Påskkort

Långfredagsstiltjen råder. En god vän skrev: 

"Tänk om man hade haft FB när man var barn. Då hade nog inte Jesu lidande varit så tungsamt". 

Numera lider man inte. Det är bara avkoppling. Det är skönt att vara lat, även om livet på landet alltid innebär en del syssel och pyssel. 

Påskvädret är det typiska för april. Man vet aldrig vad som kommer att hända. Det enda man vet är att det är föränderligt. Hela tiden. Men solen gör tappra försök emellanåt och vi kan ta elvakaffet ute på terassen, efter en långpromenad. Där sitter vi och njuter och lyssnar. Fågellivet är intensivt och även om det inte sjungs särskilt mycket, så tjattras det på alla de sätt och vis. Talgoxen pjuter på sitt sätt. Titorna på ett annat. Blåmesen ringer i sin silverklocka och gröfinken sågar. Sångsvanar sjunger över fjärdens is på väg mot öppet vatten i Råneälvens mynning ett par kilometer bort. Siskorna av de båda (eller möjligen tre) sorterna kan jag inte urskilja några läten ifrån, trots svärmarna som ibland landar vid fågelmatningen. 

När vi så småningom drar oss in i stugvärmen igen (Solen sviker), så dröjer det inte länge förrän en liten lunchbuffé står framdukad. Det är rökt lax, gravad likaså, löjrom, två sorters sill, gott bröd, öl och snaps.

Genom fönstret ser vi att bofinken anlänt. Inte mindre än fyra stolta hannar. Och nästan samtidigt sveper en svart silhuett över snön.

Koltrasten har landat.

*****