. . ska ha sitt.
Även fjärilarna behöver någonstans att bo.
Så nu sitter den där. På bastuväggen. En fjärilsholk. Fylld med bark för trivsel och värme. Placerad nära brännässlesnåret, som ligger runt knuten mot diket, där vi i alla fall aldrig någonsin vistas själva.
Mysigt, va!?
Sedan får vi väl se om någon flyttar in.
Grönsnabbvingen, kanske. Den som satt och lurade i gräset precis nedanför holken. De flyger i mängder just nu. Överallt ser man dem.
*****
En gammal bekant.
SvaraRaderaIngela: Jo - Varje år. Men i år fler än någonsin, tror jag.
Radera