Jag kan - Kan du?

Efter att ha jobbat i 45 år inom en bransch där telefonen spelar stor roll, kan jag konstatera att du, som inte har samma jobb inte heller har samma kompetens.

Jag tänker på konsten att prata i telefon. Den tekniska biten, alltså. Eller den biologisk-/fysiska kanske man kan säga.

Vår mun sitter för det mesta i nedre delen av huvudfronten, även kallad ansiktet. Ur munnen kommer talet. Ibland bra. Ibland grodor. Ibland bara annat skräp (från SD:are t.ex.).

Många medmänniskor verkar inte känna till var de har munnen. En del verkar tro att den sitter under hakan. Andra att den finns under, eller bakom örat. Ja, det finns till och med de, som tror att ljudet alstras någonstans i närheten av atlaskotan. Tala om att ha missat biologilektionerna i skolan!

I jobbet har det varit viktigt att få med en del detaljer, som inringaren talar om. Eller mumlar. Och då har jag tagit mig rätten att snällt tillrättavisa, och be om justering av telefonluren, vilket fungerar i ungefär 7,169 sekunder enligt noggranna mätningsserier. Det har nästan handlat om ett arbetsmiljöproblem i många fall. Otaliga är exemplen när man lyssnar till så kallade telefonprogram i radion, där programledaren får säga till, inte bara en gång.

Jag ska inte sticka under stol med att en och annan olycka har inträffat i den andra riktningen också. En head-set-mikrofon kan ha blivit undanskuffad. Och då får man minsann veta det ögonblickligen.

Att kunden sedan har en så kallad hands-free av Rustakaraktär får man väl knappast påpeka. Ofta ser jag förresten hur folk går och håller i sin hands-free-mick framför munnen. Förmodligen tillsagd av motparten i andra änden av samtalet. Hur hands-free är det?

När vi ändå är inne på mobiltelefoner (som är vanligast nuförtiden) vill jag även peka på att många inte har någon som helst aning om var det lilla hål, som ska ta upp ljudet från talaren, sitter. Handen på hjärtat .... Vet du?

På de flesta modeller sitter det förstås långt ner på apparaten. Tillverkarna har nämligen i motsats till brukarna upptäckt var munnen är belägen.

Men på många modeller sitter den på baksidan av telefonens nederkant. Förmodligen för att undvika att talaren blåser i den, vilket är ett annan störningskälla. Där kan vissa placera ett finger. Ja'men du hör ju, eller rättare sagt inte.

Godkänt, om än lite dåligt städat
fodral, passande för baksides-
monterad mikrofon.

Har man inte ett finger i vägen så finns det individer som gärna pimpar sin lur med diverse glitter och tjafs i form av fodral. Det väljs ibland utan tanke på hur telefonen är konstruerad och jag har en gång fått en kollega som ringde in att ta ut telefonen ur fodralet, eftersom jag inte hörde vad hon sa. Och vips blev ljudet kristallklart. Hennes fodral hade inget motsvarande hål för mikrofonen.

Hoppas denna korta kurs gett dig en avhyvling i all vänskaplighet.




*****

Läs även andra bloggares åsikter om Mobiltelefon, Telefon, Biologi, Anatomi, Bling bling