En rörelse i strandkanten fångar min blick.
- Titta! En utter. Eller är det en mink? Nej, det är en utter.
Den karaktäristisk krökta ryggen. Storleken. Avgjort.
Givetvis hoppar jag i storstövlarna, greppar kameran och skyndar mig mot stranden. Naturligtvis utan att ens ha en tanke på att kunna fånga djuret på bild.
Lögn! Det är precis vad jag hoppas på. Men jag inser förstås att det vore en alltför stor förmån. Det vackra ljuset får duga.
*****
Andra uttermöten som jag upplevt.
Varje fotografs toppmodell men vattenvärldens Greta Garbo vaktar noga sin integritet. Själv har jag bara sett tassavtryck i snö, kanor - but you have been blessed twice.
SvaraRaderaOrättvist, tycker jag, men grattis!
thord wiman: Jo - Den som har ska varda givet. ;-)
RaderaFör ett par veckor sedan så såg vi en utter nedanför stugan i Torne älven. Det fanns en stor vak i älven och uttern sprang efter iskanten och dök ner i vaken för att fånga fisk. Ingen kamera i närheten den gången men vi hade tur för nästa kväll var den tillbaka på samma ställe, och då var vi beredda. Ett flertal bilder blev det. Naturhistoriska Riksmuseet forskar om uttrar så gå gärna in på www.nrm.se/utter och rapportera att du sett en. Vid tillfälle så ska du få se våra bilder.//gf
SvaraRaderaGudrun: Fascinerande och trevliga djur. Jag rapporterade också mitt fynd och skickade med mina bilder från förra mötet. Och det här "fyndet" ska också rapporteras, förstås.
RaderaMen det blev ju ändå en väldigt fin bild! Det där röda ljuset igår kväll, det var mäktigt!
SvaraRaderaSven: Jag valde mellan att ta den där bilden, eller den, där jag riktade kameran åt solnedgången. Men den senare hade blivit alltför banal. ;-)
Radera