Hur mår vi egentligen? Svårt att svara på. Jag kan bara svara för mig själv. Och jag mår bra, tycker jag.
I morse hörde jag ett inslag i Nyhetsmorgon som handlade om genusperspektiv och dataspelande. Det talades om att fler och fler hjältinnor dyker upp och blir populära, även hos manliga spelare. Förmodligen handlar det om rätt våldsamma kvinnor, förstås. Död och förintelse följer deras spår. Blod flyter. Allt för att göra dem populära. Det sken också igenom.
Men det jag också reagerade över var att den "forskare" som tittat närmare på fenomenet menade att "spelen måste bli mer variationsrika genusmässigt, för nu när man kliver in på tunnelbanan, så sitter ju unga, medelålders, men även pensionärer där och spelar i sina mobiler".
Va!?
Ja, inte vet jag. Jag åker inte tunnelbana särskilt ofta. Men om beskrivningen stämmer återkommer jag till min inledande fråga. Hur mår vi egentligen? Var har vår förmåga att sitta och göra ingenting tagit vägen? Måste man hela tiden roas, för att leva bra? Eller är spelandet en terapi, ett utlevande av inneboende aggressioner, kanske.
Som sagt - jag vet inte. Men om bilden ovan stämmer, så är det många som inte vill leva i nuet.
De flyr. Och det verkar inte hälsosamt.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.