Ordning och reda

Vi har en liten sittgrupp nere i trapphusets bottenvåning. Där sitter folk som bor i huset och kanske väntar på en taxi, färdtjänst, eller att någon bekant ska komma förbi och hämta upp.

Det där bordet ser emellanåt rätt trist ut. Det bara står där. Används kanske ibland för att ställa en handväska på, eller lägga en mobiltelefon medan man väntar. Det händer också att det står en blomma där. Till jul, till påsk, när någon i huset har avlidit ...

Men hela den här hösten hittills har det varit tomt.

Därför investerade jag i en krukväxt. Den placerades på bordet, intill väggen. Det måste ju finnas plats för ovan nämnda handväskor etc.

Två dagar senare hade någon lagt dit en duk och ställt krukan mitt på duken och mitt på bordet. Bordet betraktades tydligen som en piedestal.

Sedan har ett ställningskrig utbrutit. Jag makar krukan mot väggen. Någon annan flyttar tillbaka den timmen senare. Sådär håller vi på. Och jag undrar varför. Vem blir störd av att den inte står absolut i mitten?

Jag känner igen beteendet från mina arbetsplatser också. Vi var två, Anna-Lisa och jag, som ofta ställde i ordning med snygga saker och blomuppsättningar, gärna på något jalusiskåp, där man kunde hämta en pärm. Kanske lägga upp pärmen på skåpet och titta i den i lagom "pulpethöjd". Alltså ställde vi blomkrukan åt sidan av praktiska och estetiska skäl.

Någon dag senare stod allt exakt på mitten av skåpet. Pärmutrymmet minskade betydligt. Vi flyttade tillbaka till sidan. Någon annan petade tillbaka. Slutligen grep vi personen på bar gärning och konfronterade.
 - Jaså!? Var det därför den stod där på sidan?
 - Ja, sa vi. Bättre plats. Och dessutom mycket mycket snyggare.

Efter den dagen blev vi två kallade "esteterna".

*****