Men den lille visade sig mer villig till fotografering idag.
Sedan ska jag väl inte berätta hur jag fick den att posera. ... Eller jo! Jag visslade som till en hund. Tro det eller ej. Då kom den upp ur en springa i altanen.
Vi tittade på varandra jag och B, men konstaterade bara att det funkade. Lite knäpp får man vara.
Det är bara nyttigt.
*****
 |
| Lät sig till och med klappas lite försiktigt. |
4 kommentarer:
Jag träffade en avlägsen släkting till den där vid min stuga i somras. Den hade en myra som bitit fast sej i nacken och verkade väldigt irriterad av detta. Jag fångade ödlan och försökte pilla bort myran men det var inte lätt. Till sist var själva djuret borta men huvudet/käkarna satt kvar. Det var inte så lätt att hålla fast en ödla... Man kan ju inte klämma åt med våld och den hade inte särskilt stor förståelse för att jag bara ville väl. Hoppas att det gick bra för den.
Ingela: Jag har någon gång sett något liknande. Det måste vara knepigt för en ödla att bli av med en envis myra.
Vi får hoppas på det bästa för den du försökter rädda. Ödlor är sympatiska djur, som drar sitt strå till den stack vi alla bor i.
Att vissla upp en ödla låter som en skröna, men jag får väl tro dig på ditt ord.;-)Fin bild fick du till slut, ödlor ser ut som om de kommer från en annan jordisk tidsålder.
norbergianblue: Det låter som en skröna. Jag håller med dig. Men faktum är att jag två gånger lyckades få upp ödlan på terrassen med en vissling.
Fast det var ju bara slumpen förstås.
Men kul, eftersom jag hade vittne.
Skicka en kommentar