Men så fick jag då tji i alla fall. För trots kylan och trots att snö legat kvar i skuggiga områden till för någon vecka sedan, så har vårfrylen redan blommat ut! Visst kunde jag hitta någon enstaka blomma, som fanns kvar i någon klase, men det var väldigt magert. Så var det med den jakten.
Därför blev det inga bilder. De som syns nedan är gamla.
Jag gillar vårfrylen. Snygg. Sparsmakad. Diskret står den där med sina vaniljgula och kaffebruna blommor.
Fin, eller hur?
Ja, både en måttfull och förnöjsamt sval nordisk skönhet som pryder den tidiga våren i det begränsade utrymmet i en lupp.
SvaraRaderaJag hade några dussin vid stugan några år men missade alltsom oftast blomningens vackra fas. Den (el. litet senare) förbisåg sällan rådjuren som rankar denna primör högt, försvann helt sedemera. Växten är ju myrspridd så hopp om ett par inkommande fröns (med myrsteg...) återkomst finns.
Om Jan Fridegård (författaren) gillade vårfryle och dess blommor vet jag inte säkert men han skrev litet nedsättande
"De liknar några vägglöss spridda på ett strå"
Martinson då, som vanligt i en mera positiv, bejakande, humoristiskt skön anda/stil
"Och blommorna har sina årstider (Se nu - ditt hum!) i gläntan. Vårfryle tidigast, helst då uppe på något stenblock som har urgröpningar nog för att fasthålla små växtsamhällen och som stenblocket då gärna gjorde stor affär av"
Harry Martinson
Utsikt från en grästuva, 1963
(Konstverk, Smycken - Dina foton Bert!). Den nedersta bildens kastanjenötsglänsande kalkblad (vet inte om det heter kalkblad) är ju bara helt andlöst vanvettesvacker. Den andra färgen som blänker djupt däri skulle ingen människa som har sitt förstånd i behåll ens försöka att beskriva.
Tack för (som vanligt) insiktsfull och inspirerad kommentar. Myrspridd fick mig att fundera. Tills jag insåg att det hade med myror och inte myrar att göra.
Radera