Så nu sitter den där. På bastuväggen. En fjärilsholk. Fylld med bark för trivsel och värme. Placerad nära brännässlesnåret, som ligger runt knuten mot diket, där vi i alla fall aldrig någonsin vistas själva.
Mysigt, va!?
Sedan får vi väl se om någon flyttar in.
Grönsnabbvingen, kanske. Den som satt och lurade i gräset precis nedanför holken. De flyger i mängder just nu. Överallt ser man dem.
*****
En gammal bekant.
SvaraRaderaIngela: Jo - Varje år. Men i år fler än någonsin, tror jag.
Radera