Vad gör man ...

.. när DN:s söndagskryss, klarats av (igår redan, faktiskt)?

Ja, man kan ju läsa nydesignade tidningen Vi och synpunkterna kring den omdaningen.

Och en pepparkaka till kaffet.

*****

i många fall ...

.. undrar jag hur det är ställt med det så kallade sunda förnuftet. Det är mycket man kan undra över i nyhetssändningarna. En del kuriositeter som kan vara smått roande. Mycket som är djupt oroande. Men också sådant som är sorglustigt.

Idag berättas om hur man hittat en rysk medborgare som med turistvisum för Sverige, jobbar på säkerhetsklassat område på Arlanda flygplats.(?!!)

Ledningen ser allvarligt på det hela. Jo, det tycker jag man ska göra. 

Så pass allvarligt att de måste ta itu med den som anställt den ryske mannen. Men också den som anställt "anställaren".

Man kan inte ha amatörer på sådana poster.

Det säger åtminstone mitt sunda förnuft

*****

11 minusgrader ...

.. är väl inget att bråka om. Men med åtskilliga sekundmeter vind därtill blir kylan -23. (Köldfaktor)

Det får bli en fika istället för långvedskapning.

*****

Någon som tittar ...

.. på den där serien Killing Eve i SVT1 på lördagkvällen?

Jag började med avsnitt 1, och har nu sett det andra också. Men det får bli det sista. Fattar nada. Ja, eller nästan inget. 

En lejd massmörderska reser Europa runt och har ihjäl, förmodligen betydande personer, på löpande band. 

På vems uppdrag? Ingen aning. Hur får hon sin order? Ingen aning!

De sex återstående avsnitten får vara för mig.

*****

På plats ...

.. i stugan i skogen vid havet  kan vi konstatera att det senare nu har lagt sig till ro.

Vi går långa rundan. Världen är tyst och stilla. 10-11 grader under noll, men med en rätt frisk nordvind i ansiktena blir vi snart som två Ingrid Marie om kinderna. 

Snö har vi inte i någon nämnvärd mängd. 3-4 centimeter på sin höjd. Men november har varit osedvanligt kall. Det har fått de små fjun som har fallit att stanna kvar.

Men vi förbereder oss givetvis för mer. Samfälligheten har i vinter anlitat ny entreprenör för de gemensamma vägarna. Igår kontaktade jag honom för att beställa plogning även för vår infart.

En trevlig kille kom inkörande, när vi precis hade installerat oss. Han ville med egna ögon se hur det såg ut på vår tomt. Pratsam och positiv. Och snart hade han läget klart för sig. Vi får plogat fram till bron. Och han föreslog ett bra ställe att tippa lassen på.

Nu blir det vinter.

*****

På väg ...

.. till stughelg gör vi ett depåstopp hos våra vänner jokkmokkarna för att fylla på förrådet.

Här köper vi det kött vi konsumerar. Köttet av den röda kategorin. Ren och älg av olika varianter. Filé gravad, färs, suovas, innanlår eller guorpi. Ekologiskt i alla fall till 90 procent. (Jag vet inte hur det ska bedömas att renar ibland stödutfordras när vintrarna är så konstiga.)

Vi köper alltså inget kött i den vanliga affären. Undantaget kyckling.

Det känns bra.

*****

- När vi planerade ...

.. den här föreläsningen trodde vi att - ja, det kommer väl ett fyrtiotal intresserade. Så inledde föreläsaren.
Det gjorde det inte. Enligt konferencieren från Luleå Tekniska Universitet hade det aldrig varit så många på en lunchföreläsning på Vetenskapens hus.

Folk överallt. Det fanns inte sittplatser. Det blev till att stå. För min del mot en vägg och med ett ståbord som "tröst". Folk satt på golvet, stod i trappan upp till balkongen med flera ställen. Uppfinningsrikedomen var stor.

Träna din hjärna hette föreläsningen av en blivande professor Jessica K. Ljungberg. Imorgon blir hon "vigd" till titeln.

Här handlade det om minnen och hur vi omedvetet lagrar dem i huvudet. Det talades om arbetsminne, spatialt minne och ...  nej, det har jag glömt.

Kan man träna sig till att komma ihåg saker och ting bättre? Ja, och nej. Men putsa på detaljer kan man göra. Men huvudsaken är att man är aktiv. Läs, skriv, lös korsord, spela dataspel  (!!!), håll dig i rörelse, var social så mycket det går.

Men måtta med allt. Löser man alltid korsord blir korsordsminnet bra, men ofta inte något annat. Dataspel ska göras med måtta. De som sitter timme efter timme förlorar nog istället på att andra minnen faller bort.

Demens går att skjuta upp, men kanske inte mer än ca 5 år. Om den nu överhuvudtaget inträder.

Rätt nöjd med mig själv traskar vi hemåt. Jag kommer ihåg var jag bor.

Här syns ungefär en tredjedel av åhörarskaran.

*****

Ännu är det ...

.. inte över. I alla fall inte på vår balkong i stan.

*****

Ta mig rackarn ...

.. hann jag inte med Shubert, Bacewicz, Atterberg och Dvořák också. Jo, det gjorde jag. Man får ju ligga i.

Höstens sista klassiska konsert för oss. Norrbottens Kammarorkester under ledning av Ulf Wallin. Okänd för mig, men välkänd i Europa, Asien och USA.

Traditionell stråkmusik men också överraskande klanger, särskilt polska Grażyna Bacewiczs mera moderna Konsert för stråkorkester. 

Duktiga Norrbottens Kammarorkester är spännande att både höra och se. Försteviolinisten Brusk Zanganeh känner vi igen. Han spelar så entusiastiskt att man tror han närsomhelst ska trilla av stolen.

Tack föe den här säsongen.

*****

Hörrni skåningar

Härom veckan klagades det högljutt från näringslivet i Skåne.
Elbrist, elbrist, elbrist!
- Vi kan inte etablera nya företag, eller expandera befintliga, sas det.

Nu visar det sig att elbristen är en chimär. Det finns gott om el i landet. Vi exporterar till och med en hel del. Men till Skåne finns inte tillräckligt med ledningar för att "exportera" till just det länet.

Sedan kan man ju undra; kan inte den landsdelen ta lite egna initiativ? Känt för sina stormar från än det ena, än det andra hållet.

Kolla in den här kartan. Inte är det särskilt smickrande när man ser hur det ser ut med befintliga och planerade anläggningar i landet. Ja förutom i mina hemtrakter, då. Dessutom är vi överlägsna vad gäller vattenkraft. (Tyvärr får vi ytterst usel betalning för det.)

Men sämst är Skåne och Gotland.

Gaska upp er. Fixa lite vindkraftparker, så kan ni expandera bäst ni vill sedan.

Skämmigt, Skåne! (Bild från Dagens nyheter.)

*****

Slitigt

Träning på morgonen. Lunch med goda vänner. Fysioterapeut på eftermiddagen. Kaffe med skorpa.

Och dagen är inte slut ännu.

Puh!

*****
Uppdatering:

Javisst'ja ... Det var ju matbrödsbakning också.

 

Smärta och ära

Dags att se Pedro Almódovars senaste film. Jag har sett de flesta ur hans produktion och gillat dem

Smärta och ära är en mer nedtonad historia än dem man är van att uppleva med hans verk. Den här är mer inriktad på hans eget förflutna. Ofta rörande. Antonio Banderas, som vanligt. Penélope Cruz spelar mamma i barndomsscenerna.

Det som är bekant är färgerna. Den intensiva, lysande färgskala som speglas i interiörerna, är vi vana vid.

En film om lycka. En film om problem. Som sagt; en film om smärta och ära.

*****

Klagovisa

Ett delvis lånat inlägg  som åtminstone jag tycker manar till eftertanke. Den kommande avregleringen och privatiseringen av Arbetsförmedlingen kan läggas till listan.

Det här är vad folk ofta beklagar  sig över:

• Försämrad posthantering 
• Försämrad tågpunktlighet
• Försämrad medicintillgång
• Försämrad skola
• Försämrad vård

Samtliga ovanstående verksamheter har de senaste decenniet varit föremål för avreglering och privatisering.

• Posten = postnord
• Järnväg = serviceunderhåll läggs ut på privata entreprenörer
• Apotek = har blivit oherrans många fler, med exceptionella prishöjningar på vissa preparat.
• Skola = privatskolor läggs ner, så fort vinsten inte går att föra över till skatteparadis. Kommunen får ta över.
• Vård = se under skola! Och här.

Häpp!

*****

Soppa

Jag har flera gånger reflekterat över att det blir vanligare och vanligare med människor som pratar fort. Fortare och fortare. Och nej - det är inte hörseln det är fel på. Folk slarvar i allt större utsträckning. Ett exempel som jag kommer på direkt är Frida Hansdotter, slalomåkerskan, som vid intervjuer har en hastighet som hon hellre skulle försöka överföra till skidorna. Då skulle hon bli ännu duktigare.

Nu får jag höra att en del så kallade strömningstjänster kommer att erbjuda sina abonnenter att reglera hastigheten på ljud och bild. Öka den alltså. Upp till 150% sas det i ett inslag i P1 morgon i morse.

Jag förstår att vissa kan uppskatta det. För jag förstår att många vill se sjuttielva avsnitt av en serie på en helg. Helst. Visserligen från olika serier, men ändå. Men hur ska man annars hinna?

Vad jag däremot inte förstår är hur mycket av det man ser som fastnar. Eller är det bara det kontinuerliga bruset man vill åt?

Tänker bland annat på recensenter, som glatt redovisar sina intryck av någon elvaavsnittsserie, som inte ens har kommit ut till allmänheten. Hur går det till? Samtidigt kan de sitta och berätta om "den där andra serien" som snart kommer på HBO. Den första gick ju på Netflix.

Den där uppsnabbningen erbjuds tydligen också för ljudböcker. Och även där undrar jag vad som blir kvar i hjärnan. Om man nu verkligen har uppfattat något. Egentligen.

Själv prenumererar jag varken på Netflix, HBO, Via Play eller andra liknande tjänster. Inte heller lyssnar jag på ljudböcker. Jag gillar inte att sitta med öronproppar, avskuren från omvärlden. Till det är jag alldeles för nyfiken på vad som händer i omgivningarna. Jag ser ofta hur folk går omkring, totalt avskärmade. Visst finns det en del fördelar med t.ex. ljudböcker också. Men i rätt sammanhang.

En forskare nämnde också att det lästa ordet skapar bättre associationsbanor i hjärnan. Banor som är nyttiga för oss. Stärker vissa förmågor till tänkande. (Kanske motverkar demens, tänkte jag, men det sas inte.) Jag vet också att jag läst att man lär sig mer om man skriver anteckningar för hand, t.ex. under en föreläsning. Hjärnan aktiveras på ett positivt sätt.

Så jag håller mig till ett begränsat utbud av TV-serier, läser böcker på papper och löser ett och annat svårt korsord.

Soppa kan jag laga till lunch.
Eller middag.

*****
Uppdatering: En inringare till Ring P1 nyss påpekade att öronproppar kanske är inblandade i olyckor vid obevakade järnvägsövergångar. En förare, eller annan trafikant kanske inte observerar/hör tåget, eller tågens signal, som är obligatoriska vid varje övergång. 

Nog ser de lite frusna ut ...

.. domherrarna, som nu söker sig närmare oss, efter sommarsäsongens vistelse i storskogen, eller var de nu varit. Syrenens frön verkar attraktiva för dem.

En av favoritfåglarna. Och jag medger att de nog passar bäst i snö. Om jag tänker rent estetiskt.

-----

Domherrar må burra upp sig för skydd mot kyla. Själva tar vi itu med fortsatt vedklyvning. Det som inte blev klart igår är nu uppstaplat från golv till tak i vår lada. Skönt. Då klarar vi vintern.

*****

Vackertisdag

Isen växer. Isen sjunger.

*****

Bundit djävuls-...

.. spirean för att göra den mindre attraktiv för älgar. Justerat trädbelysningen som sattes ut igår. Städat i perennarabatten. OBS! Bara lätt ansning. Den mår bäst av att få möta vintern med egna metoder. Fixat en liten gran till krukan på farstunkvisten. Tömt en annan kruka på utblommad husarknapp från öfre balkongen.

Och kluvit ved. En rejäl trave. Men hälften återstår. 

Vi måste ju ha något kvar att syssla med.

*****

Kallglittrig ...

.. skogsmorgon på Rånlandet. 10 minusgrader. Havet isbeläggs.

Vi ska klyva ved.

*****

Ser du ...

.. de mörka "klumparna" på isen på den suddiga mobilbilden mot Furuhällan?

Det är löjromstjuvar som ligger där och jäser. Sälar alltså. Vi har hundratals på iskanterna runt om i vår fjärd.

Tyvärr har de decimerat löjan så mycket, att priset på den exklusiva rommen väntas stiga till aldrig tidigare skådade nivåer. Det blir nog så att vi får avstå den lyxen i vinter. 4000 kronor kilot har nämnts.

Hur ska vi klara oss?

*****

Förra söndagen ...

.. låg vi under en parasoll på en strand i södra Spanien.

Idag kör vi på solig vinterväg mot stugan i skogen vid havet. Vi har inte varit här på nästan tre veckor.

Allt är i sin ordning. De första dagarna på vår resa var vi lite nervösa, eftersom en granne messade att "det ser så mörkt ut hos er. Har ni elavbrott?"

 - Typiskt, svarade jag, och tänkte på upptinad frys och frysta vattenledningar. 

Inget kunde göras åt det, eftersom ingen hade fått reservnyckel heller. Det var bara att acceptera en eventuell katastrof. På distans.

Men så kom ett nytt mess efter någon dag.

 - Nu har jag varit ner till er stuga och såg att det var någon lampa som lyste. Men det syns inte hemifrån mig.

Puh - lugnet återställt. Dessutom har jag en app från Luleå energi där jag kan följa daglig förbrukning. Ibland hackar rapporteringen, men till slut kunde jag konstatera att vi hade ström.

-----

Nu har vi installerat oss, fyllt fågelfröautomaterna (Det tog en kvart innan fåglarna började festa loss.) och hängt ut talgbollar, druckit elvakaffe och matar Tulikivi:n. 

Myset kommer.

*****