tisdag, maj 23, 2017

Så vaknade vi ...

.. till nyheter, som nästan börjat bli vardagsmat. Terrordåd. 22 unga liv till spillo. Familjer i djup sorg. Mänsklig tillit urgröpt. Religion urartad till idioti.

Vänjer vi oss. Har vi något val?

*****

6 kommentarer:

Turtlan sa...

Ja.... vänjer vi oss? Hemsk tanke om det är så.
De sa nyss på Aktuellt att britterna är vana terrorattacker. Det reagerade jag på. Att vara vana.
För min egen del så förstår jag verkligen nu allt som händer runt om det aktuella händelsen. Det är inte enbart bomben som smäller av eller lastbilen som far fram. Nej det är alla följdeffekter och hur människor påverkas. Folk som flyr och vet inte kanske vad de flyr ifrån. Rykten som går om fler bomber som i Stockholm. Vet ju hur vi reagerade efter att lastbilen dånat fram. Rädsla över att mer saker ska hända.

Det är så tragiskt att sånt här ska behöva hända och att vi inte kan leva på vår planet och vara överens. Utan fundamentalister, terror och krig.

Ja, ikväll är det många familjer som helt förändrades. Tänker på dem!

Bert Bodin sa...

Nej, vi ska nog inte vänja oss. Men precis som med allt våld, är det en långsam tillvänjningsprocess. Man kommer kanske att bli blasé. Inte bry sig. Jag menar då på lång sikt. Decennier framåt. Precis som vi vant oss vid ett hårdare samhällsklimat de senaste årtiondena. Kanske till och med utan att vi tänker på det.

Elisabet. sa...

Ja, jag tror att vi vänjer oss, särskilt vi som inte har varit med om nånting liknande. Inte så att vi inte bryr oss, men det går liksom snart inte att ta in allt det hemska och sorgliga.
Det är så förfärligt, så man vet varken ut eller in.
Och fundamentalister .., ja, vad säger man?

Bert Bodin sa...

Jo, det är hemskt. Vi har ju i och för sig "vant" oss under en lång tid av elände på andra håll i världen, där bomber och granater döda mångdubbelt fler nästan dagligen.
Men det är ju så långt bort. Förstås.

Elisabet. sa...

Jo, precis så är det.
En bomb i Pakistan och människor som torghandlar faller döda till marken. Hundra döda.

Och jag glömde säga att bilden var underbart vacker!

Bert Bodin sa...

Tack, Elisabet