Rånlandet 19 juni kl 21:07

Ibland dyker bloggposterna, ögonblicken, upp av sig själv.

Vi har två rentjurar som missat att följa med kompisarna upp till fjälls på vårvintern i vårt grannskap. De har blivit kvar här och verkar trivas i närheten av vår stuga. Ibland ligger de nere på vår strand och sover. Ibland går de och betar lite här och där på vår tomt. Än så länge har de dock undvikit våra odlingar. Men vi är lite skrajsna för att det ska hända.

Renarna är inte särskilt vackra den här tiden på året. Vinterbehåringen sitter fortfarande kvar och faller av i tussar. Det gör att de ser rätt luggslitna ut. Annat är det på hösten, då den fina bruna pälsen är på.

Nä - Nu måste jag ut och jaga iväg dem från åkerbärsstället......

*****

Folk i norr ...

.. var ett av de sista ledord jag tog mig an i tidningen VI:s senaste storkryss. Det krysset tillhör de svårare jag känner till och det är tur att tidningen kommer bara en gång i månaden. Annars vore det kört.

Åter till "folket i norr". Vad skulle det kunna vara. Samer, kanske. Kväner? Hammerfestinnevånare hade det kunnat vara, eller Svalbardianer. Men det var för många bokstäver för de rutor som fanns att tillgå. Fem bokstäver var kravet. Varken mer eller mindre. Dessutom skulle det sluta på T. Det visste jag.

Så småningom grep självaste Venus in och gav mig ett U i den tredje positionen. Hjärnvindlingarna blev djupare en bra stund. Jag lade ifrån mig korsordet och tog en bulle till kaffet istället. Men när bullen var slut slängde jag åter en blick ner bland rutorna.

Plöstligt fanns det bara där.
Inuit - Där hade vid det!

Nu är det ju så att jag är rätt nyfiket lagd. "Inuit" är inget folk. Det borde ha blivit "inuiter". I alla fall om man håller sig till svenskan. Inte heller tänker jag på inuiter (eskimåer) som ett folk i norr. Vi har inga sådana. Varken här, eller om jag siktar norrut från Luleå. Om de inte är inflyttade förstås, men då hade lösningen lika gärna kunnat bli Maurit, om rutorna räckt till, och om man kallade människor från Mauretanien så, förstås.

Fram med kartan! Grönland lär väl, tillsammans med Kanada tillhöra inuiternas huvudsakliga hemvist. På Grönland lever folk på den sydligaste udden av ön. Sydspetsen går ungefär på samma breddgrad som Stockholm. Där lever inuiterna. Upp till i höjd med Luleå, ungefär, men där i betydligt mindre antal. Nu är väl korsordskonstruktörerna i VI bosatta i Skåne (Det har i alla fall jag fått för mig), så i viss mån har de ju rätt. Stockholmare tillhör också "folk i norr" för dem. Egentligen.

Logiken säger alltså att inuit är lite tveksamt ur två synpunkter. En inuit är inget folk. Inte heller bor han eller hon särskilt mycket i norr.

"Människa i väst" hade varit betydligt knepigare.
Och dessutom riktigt kul!

Man kanske blir erbjuden en ny karriär snart.
Korsordsmakare.

Undrar hur mycket de tjänar.

*****

Frukost i det gröna

Utsikten från mitt frukostbord idag. Två harungar (eller snarare ungharar) har valt vår tomt som matställe någon stund varje dag.

*****

Liten blomsterkoll

Sommarens första blomsterkoll. Jag får se om det blir några fler. Har inte planerat det, men om jag finner några kul växter att testa på dig, så kommer de att dyka upp här.

Vad är detta?

*****

Dagens designpris ...

.. går till denna safirblå skarabé, som besökte vårt kök idag. Fredlig och lite nyfiken klev den omkring i min hand en bra stund. Jag hann få fram kameran ordentligt och placera mig utomhus på ljus plats för att färgen skulle framträda riktigt.

Den erbjöds därefter transport till närmaste grästuva.

*****

Snygg middag

Serranolindad kycklingfilé, gräddbakad fänkål, mango och avocadosallad.

Och en liten överraskning i "kycklingpaketet".

Vinet: Some Zin, Zinfandel i box. Kan rekommenderas.



Inte dumt.

*****

Rånlandet 18 juni kl 17.12

Jag tror någonting är på gång igen.

*****

Två minuter och 13 sekunder senare

Jamen - Ursäkta då ...att jag precis gick in för att byta om från långbyxor till shorts. Eftersom det var alldeles för varmt med ogräsrensandet i solskenet.

*****

Etikett

Jag brukar inte ondgöra mig över kunder. De allra, allra flesta är trevliga, sprituella, glada och jätteroliga att ha att göra med.

Men det finns en sak som irriterar mig. Jag är rädd att jag någon gång kommer att träda över gränsen och säga ifrån. Det är mobilprioriterarna.

Jag tänker på de som ringer från sin fasta telefon, när plötsligt deras mobil ringer. Det är tydligen helt omöjligt att bortse från den där telefonsignalen. De säger "ursäkta, det ringer", lämnar mig i luren och börjar prata med någon annan. Där kan man sitta och lyssna på ett helt annat samtal. Ingen integritet, ingen sekretess. Och fullständigt oförskämt!

Kollegerna som jobbar med kunder vid disk, i motsats till mig, berättar också om kunder som helt ogenerat tar samtal i sin mobil medan de håller på att expedieras.

De är vid de tillfällena som man skulle vilja lägga på och ta nästa samtal, helt utan dåligt samvete. Undrar hur det skulle upplevas. Liksom de som sitter i kundreceptionen, över huvudet på den telefonpratande kunden skulle säga: Nästa, varsågod!

Hur skulle du göra om du var jag?
Hur gör du, när du är kund?

(Missförstå mig inte. Jag gillar mitt jobb. Men ibland skulle jag vilja säga ifrån.)

*****

Multimedia message

Test

Uppdatering: Det här var egentligen inget inlägg. Det var ett försök att kolla om min mobiluppladdningar skulle funka, eftersom de inte gjort det på ett tag.

Nu funkade det. Och raskt droppade Elisabet en kommentar. Så nu får "inlägget" ligga där det ligger.

Sommarkvällen går mot sitt slut ...

.. och eftersom vi halvt om halvt flyttat ut till stugan vid havet, har jag förmånen att hälsa på drillsnäppan. Den har bo i närheten och försöker locka mig så långt därifrån som möjligt. Ska man hitta boet ska man gå åt motsatt håll.

Men även om jag tycker det vore trevligt att hitta det, så bryr jag mig inte.

Jag är nöjd att få säga hej till snäppan och tänka att det är bra att den finns. Arten har varit i avtagande rätt länge. Här har vi i alla fall haft den i alla år. Och faktiskt finns här nu minst tre, fyra stycken i närheten.

Kanske har kurvan vänt.

*****

Dagens andra udda ...

.. uppdrag, kom under lunchen.

- Bert. Du talar väl franska!? Jag har en fransktalande kund här borta som vill köpa en kostym.
Jag står i kassan på Brothers för att betala det jag köpt.
- Jo, sa jag. Jag har läst franska i sex år.
- Jamen då'så.
- Jo men min lunch är slut nu, urskuldar jag mig.
- Och jag som gav dig 20% för att du skulle hjälpa, haha.
- Jag tar bara förbokade engagemang, sa jag. Men tack för procenten.

*****

Att börja arbetsdagen ...

.. med att hjälpa en blivande brudtärna med blixtlåset i klänningen innan man ens hunnit få av sig jackan, tillhör uppgifterna på en affärsresebyrå.
Tydligen - För det var chefen som beordrade mig, där hon stod och försökte bistå.
- Hjälp till här!
Tärnan såg förväntansfull ut.
- Andas in, sa jag.
Schwipp.
- Andas ut!

Det höll.

*****

Fara å färde

Nu föreslås det bli tillåtet för cyklister att bryta trafikreglerna. Det vill politiker i Stockholm, men det kommer förstås att sprida sig över landet. I den borgerliga frihetens namn.

- Eftersom många cyklister redan nu kör mot rött och mot enkelriktat, så betyder det att det finns ett behov av att göra det.

Orden hoppade fram som feta paddor ur en Centerpolitikers mun.

Till och med TV-reportern i Rapport medger att cyklister redan idag bryter mot många trafikregler som de aldrig skulle bryta mot om de körde bil. Fan tro't. Det finns väl knappast några vildare trafikanter än cyklister. Nämn i så fall vilka det skulle vara.

Så fritt fram. Bränn sprit själv. Snatta i affärerna. Kör berusad på vägarna. Släng soporna i närmaste dike. Skit i jobbet. Bygg svart.

För eftersom så många gör det redan nu, så betyder det väl att det finns ett behov av att göra det.

Vi andra får huka och stryka längs husväggarna.

*****

(OBS! Jag tycker cykel är ett utmärkt, miljövänligt och smidigt transportmedel.)

Rappakalja

Hur töntigt kan det bli. Tydligen nästan hur töntigt som helst. Som den här annonsen i DN Bostad i helgen.

Tänk att få bo i "High-end living"-stil (???) i en lägenhet med internationell karaktär. Dessutom i en "dynamisk" stadsdel.

Vem lurar de?

Förr kallades det höghusområde.

*****

Befruktare sökes

Här finns massor med jobb.

*****

Tillfälligt

Så blev det plötsligt ... Ja - Höst, skulle jag nog kalla det. Havet grått och skummande. Växtligheten hukande, för att inte säga liggande längs marken. Och tolv sketna grader!

Tyvärr känns det hela bekant. Det är nordostan, som tar i för kung och fosterland. Eller för Medvedev och Ryssland, kanske. För det kommer därifrån. De senaste två åren har just nordostan varit väldigt vanligt förekommande under sommaren. I fjol var den särskilt markant. Sjöbrisen kunde så att säga hälsa hem, när övermakten brakade in. Storm är mycket sagt, för sådana har vi väldigt sällan i våra trakter. Men frisk vind. Sjukt frisk!

Igår, förrgår och dagen före det hade vi sommar i övermått. Det kändes bra.

Låt oss hoppas på att denna höst är tillfällig.



*****

Ibland blir det ...

.. frukost på den öfre balkongen.

Förstärkt!

Ja - Frukosten, alltså.

*****

Kvällens designpris ...

.. går till denna milt grönblåvita fjäril, som finns i mängder hos oss just nu.

Vart än du riktar blicken ser du dem. Hittade tre stycken i badrummet, när jag skulle duscha av mig havsvattnet ikväll. Små fridsamma fjärilar, som lätt låter sig fångas för vidare transport ut till friheten.

Badrum är inget för en fjäril.

Klicka gärna på bilden så får du se det diskreta mönstret.

*****

Utsikt ...

.. från kvällens middagsbord.

*****