Utstakat

Slumpen har styrt mitt liv så bra hittills, så det får den fortsätta med. Där har du min livsplan i korthet.

Jag fascineras av de där som planerar, beräknar, stakar ut sina liv in i minsta detalj. Åratal framöver, ibland.

Jag lunchade med H idag.
- Nä, jag har sagt att jag skall jobba kvar där till juni 2008. Sen skall jag vandra i alperna i tre månader. Häng med!

Och jag blir både avundsjuk och matt. Visst - gärna. Men var är jag i juni 2008. Har jag jobb, ekonomi. Jag vet inte ens vad jag skall göra i juni i år.
Jag vet att han har hus, barn, sambo, räkningar som skall betalas. Ett vanligt liv, helt enkelt. Ändå slutar han sitt jobb, utan att veta att han har något att komma tillbaka till.

Kanske är jag dålig på att sätta mål. Det är möjligt. Men det gäller i så fall bara för fritiden. När jag jobbade var det målsättningar hela tiden. Kanske därför jag värjer mig mot det i andra sammanhang.

Andra sätter mål för när de skall gifta sig, när första barnet skall komma, när villan skall stå klar, eller när de skall ha nått toppen på karriären. Och planen ritas i 20-årsåldern.

Blir det inte lite trist.
Eller är jag en förlorare.

Hur gör du?

*****