Frihet under ansvar. Ett gammalt talesätt, en bra regel.
Vad är det som gör att omdömet tar slut, när man sätter sig på en snöskoter? Är det avgaserna som trubbar av medvetandet. Tilliten till fordonet verkar häpnadsväckande och verkar effektivt släcka ut det sunda förnuftet.
I fjol omkom en ung grabb i en lavin under lek med snöskoter. I en sluttning där ingen vettig skidåkare skulle ens tänka på att färdas. Jag vet exakt var det hände och jag vågar till och med säga att jag skulle tveka att gå upp där även sommartid.
I går skadades en 21-årig man svårt i ryggen, efter att ha kört utför ett stup i Vassivagge, i närheten av Katterjåkk.
Okej! Olyckor inträffar med bilar, med mopeder, motorcyklar och så vidare. Och visst kan många olyckor även i de sammanhangen tillskrivas omdömeslöshet.
Men med snöskotern verkar alla gränser suddas ut. Alkohol och snöskoterkörning verkar helt accepterat i vissa kretsar. "Man har väl sin frihet". Friheten i det här sammanhanget verkar vara att sticka ut, vart som helst. Inte har man skidor med sig (om skotern skulle haverera). Kartan har man glömt hemma. Eller inte ens tänkt på att man skall titta på innan man ger sig ut i obanad terräng. Det kallar jag helt korkat. Helkorkat! Totalt intelligensbefriat.
Och jag har aldrig förstått att körning med motorfordon i markerna kan ingå i allemansrätten.
I dagens NSD läser jag:
"Olycksplatsen var svår att lokalisera eftersom det övriga sällskapet som larmade polisen inte kunde redogöra närmare för var de befann sig.
Genom att de beskrev omgivningen kunde dock polisen ringa in olycksplatsen.
Till saken hör att olyckan inträffade max 5-6 km från Europaväg 10. Ändå visste man inte var man befann sig.
Friheten verkar i vissa sammanhang vara alltför lättvindigt tillgänglig, kort sagt. Och ansvaret alltför lätt att frånsäga sig.
Alltid finns det väl någon som har skyldighet att hitta igen en, när olyckan är framme.
*****
Vad är det som gör att omdömet tar slut, när man sätter sig på en snöskoter? Är det avgaserna som trubbar av medvetandet. Tilliten till fordonet verkar häpnadsväckande och verkar effektivt släcka ut det sunda förnuftet.
I fjol omkom en ung grabb i en lavin under lek med snöskoter. I en sluttning där ingen vettig skidåkare skulle ens tänka på att färdas. Jag vet exakt var det hände och jag vågar till och med säga att jag skulle tveka att gå upp där även sommartid.
I går skadades en 21-årig man svårt i ryggen, efter att ha kört utför ett stup i Vassivagge, i närheten av Katterjåkk.
Okej! Olyckor inträffar med bilar, med mopeder, motorcyklar och så vidare. Och visst kan många olyckor även i de sammanhangen tillskrivas omdömeslöshet.
Men med snöskotern verkar alla gränser suddas ut. Alkohol och snöskoterkörning verkar helt accepterat i vissa kretsar. "Man har väl sin frihet". Friheten i det här sammanhanget verkar vara att sticka ut, vart som helst. Inte har man skidor med sig (om skotern skulle haverera). Kartan har man glömt hemma. Eller inte ens tänkt på att man skall titta på innan man ger sig ut i obanad terräng. Det kallar jag helt korkat. Helkorkat! Totalt intelligensbefriat.
Och jag har aldrig förstått att körning med motorfordon i markerna kan ingå i allemansrätten.
I dagens NSD läser jag:
"Olycksplatsen var svår att lokalisera eftersom det övriga sällskapet som larmade polisen inte kunde redogöra närmare för var de befann sig.
Genom att de beskrev omgivningen kunde dock polisen ringa in olycksplatsen.
Till saken hör att olyckan inträffade max 5-6 km från Europaväg 10. Ändå visste man inte var man befann sig.
Friheten verkar i vissa sammanhang vara alltför lättvindigt tillgänglig, kort sagt. Och ansvaret alltför lätt att frånsäga sig.
Alltid finns det väl någon som har skyldighet att hitta igen en, när olyckan är framme.
*****
Andra bloggar om: Snöskoter, Norrbotten, Vinter, Omdöme, Allemansrätt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.