söndag, februari 08, 2015

Skottår

För första gången sedan vi byggde stugan i skogen vid havet för 13 år sedan, är jag tvungen att på darrande ben gå upp på taket för att skotta av snön.

Att ett hus på 1½ plan kan vara så högt! Och taket så brant!

Men allt går fint. Det är bara den sida som vetter mot väst som har så mycket att vi tyckte att det kanske var bäst att åtgärda. Den östra sidan "ståtade" med någon, eller ett par decimeter. Snön har blåst bort där.

Med viss skepsis, men med äventyr i blick, kunde jag ju inte låta bli att där uppe tänka på hur det skulle vara att hoppa ner från taket. Lite försiktigt sätter jag mig ner och kanar iväg. Det känns spännande, eftersom snön, även efter skottningen, buktar så att jag inte ser takskägget uppifrån. Men hupp - vad bra det går. Ner över kanten och landar i den nerskottade snön. Mjukt och fint.

Det blev en hel del snö kvar däruppe, men vi har i alla fall fått bort det mest överhängande. Vi får ta mer nästa helg, om det behövs.


*****

6 kommentarer:

Turtlan sa...

Härligt! Ja att kana iväg sådär. Men hiskeligt högt också.

Drog ni lott om vem som skulle gå upp på taket...?

Jag såg en liten film på FB om en smart "skotta på taket spade mojäng." Har du sett den?

Sen till sist, vilken fin stuga ni har. Roligt se lite mer av den.

Bert Bodin sa...

Nej, jag anmälde mig frivilligt, faktiskt. Jo, jag såg den där mojängen. Men jag vet inte om den var så väldigt praktisk. Och då får man ju inte åka kana.

Stugan är fin. Vi gillar den. Finsk.

Andra året i Hjo sa...

I lördags hade vi lite vårkänning, sol och någon grad plus, trottoarer där snön töade. Och sedan frös det på. Nu är det is och halka, livsfarligt.
Trevlig måndag!

Biggan sa...

Tänkte också tipsa dig om den fiffiga skottningsmojängen jag sett på FB Bert....men förstår din glädje över att åka kana, vilken känsla!!!Skönt att ha barnasinnet kvar.

Anonym sa...

Låter ju fullständigt livsfarligt! Vill ju gärna att du kan fortsätta blogga! Men stugan ser verkligen jättefin ut,vilket drömställe. :-)

Bert Bodin sa...

Äventyr är nödvändigt.