torsdag, november 29, 2018

Leave no trace

En pappa lever med sin dotter i djup skog utanför den amerikanska staden Portland. Utan kontakt med den "civiliserade" världen, lever de mestadels på det som naturen ger. Ett till synes rätt harmoniskt liv.

Men en dag upptäcks de. Man får inte bo hursomhelst ute i skogarna. De blir omhändertagna och blir placerade i en form av socialserviceboende. 

Men det håller inte. Pappan dras obevekligen ut igen. Och så går historien vidare.

Det är en stillsam film, och jag fascineras av att salongen är fullständigt stilla. Inte ett ljud, knappt en harkling, och det finns inte mycket att skratta åt. Publiken verkar helt tagen. 

Filmen är vackert filmad. Skådespelarna är bra. Det jag egentligen saknar är någon sorts förklaring till pappans önskan att inte delta i samhället. Man får små ledtrådar till att en fru har funnits någon gång. Dottern har inget minne av henne. Men det är den enda information man får om det förflutna. Om inte jag missade något, förstås. 

Jag ska inte berätta hur det går. Det får du lista ut själv genom att se filmen.

*****

5 kommentarer:

Anki Sandström sa...

Var och när har denna film visats??

Anki Sandström sa...

Den kanske har visats på Royal, har inte hängt med... Vill se!

Annika B sa...

Kanske ska se den? Förstår att den är fin, men det är dessutom spännande att se hur ljud och tal används på film. Men jag skulle nog gärna ha en förklaring också - och hur dottern ser på sin framtid...?
Men som sagt, det får jag ta reda på genom att se filmen!

Bert Bodin sa...

Rätt! Man måste hänga med.😉

Bert Bodin sa...

Precis! Jag kan ju inte göra allt för dig.
😉