.. tillfaller Vanessa Atalanta, eller Amiralfjärilen.
En migrant från södra Europa, som inte klarar att föröka sig här i Sverige. Den vandrar alltså mot döden, när den drar norrut på sin långa resa.
I år har vi rätt gott om denna fjäril hos oss.
Dagens möte ägde rum på vår bastubro.
*****
Andra bloggar om: Natur, Fjärilar, Amiral
Jo, en väldigt stilig omkringflygande brosch. Naturens utsmyckningskonst upphör aldrig att intressera, fascinera.
SvaraRaderaUnder min älvpromenad i söndags kom jag att passera en gammal ärevördig björkbjässe ur vilken det sipprade en sötaktig tungt doftande vätska. Omkring denna skada på stammen hade en mängd olika flygfän samlats att provsmaka bl.a. tre stycken Amiraler. Lade särskilt märke till de sanslöst dekorativa mörkblå linjerna ute på vingspetsarna samt fyra prickar i bak i samma friska blåa ton. Allting intensivt solbelyst blev nästan bara för mycket skönhet. Här var det definitivt en synupplevelse rankad TRIPLE - AAA.
Så det var en mening stiga upp även denna dag, tänkte jag.
Vad är det mer du önskar dig? Allt verkar ju vilja slå in :) .
thord wiman: Jo, jag önskar att Tistelfjärilen som gjorde ett tiosekundersbesök häromdagen kommer tillbaka och stannar en stund.
SvaraRaderaVi såg en amiral igår och då kunde jag arta den med hänvisning till dig. Coolt.
SvaraRaderaCecilia N: Vet inte var din kommentar tagit vägen.Men så här löd den:
SvaraRaderaVi såg en amiral igår och då kunde jag arta den med hänvisning till dig. Coolt.
Jag är glad att kunna hjälpa till.