Ös

Oj vilket röj det blev på Kulturens Hus ikväll. Helt fantastiskt, underbart och totalt omtumlande. Boban Markovic spelade brallorna av oss, nästan. Det blåste friskt från scenen. Carolas stormvind kan i jämförelse liknas vid den där lilla pusten när man släcker ett stearinljus. Pfft!

Sättningen med en trumpet, fyra kornetter, fyra tubor, en bastuba och tre slagverkare.... ja ni hör ju.

Konserten började med ett långt stycke, bortåt 25 minuter, med melankoliska folkmusiktoner, med orientaliska glidningar och suggestiva rytmer. "Hur orkar de", tänker jag. Bobans egen son Marko var den stora stjärnan, om man nu skall framhålla någon av dem. Fantastisk trumpetekvilibrist. (Går det att spela trumpet på inandning?). I ett stycke håller han en ton så länge och så säkert att publiken börjar bli orolig för hans hälsa.

Efter paus fortsatte högtrycket. Nu med ännu mer lekfullhet. Sång - Ni vet, sådär lite arabiskinfluerat (har inget bättre ord), och publiken är med. Det finns serber i bänkraderna som ibland sjunger med.

Några stycken kände man igen. Ibland lätt kamouflerade, ett annat helt rent, avskalat.

Missa dem inte, om de dyker upp på en scen nära dig.
Hit får de gärna komma igen.
Två och en halv timme glädje rakt upp i taket.
Ös ut i bänkraderna.

Och huset höll.

*****


Andra bloggar om: Boban Markovic