Fler tankar om världen

Thord Wiman har lämnat en innehållsrik kommentar till inlägget "Hur, undrar jag".

Jag tar mig friheten att lägga ut den här.

-------
Nej, det blir inte lätt att göra världen/planeten hel igen, människan verkar inte kunna tänka helhetsperspektiv men det kommer att bli nödvändigt när angelägenheten, brådskan och graden av allvar kryper allt längre in under skinnet. Det känns onekligen som om steglängden och vårt ekologiska fotavtryck snabbt vidgas i loppet mot ett kapsejsat klimat och människans mognad (eller snarare pubertetskris...) övertygar inte på något vis, mentalt verkar vi vara kvar i de förhistoriska grottorna. En insikt lika isande kall som det skräckkabinett av fullblodsnarcissister du nämner. Och det ska vara planetens mogna ledare. Det sämsta av det sämsta.

Hörde om Erdogans nya skrytbygge till sig själv, ett jättelikt palats med ännu större trädgård utanför Ankara. Där låg tidigare en biologiskt värdefull gammelskog. Men skövlades. Trädgård är nog inte uttryck för blomsterpassion mera då något att visa upp, skryta med när utländska dignitärer anländer.

Ändå vill jag tro att människan kollektivt kan mogna i insikt och ansvar, närmast att se som en universell plikt för en art med framtidsambitioner. Och framtidshopp finns det överallt. Det är en stark global väckelse i rörelse vad gäller klotets klimat/miljö: Medvetenhet, ödmjukhet, vilja och engagemang - Yes we can!
Många är det som jobbar på utifrån egen bästa förmåga både i ett lokalt och globalt perspektiv. Man börjar där man befinner sig. Samerna brukar säga "Det gör ingenting om man går uppför fjället på olika sidor, man möts på toppen". Och för en tid sedan över skolgården gick en tioårsjänta förbi; på hennes T-shirt stod: Recycle or die! Då blev jag glad. Hon hade tydligen tagit sig en funderare och kommit på något, ett första viktigt steg.

Obehagligt tycker jag är att alltfler politiker verkar frångå (det som var ambition och kungsord förut) ett förvaltarskap av jorden och istället lägger planetens och mänsklighetens framtid i hoppet om en snar snillrik innovation som likt ett trolleri i ett slag löser alla problem och utmaningar. Det är ju att ge upp. Den lösningen kan inte vara kompatibel med folkviljan.
Hoppas jag åtminstone inte.

Annars är väl Anna Odells posé i högerkanten av din blogg lite av symbolik över hur det kan kännas i en mänsklig själ efter FN:s och Världsnaturfondens senaste rapporter, strösslat med en hel del framtids och klimatångest. Men inte så mycket att det leder till handlingsförlamning! även om tiden för harmoni verkar vara förbi. Med allt vad som sagts och skrivits i veckan verkar ju Paris-avtalet i det närmaste vara en ocean av otillräcklighet. Ja, mycket är det som oroar.
------

Tack Thord, för din reflektion och din insikt.

*****