Något enstaka exemplar av Amiralfjärilen brukar vi se. Men inte varje år. Men 2011 blir rekordet putsat ordentligt.
Vid ett tillfälle hade vi fem stycken samtidigt i just den där växten på bilden.
*****
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du anar inte en sammansvärjning (sammansvärmning kanske det heter på fjärilsspråk)? Södern rycker närmare? Jag ser tydliga tecken i vart fall. Först kommer Tukanerna och Arorna, sedan Amiralerna...eller vad tror du?
SvaraRaderaInte illa!
SvaraRaderaVi har ingen kärleksört i torpet; det blir till att knycka en stickling och sätta i vatten omedelbums.
Ja, fina är de och alls icke så bräckliga som ett första påseende gör gällande, härdiga
SvaraRaderasnarare, långflygare som de är.
Det står siffor, ett unikt tal på varje amirals högra undervinge. Det är väl märkligt. Den här på
bilden. Det är amiral: 98. Förstora! Chefsamiralen bör väl ståta med siffran 1 då. Ja, för fjärilsforskarna är ju allt detta en från högre ort beordrad, intern superhemlis som avslöjad skulle kunna leda till stor folklig existentiell oro, en ganska så omskakande, via evolutionen, hälsning från gudarna *DONT_KNOW*
Det verkar inte vara ovanligt med "stora" ansamlingar amiraler sensommarvis. Till lämpliga övervintringsplatser söderöver ska det snart flygas. Kanske till Capri. Vojne och vojne. Stackars bevingade väsen. Ingen skidåkning backe upp och backe ner för dom inte.
Underbart vackert foto!!
Lena: Hm! Du ser ett samband där....
SvaraRaderaMian: Jo, man har ju sina knep.
SvaraRaderathord wiman: Jäkla Thord. Nu måste man ju börja kolla upp varenda fjäril man träffar på. ;)
SvaraRaderaNåväl - Det är redan gjort. De där hos mig var nr 1 till 5. Faktiskt.