.. fyrtiofem. Det är den märkliga tid då jag av någon anledning slår upp mina grågrönvattniga ögon på morgnarna. Det har hänt med envis regelbundenhet den senaste tiden. Och jag förstår inte varför.
Min väckarklocka är nämligen inställd på 06.30. De tre kvart som återstår mellan uppvaknandet och väckarklockan ligger jag och försöker somna om. Ibland går det. Ibland ligger jag i någon sorts dvala mellan vakenhet och sömn. Och ibland är jag klarvaken och skulle egentligen kunna stiga upp. Men man envisas och ligger kvar.
- Det är sommartidens fel. Det är den tanke som dykt upp någon gång. Andra, som jag berättar detta för skyller också på den. Själv är jag ju stensäker på att det där med sommartidsomställning är nys. Jag har då aldrig påverkats av den omställningen förr. Lika lite som jag är känslig för vinter- eller sommarljuset.
Dessutom är det helt ologiskt att jag på grund av att vi övergått till sommartid skulle vakna 45 minuter tidigare än vanligt för då är klockan enligt normaltid bara 04.45.
Så kom inte med den teorin.
Nu vill jag istället höra din.
*****
5 kommentarer:
Är det jag som är så in i bängen usel på matte, eller......
:-[
Om jag vaknade sex och 45 och hade väckarklockan inställd på 6.30 skulle jag inte ligga kvar och försöka somna om eller lösa världsproblemen. Jag skulle snabbt inse att det stora problemet för dagen var att försöka hinna till arbetet i tid........
Biggan och Ella: Ja, det är jag som är dålig i matte, eller vilken lära det nu gäller när man pratar om klockslag. 05.45 ska det förstås vara.
Tack för insikten! :)
Din kropp vet att klockskrället snart skall väcka dig brutalt och tror det vara lindringare att väcka sig själv på ett mjukt sätt.
Jag tycker om att skylla på andra. Mitt liv blir så mycket mindre komplicerat då. Pröva du också, Bert. Det är säkert någon otäck granne som har den dåliga vanan att ha sin väckare på ringning så ohemult tidigt. Lyhört är det också.
Skicka en kommentar