.. att man tagit examen i klippklättring en gång i tiden. (Du skulle bara veta vilka 50-meters lodräta berg jag bestigit.)
Men bara för att komma till fågelmatningen krävs starka ben och svindelvana. Bär man dessutom på talgbolls- och fröhinkar blir det extra spännande.
Vad gör man inte för sina små vänner. För närvarande massor med gråsiskor, förutom de vanliga mesarna.
Hej,
SvaraRaderaEn guldfjäder och en eloge föräras du för ditt förtjänstfullt uppoffrande/outtröttliga arbete för småfågelstammarnas vinteröverlevnad!
Ett rejält vimmel av vackra gråsiskor har också glatt oss skådare i Södra Dalarna en längre tid i vinter inte minst i villakvarterens fågelmatningar, lite spiller det även över på landskapets sparvhökar som bra rejält ökat sin medelvikt.
Överflugna av "ryssar" är vi, alltså hitkomna från det stora landet i öster där det varit/är ont om mat - främst björkfrön. Detta års invasionsartade vinterfenomen verkar omfatta hela Mellansverige och tydligen också delar av Norrland. Kul och intressant är det.
Intressant också en rapport i A-portalen idag rörande Luleå: En turkduva minsann!
Angående utseende och läte googla turkduva - wikipedia.
Har du sett/hört någon?
Riktiga skönheter är de - fågelestetik ända ut i vingspetsarna!
Ungefär som din hemmavarande, personliga konstutställning - festligt vardagsnöje på bloggen. Vill jag gärna närvara vid.
@Thord Wiman
SvaraRaderaJo, jag hörde att turkduvan siktats, men jag har aldirg förärats av besök.
Sidensvansar har vi dock, men företrädesvis lite tidigare under vintrarna. Vet inte om det är dem du kallar "ryssar".