Av en slump fick jag syn på en mycket vacker liten fjäril som satt sig till ro för natten på en vägg. Det var när jag skulle hämta in en handduk som hängde på tork för att rädda den undan en regnskur.
- Oj, tänkte jag. Den där måste jag ta en bild på.
Sagt och gjort... Ja, sagt i varje fall. För gjort blev det ju inte. I alla fall inte så att fotot per definition kom att föreställa en nattfjäril.
Det var lite skumt. Nattfjärilar plägar dyka upp då. Men utrustad med blixt gick jag till angrepp.
Nu gällde det bara att ställa in skärpan. Det var inte så lätt. En mörk fjäril mot en mörk bakgrund i regnskursljus. Nej, jag fick ta till automatskärpan. Riktar in kameran mot objektet och trycker ner avtryckaren. Ett par korta ljusblixtar för att kameran ska hitta skärpan och så - Klick! Där fyrades blixten av. Och noll fjäril. Den hade plötsligt upphört att existera. Gått upp i rök, blixt och dunder. Det dunder som en SLR-kamera åstadkommer.
Märkliga varelser. Trots att de kallas nattfjärilar brukar de ju söka sig till ljuset. Varför då så skraj för min blixt?
Nåja - Detta var bara en liten rapport från verkligheten. Tror du att det är enkelt att fotografera fjärilar, va!?
Men jag har faktiskt lyckats förr. Faktiskt!
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.