Denna höst lämnar mycket i övrigt att önska. Gråare, blötare och mörkare tror jag inte jag varit med om i hela mitt liv.
Fast egentligen är väl hela året ett riktigt skitår. Jag tänker förstås på Corona, som ju ställt till det för i stort sett hela mänskligheten på olika sätt. Som pensionär är man ju i viss mån priviligierad. Man behöver inte utsätta sig för arbetskompisar, eller andra människor om man inte nödvändigtvis vill, eller behöver. Inte blir man permitterad heller. Inkomsten kommer stadigt varje månad, och den räcker till. Inget att oroa sig för på den fronten, alltså.
Och när jag börjar tänka i ett bredare och djupare perspektiv, så får jag väl säga att mitt liv har varit lysande. Åtminstone hittills. I dryga 71 år har jag fått leva i ett samhälle som tagit bra hand om mig. Inga nödår. Inga krig. God hälsa. Trevliga jobb. En tillvaro som duger utmärkt. Vi svenskar är nog generellt sett lyckligt lottade, även om naturligtvis undantag finns.
Så vi kanske kan enas om att vi trots allt har haft tur, och haft möjlighet att skapa en bra tillvaro för oss. Demokratiska val i en välfärdsinriktad nation har slingrat oss genom minst sju decennier utan större mankemang. Inga jättekriser. Inga undantagstillstånd.
Nu har vi bara två saker att ta oss igenom.
Men med tanke på allt vi hade kunnat utsättas för; allt som de föregående sju decennierna utsatte den tidens människor för, så blir det här en parentes.
En pandemi. Ett år till.
Sedan har vi klimatbekymret.
 |
| Inte behöver vi oroa oss för grundvattennivåerna heller. |
Har ännu inte läst dagens DN, men ska ta mig an den i morgon. Blir intressant.
SvaraRadera@ Elisabet
RaderaKanske har din kommentar hamnat i fel inlägg?
Du har så rätt. Vi vet nog eller tänker inte på alla ggr hur priviligierade vi är i Sverige. Skandinavien kan vi kanske tillägga.
SvaraRaderaJa inte alla men stora flertalet. Krig har vi också i Sverige varit förskonade ifrån. Måtte man slippa det tänker jag! Pandemin är inte kul men vi fixar det och vi klarar oss bra tack vare ett land med ekonomi och fungerande sjukvård.
@ Turtlan
SvaraRaderaTänker ibland på hur det måste ha varit i min familj innan jag föddes, dvs under krigsåren och de närmast påföljande. Ransoneringar, osäkerhet, säkert en del rädsla. I många år.
Den strukturella rasismen och vad den för med sig är också en viktig fråga. Vi hade inte kunnat bygga Sverige själva. Vi kan inte hålla igång Sverige själva. Men vad är tacken?
SvaraRadera@ Cecilia N
SvaraRaderaRätt tänkt!