torsdag, juni 16, 2011

Sommarkvällen går mot sitt slut ...

.. och eftersom vi halvt om halvt flyttat ut till stugan vid havet, har jag förmånen att hälsa på drillsnäppan. Den har bo i närheten och försöker locka mig så långt därifrån som möjligt. Ska man hitta boet ska man gå åt motsatt håll.

Men även om jag tycker det vore trevligt att hitta det, så bryr jag mig inte.

Jag är nöjd att få säga hej till snäppan och tänka att det är bra att den finns. Arten har varit i avtagande rätt länge. Här har vi i alla fall haft den i alla år. Och faktiskt finns här nu minst tre, fyra stycken i närheten.

Kanske har kurvan vänt.




*****

3 kommentarer:

Elisabet sa...

Ja, det vet du ju redan att till drillsnäppan har jag ett särskilt förhållande.

Så fin är den!

Elisabet sa...

Ja, det vet du ju redan att till drillsnäppan har jag ett särskilt förhållande.

Så fin är den!

thord wiman sa...

Mmm, jag gillar Drillsnäppan. Dessa själfulla stämningar av vemod den skapar. Och dessa insikter om hur viktiga våra livs snabbt förbiflygande minuter och timmar egentligen är, allt detta som ryms i denna lilla fågels kropp och röst.

Hur de så enkelt kan trolla fram en känsla av sublimitet, detta något som finns bortom bergen som en längtan omöjligt att ordsätta men möjligt att i skymningen vattennära uppleva, en översinnlighet bortom allt förnuft.