Socialt

Jag var först. Kunde välja vilket bord jag ville och slog mig ner på lunchkrogen, efter att jag varit hemma och duschat efter gymmet. Suovaspaj, eller kolja med kockens val av tillbehör. (Det visade sig senare vara kummelfilé.) Jag tog kummel. Suovas har jag ju hemma.

Folk börjar droppa in, och snart kom ett sällskap på tre och blev placerade vid bordet intill mitt. De frågade mig vad jag rekommenderade. De var inte från stan. Tror de var jokkmokksbor.
 - Här är det mesta gott, och det var min kummel.
De valde suovaspajen, åtminstone två av dem. Den tredje gick på min linje.

Det visade sig att de var musiker. Pratsamma sådana. Och det blev snack om både det ena och det andra, tills min telefon ringde.
 - Är du kvar?
Jag hade ju suttit nästan en timme.
 - Jo, sa jag. Ska du komma hit kan jag sitta en stund till.
Jag hade ju kaffet odrucket.

A. ansluter. Jokkmokkarna tackar för sällskapet och säger hej. Jag och A. pratar husrivning och husbygge. De ska bygga nytt på sin stugtomt vid havet och har en hel del att göra med det innan bygget sätter igång i oktober. Delar av gamla huset ska flyttas. Den största delen tvärs över fjärden och bastun till en granne en bit bort.

U dyker upp och lämnar tidrapport till A. Han sköter hennes löneutbetalning och hon, som förresten är mamma till en före detta kollega till mig, stannar och pratar bort en stund.

Snart bryter vi taffeln, bara för att bli påsprungna utanför dörren.
 - Men jösses. Här träffar man på killar man inte sett på hundra år, sa L.
Jodå. Vi träffades sommaren 2016. Men det är ju också en stund sedan. L. berättar om sin resa till Monza och biltävlingarna där för några veckor sedan.
 - Men jag väntar på frun. Hon står förresten därborta.
 - Ja, just det sa jag. Hon är nyhemkommen från Mallorca, va.
Jag och hon har en gång i tiden jobbat tillsammans och har kontakt via Facebook. Hon anslöt till oss och ville veta allt om Chania, som det är 25 år sedan hon besökte. Då träffade vi varandra där. Hon vill veta om det var sig likt.
 - Finns El mondo kvar?

Vi blir stående en bra stund i solen, som äntligen gästspelar och sprider värme.
 - Nej, nu måste jag gå. Jag är pensionär, så jag har inte tid att stå här.
De skrattar.

Jag går några ärenden innan jag slinker in på mitt gamla jobb. Dels lämnar jag förra månadens Vi-tidning och Filter i lunchrummet. Försöker hålla den intellektuella nivån högt. Det uppskattas, får jag höra.

Men jag bokar också en liten resa och hinner prata bort en stund med nästan alla närvarande, innan jag går hemåt igen. Ångrar mig utanför dörren och tar motionspromenaden, nu när jag lika är ute.

Södra hamnpromenaden. Folk sitter och njuter på bänkarna. Ocean Surveyor med hemort Uppsala (?) ligger i hamn. Inte visste jag att den stan var en sjöfartsstad. Men det är klart, de har ju fyrisån.

Men sen gick jag hem. Nordegren och Epstein på P1.
















*****