är det grått.

Påsken kan starta.

*****

Så vill jag bara meddela ...

.. att jag har besök på min balkong. Inte mindre än tre Silvermunsteklar vandrade plötsligt omkring på våra oputsade rutor. Cirka 15 mm lång, och verkar rätt fridsam.

Vackert namn.

*****

Någon som förvånas?

Det pratas i dagarna om hur farligt det är att cykla. Det har i vilket fall blivit betydligt farligare de senaste decenniet.

Här i Luleå cyklas en hel del året runt. Det är jättebra. Men nog vore det önskvärt att cyklisterna inser att de inte är ensamma i världen, där de seglar fram


• i alldeles för höga farter
• i tron att de har företräde på övergångsställen (jfr gående)
• på gångbanor och gågator (som de flesta verkar tro är cykelbanor, där gångtrafikanter irriterande nog får vistas)
• på trottoarer
• med mobilen framför ögonen
• mot rödljus
• utan cykellysen
• utan ringklocka (eller åtminstone utan att använda den)
• utan att känna till de mest elementära trafikreglerna.

Jag tillhör inte de förvånade.

*****
Här finns mer.

Läs även andra bloggares åsikter om Cykel, Cyklister, Trafik, Trafikregler

Visst har man lite ...

.. att bekymra sig över när man retar sig på att radions mångmeriterade korrespondent Daniel Alling, uttalar det urfranska veckomagasinet Paris Match ... på amerikansk engelska.
 - Pärris mätj.

Jo, så sa han. Och det retade "man", det vill säga mig.

Men livet hade nog varit lättare för mig idag, som måste storhandla för påsken, köpa present, få i mig en lunch och laga middag, om han hade uttalat det rätt.

Visst!?

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Daniel Alling, Paris Match, Franska, Engelska, Sveriges Radio

Jag - En återvinnare

Slöseri är inte min melodi. Vare sig eget, eller andras.

Därför sjunger vi återvinningens och sopsorteringens lov i det här hushållet. Praktiskt ordnat under diskbänken. Dessutom har vi en bra "sopstation" nere i det underjordiska garaget. Kompost, kartong, papper, brännbart, plast, metall, glas, batterier, lampor ... Allt i prydliga behållare.

För det mesta är det fullkomligt logiskt och därmed enkelt.

Men ibland går man bet. Som idag, när jag köpt en kabel hos Classe. I vanlig ordning var denna kabel konstfullt invirad och monterad i en hård plastförpackning. Förvånansvärt lätt att öppna, vilket inte brukar vara fallet. Normalt är de ihopsvetsade och fullständigt inbrottssäkra. Men denna gång föredömliga, och lätta att lägga i plaståtervinningen.

I den här förpackningen fanns också ett par kartongbitar. Dels med produktbeskrivning, dels som stöd åt den stackars kabeln, så att den inte skulle ha de obekvämt. Kartonbitarna var lösa och jag var precis på väg att lägga dem i kartongåtervinningen, när jag blev misstänksam.

Liten reva stjälper god tanke

Jag fick kämpa ordentligt för att åstadkomma ett litet märke i kanten, när jag försökte riva sönder produktbeskrivningen. Den visade sig bestå av plastbelagd kartong.(!!!????)

Var fabrikanten rädd att leveransen skulle hamna i vattnet, kanske. Skraj för att texten och varumärket skulle blottna upp i något okänt hav i någon fjärran ocean. Ja, inte vet jag. Men eftersom det var en kombo med både papp och plast kunde jag ju heller inte lägga den i plaståtervinningen.

Det fick bli brännbart. Får väl hoppas att brännanläggningen har rökgasrening och att energin gick åt till något vettigt.

Fan tro't!

*****
Uppdatering: Och idag förstår jag att någon läst mitt inlägg.

Idag - För tio år sedan ...

.. hände detta.

*****

Jul, jul, strålande jul

Eller?

 

***** 

Idog

Jag tycker väl att jag är en rätt bra odlare. I alla fall på hobbynivå. Intresserad av det mesta i naturen, har det också varit ett naturligt steg att ta. Så har jag chansen, så ....

Naturligtvis består odlandet mest av perenna växter runt stugan. Inte så mycket, men där finns en rabatt och ett stenparti. Ett par pallkragar finns också, där norrbottniska jordgubbar får sin fina arom, rädisor, spenat, ärter och lite annat hipp som happ och ätbart, ger oss lite tillskott till hushållet.

Hemma på balkongen blir det lite mer medelhavsmässigt, även om det som odlas där får följa med ut i skogen under sommarmånaderna om det inte är för stort och omfångsrikt för att frakta. Inomhus på fönsterbrädorna finns orkidéer, kaktusar och suckulenter.

Nej - Bilden nedan är inte kattgräs. Skulle det ha varit det, så vore det rätt misslyckat. Inte heller är det ett försök att odla prydnadsgräs för pyntning kring påsk. Det där är vad jag kallar en sandlilja. Idogt odlad från frö. Hämtade på en grekisk strand. Den ser ynklig ut, det medger jag. Särskilt som sådden ägde rum för snart fem år sedan. Alltså, de har stått där sedan hösten 2010!  Från början sytrådssmala gräsliknande strån. Några gånger helt nedvissnade, när de fått komma ut i solen på terrassen i stugan, men alltid envist återkommande. År efter år och kraftigare och kraftigare.

Man ska vara envis, om man ska få resultat.

Än en bit kvar.

*****