måndag, februari 19, 2018

Blåmåndag

När en av mina syrror pensionerades tillsammans med sin sambo, kunde de inte riktigt inse att de var lediga. De är båtmänniskor. En stor mahognykryssare är deras stuga. Elva meter lång och vacker. Hemmahamn i Mälaren.

Under sina verksamma år ägnades helgerna åt utflykter på havet, förstås. Semesterperioderna likaså. Men mönstret hängde i ett bra tag, även sedan de gått hem från jobbet för gott. Ända tills ...
 - Men herregud! Vi kan ju åka ut på tisdag om vädret är bra.
 - Jovisst. Att vi inte har tänkt på det.

Fem glada herrar från Pensionsmyndigheten
hade öppnat rådgivningsbyrå i hamnen.
Idag är det måndag, och jag har nog vant mig med att kunna göra vad jag vill, när andra går till jobbet. Är vädret bra, så blir det oftast någon utflykt. Idag till fots. Och som vanligt ut på isen. Dessa underbara vidder. Eftersom även Benke är arbetsfri på måndagar tog vi långa steget före och travade iväg i solskenet till den närmsta ön. Gråsjälören var en gång bebyggd med både "societetshus", badanläggning och dansbana. Numera är den utflyktsmål i stort sett bara på vintrarna. Det finns kafé ibland. Öppet när flaggan är i topp. Det ser man från stan, och det gäller alla helger, men periodvis också vanliga vardagar i sport- och påsklovstider.

Skrinnare utrustar sig.
Några försöker bärga middagen
Mycket folk. Det är skrinnare och skidåkare. Många åker spark. Sådana finns att låna. Det är bara att ta en ledig på någon av Sparkeringsplatserna, som finns lite här och där kring centrala stan. Mycket populärt bland utländska turister, som inte riktigt har tekniken inne. Det syns. Sydsvenska dialekter hördes också bland skrinnarna. Det är ju sportlov för vissa delar av landet. Här gäller lov först i vecka 10. Till kommande helg börjar de holländska skridskomästerskapen (Jo, de går här i Luleå, numera.). Då lär det vara svårt att få plats ute på ön, om vädret är fint.

Solen värmde skönt i de tio minusgraderna, men det var lite värre när vi vände tillbaka mot stan igen. Det var kall, mycket kall, men svag vind. Det sved rätt ordentligt om kinderna. Röda som äpplen var vi, när vi så småningom kom hem till lunchen. Åtta kilometer visar stegräknaren. Det hade kunnat bli betydligt längre. Vi gick ju bara halva den upplogade banan.

Det var ju ändå bara måndag.

Vi hade tyvärr ingen skaffning med oss. Det såg annars väldigt trevligt ut för husse och vovve.
Långt därborta till höger om domkyrkan, ligger hemmet.


*****
Här kan du läsa mer om Gråsjälören.
Läs om de holländska skridskotävlingarna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar