Strul

Någonting är galet i kommentarsfunktionen. Plöstligt upptäcker jag kommentarer, som jag aldrig läst. Det gäller kommentarer till inlägg som ligger lite tillbaka i tiden.

Mina instruktioner till Blogger säger att alla kommentarer som flyter in, även ska läggas i min e-post. Det är det som inte sker.

Jag försöker lägga mig vinn om att uppmärksamma och besvara kommentarer så långt möjligt, men det blir lite krångligare, när kommentarerna inte gör större väsen av sig. Ber om ursäkt för det. Jag söker felet.

Någonstans finns det. Och det är relativt nytt. Någon månad eller två, kanske.

*****

Kacka i eget bo

Såpan kring Svenska akademien ser ut att hålla på ett bra tag. Låsta positioner är inget framgångsrecept.

Nu har Horace Engdahl gett sig in i debatten med ett debattinlägg i Expressen (Ska verkligen en kulturprofil ge sig till att skriva i en av Sveriges uslaste tidningar?), där han bland annat anklagar Sara Danius för att vara den sämsta ledaren som akademien haft sedan 1786.

Han skäller även lusen av de tre ledamöter som lämnade arbetet i akademien i förra veckan och anklagar dem för att rusa till media och vräka ur sig detaljer om hur det är ställt i sammanslutningen.

Du borde ha behållit blöjorna på, Horace!

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Svenska akademien, Sara Danius, Klas Östergren, Kjell Espmark, Peter Englund, Horace Engdahl

Vernissage IV

Vi går vidare i utställningen. Kvällsvernissage en måndag är väl inte så dumt.

Det här är vår största tavla, 1 X 1,30 meter, pryder den väggen bakom soffan. Pladaskfynd på en utomhusutställning. Konst i det gröna som är ett årligen återkommande evenemang här i staden. Amatörkonstnärer ställer ut i någon av parkerna. Det brukar vara mycket folk om vädret är bra.

Jag minns när jag köpte den att konstnären (som jag inte minns vad han hette) var från Boden. Han hade sin fru med sig, som besviket konstaterade:
 - Typiskt! Du köper den tavla som jag skulle vilja ha kvar.
Hon sade det på skämt.

Jag minns också att det var lite blåsigt, när jag skulle bära hem den och att det krävde taktik från oss som bar den genom stan.

Men sedan dess hänger den där. Jag associerar dels till en avslutad midsommarfest, kanske. Det kan vara så att folk har fått springa in på grund av en häftig regnskur. Eller också är den lite "grekisk".

Man kan fundera.

*****
Fler vernissager.

Söndag - det blev havet

Idag fanns inga alternativ. Totalt molnfritt. En, eller annan plusgrad och svag vind. Vi drog förstås ut på havet. Termos med kaffe. Bullar. Kardemummaskorpor. Nadorcotter.

Vi siktade in oss på favoritklippan ute på en av öarna. Hoppades att ingen annan skulle ha gjort samma sak. Skidorna gled fint och fästvallan fullgjorde sin uppgift på ett strålande sätt.

Nästan framme vid vårt mål möter vi inte mindre än fyra älgar som elegant springer förbi oss med eleganta kliv.

Bönhörda är vi. Ingen har ockuperat vårt favoritställe. Men klippan syns knappt. Det är så mycket snö att vi nästan inte känner igen oss. Hela skäret är  liksom mer eller mindre utjämnat. Bara en svag buktning i snön, och vår lokalkännedom säger oss att vi kommit rätt.

Här blir vi sittande länge i solen. Tack och lov kom vi ihåg att smörja in snokarna i solskyddsfaktor 30. Annars vet jag inte hur vi skulle se ut framåt kvällen.

Den svaga vinden, som vi hade i ryggen när vi åkte ut, hade påpassligt vänt 180 grader, när det var dags att bryta upp och åka in mot fastlandet igen.

Vilken skön dag!

Foto: Benke. (Mina egna bilder beslöt att bli helsuddiga.)

*****

Vernissage III

En liten söndagsförmiddagsvernissage. Denna tavla möter den som kliver upp för trappan till övervåningen i stugan.

Ulla Holmstrands Allén hamnade hos mig via en konstklubb på mitt dåvarande jobb, Nyman & Schultz. Året var 2003. Tavlan vann jag i en tävling.

Mer om konstnären hittar du här.

*****
Fler vernissager.

Tips

I förmiddags stod P4 och Ring så spelar vi på, som vanligt. Det är ju lördag. Där uppmnar man folk att skriva in om olika saker,olika tips, eller upplevelser inom något visst område. Och folk skriver.

Idag skulle det handla om tips för den som har svårt att sova, eller somna. Någon tog en kopp kaffe(!) Och gick sedan och lade sig direkt och somnade. Själv har jag inga problem att somna även om jag druckit kaffe. Däremot blir det helt uppåt väggarna om jag byter kaffet mot te.

Normalt har jag aldrig svårt att sova eller somna. Lite förändrat har det blivit det senaste året. Den medicin jag tar för mitt förmaksflimmer har lite biverkningar som bland annat ger ett rikt, och då menar jag riiiiikt, drömliv. Men somnar gör jag, snabbt.

Många var de knep som redovisades i programmet. Någon lyssnade på Karlavagnen och somnade av det. En annan lyssnade på Leif GWPerssons pod. Hans röst har tydligen en sövande inverkan. Ja det fanns många varianter på metoder, som folk använde sig av.

Jag gillade aldrig matte i skolan. Tyckte det var tråkigt, och var inte särskilt duktig. Klarade godkänt i alla fall.

Men tråkigt var det. Och i min ungdom, när hormonerna rasade, hände det väl ibland att jag hade svårt att komma till ro och somna. Då kom jag på knepet att koncentrera mig på att inom mig föreställa mig baksidan på den gråbeigegröna läroboken, som hade ett diskret mönster i brunbeigegrått.

Somnade direkt.

Hur gör du?

*****

Vårtecken

Vet inte vad vi gjorde, eller var vi var på själva våffeldagen. Men det går ju att ta igen. Det tillhör traditionen att vi någon vårvinterdag ställer till med våffelgräddning. Det är skönt att kunna göra det utomhus. Man slipper oset.

Och snart sitter vi där och njuter.  Hjortronsylt (Hemgjord, förstås.) och grädde därtill. Givetvis.

Ett annat vårtecken, lägger vi märke till, när vi går en runda på skogsvägarna. Snö har vi gott om och vägarna är vita. Men plogkarmarna är utplogade. Inför snösmältningen är det bra att de hamnar ute vid dikena, för att undvika att vattnet rinner ut över vägen.

Tredje vårtecknet. Vi hälsar koltrasthannen välkommen till vår tomt igen. Någon vecka tidigare än vanligt.

Bofinken hade vi här redan förra helgen.

Det händer alltid något

Bilden är lite tafflig. Tagen med mobilen genom oputsat köksfönster.

*****

Nog är det tur ...

.. att man tagit examen i klippklättring en gång i tiden. (Du skulle bara veta vilka 50-meters lodräta berg jag bestigit.)

Men bara för att komma till fågelmatningen krävs starka ben och svindelvana. Bär man dessutom på talgbolls- och fröhinkar blir det extra spännande.

Vad gör man inte för sina små vänner. För närvarande massor med gråsiskor, förutom de vanliga mesarna.

*****

Vernissage II

Koppla av en stund med att gå på vernissage igen hemma hos oss. Det lugnar, från dagens dont, panik och stress.

Idag en ärvd tavla. Den har alltid funnits i mitt hem. Alltid. Ett grafiskt blad av Hans Norsbo från 1952. (Hoppsan fejk njos. Jag hade den alltså inte i mitt hem förrän vid tre års ålder.)

*****
Om Hans Norsbo.

Här hittar du Vernissage I

Oj oj oj

Här hade hon tänkt sig en lugn fredag. Sista arbetsdagen på veckan. Lunch med bästa kompisen på någon trevlig krog. Kanske till och med en långlunch. Lite pappersjobb på eftermiddagen, och sedan flexa ut vid fyratiden och gå med gänget på en after work, med ett glas gott vin.

Hemma i soffan, med TV och tacos.

Men så ... Jäklar! Klas Östergren, Peter Englund och Kjell Espmark hoppar av. Tyyypiskt.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Sara Danius, Klas Östergren, Kjell Espmark, Svenska akademien

Ligger efter

Jag såg sista avsnittet av Jan Schermans dokumentärserie Länge leve demokratin ikväll, och inser att jag missat de två tidigare avsnitten. För programmet var väldigt intressant.

Klarar vi att utveckla demokratin. Klarar vi överhuvudtaget att behålla den. Skrämmande enkelt kan den upphöra. Exemplen är flera.

Jag måste nog titta på hela serien. Det är ju valår.

*****

Vernissage

I mina hem från barndom till nuvarande, har det alltid funnits konst på väggarna. Både mamma och pappa tyckte om att gå på konstutställningar, och då och då inhandlades något grafiskt blad.

Det där har väl hängt med, på något sätt. Men det låter så ambitiöst när jag skriver att vi har mycket konst på väggarna hemma hos oss. Därför hänger det nu tavlor på väggarna.

Och nu tänkte jag visa dig några, eller kanske alla av dem. Men för att det inte ska bli för mastigt, och för att jag ska slippa bjuda på sherry, eller något annat drickbart på denna vernissage, så blir det en tavla åt gången. Då stannar du inte så länge.

Här är den första:

Konstnär okänd

Jag börjar med en favorit. Det här grafiska bladet köpte jag 1978 i Llangollen, som ligger i Wales. Det var under en resa, då jag och några kompisar bilade runt där. Vi bodde på en pub. Jo, så var det. Pub i bottenvåningen, gästrum ovanpå. Den här puben hade som "bisyssla" att visa tavlor. Och den här fastnade jag för direkt.

Dagen efter besteg vi Wales högsta berg Mount Snowdon. Eller Yr Wyddfa, som det heter på kymriska (walesiska). Bara en så'n sak. 1085 meter högt.

Sedan besökte vi Aberystwyth, Llandudno och senare även byn med det långa namnet Llanfairpwllgwyngyllgogerychwyndrobwllllantysiliagogogoch

Kul minne.

Nästa vernissage äger rum imorgon, kanske. 
*****

Känner mig anrik

Av en slump fick jag idag veta att banvaktsstugan vid Pessinajokk nyligen utsetts till statligt byggnadsvårdsminne. Det är regeringen som berättar om detta. Jag fick veta det genom programmet Nordegren & Epstein i P1.

Här syns stugan nerifrån bilvägen. På mammas tid fanns bara järnväg.

Banvaktsstugan i Pessinajokk (Kiruna kommun)
Banvaktsstugan i Pessinajokk (byggd 1898), Kiruna kommun, är del av Malmbanan, som haft stor betydelse för malmbrytningen i Norrbotten och Sveriges industriella utveckling under 1900-talet. Stationerna och banvaktsstugorna tillkom i huvudsak under banans uppbyggnad 1898–1902. Bebyggelsen utformades enligt typritningar av SJ:s chefsarkitekt Folke Zettervall.

Banvaktsstuga nr 514 vid Pessinajokk i Kiruna kommun är den stuga där min mamma är född. Jag har skrivit om den, och livet där i början på nittonhundratalet här på bloggen tidigare.

Därifrån härstammar jag till 50 procent. Man är ju anrik.

*****

Ibland får man höra ...

sanningen, sanningen och ingenting annat än sanningen. Som idag, när jag bevistade en så kallad Nymanslunch. Det är spontant hopsamlade medarbetare från den tiden som vi jobbade inom Nyman & Schultz, fram till 2004. Alltid lika kul. Men idag blev vi bara tre, trots att vi skulle vara sex personer från början.

Nåväl - det var inte dem jag skulle tala om, utan en ung dam vid bordet intill, som ibland extrajobbat hos oss på min senaste arbetsplats. Hon fick syn på mig. Vi har inte setts på flera år.
 - Men, jobbar du nu, frågade hon.
 - Nej, jag har slutat för snart två år sedan, då jag fyllde 67.
Och nu hände det. Sanningens ögonblick.
 - Men ... Du ser då oförskämt fräsch ut.
 - Tack detsamma, sa jag.

Jojo!

*****

Så var vi där igen

Vad är det som är så svårt? Jag tänker på centralt (tycker de) placerade medier, som är så inbubblade att de inte kan lära sig något.

Två folkkära artister, Jerry Williams och Lill-Babs Svensson har lämnat sina liv. Saknade av många.
Media fylls av återblickar och intervjuer med andra artister. Det pratas om vilken betydelse de haft.

Och en sak är säker:

• Jerry Williams - han kom från Solna (och Huvudstagatan 14).
• Lill-Babs - hon kom från Norrland.

 Få se nu ... Hm!? Birgit Nilsson - hon kom väl från Götaland, va? Götaländska var hon, jo så var det. Sven-Erik Magnusson var väl svealänning, om jag inte minns fel. Liksom Magdalena Ribbing, Richard Wolff och Mikael Nyqvist.

Vad är det som är så svårt?

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Norrland, Svealand, Götaland, Lill-Babs, Jerry Williams, Sveriges Radio, P1 kultur

Brott och straff

Jag yrkar 10 års straffarbete, genom daglig ombäddning av sängar, för påslakansfabrikanter som tillverkar sina produkter UTAN HÅL ÖVERST I SIDOKANTEN.

Vid gott uppförande mildras straffet efter fem år, till daglig ombäddning med användning av korrekt utformade bäddutensilier.

*****

Och så ...

.. försvann den påskhelgen i ett nafs. Hur gick det till? Jag som hade tänkt mig långa lata dagar med sol och mys i stugan. Sitta ute i snön och bli röd i plytet ... Nej, förresten. Det blir jag ju inte, eftersom jag vet att det inte riktigt är nyttigt. Solfaktor på. Det är vi vana vid här i ljusa Norrland.

Men tro nu inte att vi haft det gråväder som SMHI har försökt pådyvla oss hela helgen. Vi blev bara utlovade sol påskafton. Men vi har knappt sett ett moln på hela helgen. Bara sen kvälls- och tidig morgondimma.

Det där utesittandet blev av, men såklart inte en hel påskhelg. Där har vi nog en förklaring. Påsken varar ju så att säga från skärtorsdag till annandagen. Men skärtorsdagen var vi på skidor i finska pister och långfredagen ägnades till att köra hem till stan. Så upplevelsen av påsk inträdde inte förrän på lördagen, och så blev det två övernattningar i stugan. Det var allt. En vanlig helg, alltså.

Det dög.
Det dög bra.

Hur var det för dig?

*****

Och så fort ...

.. jag försöker ta en bild genom frukostfönstret flyr tre fjärdedelar av flocken med gråsiskor, ja oftast allihop.

(Avd. Märkliga fenomen.)

*****

Notera ...

.. att snö är vackert. Bara så'ru vet.

*****

Det blev ...

.. en fin, för att inte säga strålande dag, trots prognosen, som sagt att vi skulle ha gråväder.

Dimma på morgonen, visst. Men den har lättat innan vi ätit frukosten klart. Sedan blir det sol, sol och sol över gnistrande snö. En vykortsvy.

Vi funderar om vi ska ta skidor och dra iväg ut på havsisen, men beslutar oss för promenad, eftersom vi ändå tänker på prognosen. Så fick det bli. Och det var väl inte så dumt det heller.

Efteråt sitter vi bara och njuter över en fika på terassen. Slött och skönt.

Vårvinterliv.

*****