Jag brukar inte ondgöra mig över kunder. De allra, allra flesta är trevliga, sprituella, glada och jätteroliga att ha att göra med.
Men det finns en sak som irriterar mig. Jag är rädd att jag någon gång kommer att träda över gränsen och säga ifrån. Det är mobilprioriterarna.
Jag tänker på de som ringer från sin fasta telefon, när plötsligt deras mobil ringer. Det är tydligen helt omöjligt att bortse från den där telefonsignalen. De säger "ursäkta, det ringer", lämnar mig i luren och börjar prata med någon annan. Där kan man sitta och lyssna på ett helt annat samtal. Ingen integritet, ingen sekretess. Och fullständigt oförskämt!
Kollegerna som jobbar med kunder vid disk, i motsats till mig, berättar också om kunder som helt ogenerat tar samtal i sin mobil medan de håller på att expedieras.
De är vid de tillfällena som man skulle vilja lägga på och ta nästa samtal, helt utan dåligt samvete. Undrar hur det skulle upplevas. Liksom de som sitter i kundreceptionen, över huvudet på den telefonpratande kunden skulle säga: Nästa, varsågod!
Hur skulle du göra om du var jag?
Hur gör du, när du är kund?
(Missförstå mig inte. Jag gillar mitt jobb. Men ibland skulle jag vilja säga ifrån.)
*****
14 kommentarer:
<span><span>Ja, sånt upplever man rätt ofta i kassan. I en stad där jag arbetade fanns en kvinna i 30-årsåldern som konsekvent alltid pratade i sin mobil när hon handlade och hon tittade inte upp och hälsade, utan bara pratade på och jag hade god lust att slänga pengarna på golvet när hon skulle ha växel tillbaka. </span></span>
Hon arbetade som radiopraterska och var den mest oförskämda kund jag visste. Men lika oförskämt tycker jag att det är när man pratar i tfn med någon och så tutar det för ett samtal och dom säger ..,"vänta, jag ska bara svara ...".
Vi har ju telefontid på mitt jobb några timmar varje fm. Det jag kan störa mig på är samtal som snälla damerna i växeln ringer och frågar om de får "släppa fram" efter telefontiden för att den som ringer uppger att det är sååå AKUT och att de ringt på HELA telefontiden men INTE kommit fram.
Märkligt för som oftast är det sällan telekö till oss och ändå kom de inte fram...? Konstigt säger jag då när jag tar över samtalet.... Ja... hmmm.. hör man då i ändra luren....
Dåliga nödlögner! Bättre vara ärlig då än dra till med en dålig lögn så de istället gör bort sig!
Som svar på Din fråga: Skulle jag vara kund som hos Er så stänger jag av ringsignalen INNAN jag får hjälp vid Er disk. Ringer det på min andra telefon så ser man ju vem som ringer så man kan ringa upp senare alternativt så stänger jag av ringandet.
Uh så fult stå vid en resebyrådisk o prata när man får hjälp!
Låter min ringsignal så skäms jag, men trycker upptaget och ringer upp sen.
Känns den bara i fickan så låtsas jag som det regnar och så kollar jag sen.
Skulle det ringa om jag satt i en kö, typ på apoteket eller banken, och det är många före skulle jag kanske ta det, det beror på. Men avsluta när det är dags för mig.
Pratar jag telefon och det ringer på dörren så ber jag om ursäkt för att gå och kolla den.
Men så finns det ett annat ofog: folk som går på toaletten med mobilen ...
Du lär väl ha arbetsgivarens piska över dig. Men annars tycker jag att du skulle göra alldeles rätt om du lägger på om du får sitta och vänta på att de ska prata skit i mobilen. Oavsett vem man pratar med är det förbannat oartigt att börja prata med nån annan mitt i. OM jag skulle prata i den fasta telefonen och mobilen ringer kan jag ju oftast se vem som ringer och skulle det då vara viktigt att ta det samtalet just då, avslutar jag i den fasta telefonen och ber att få återkomma. Att prata i telefonen samtidigt som jag betjänas av nån i en kassa - den tanken skulle inte ens komma för mig. SÅ viktigt kan det inte vara att det inte kan vänta nån minut. Jag jobbar inte på 112.
Oftast när det ringer om jag är "på byn" så är det något av barnen som vill något. Om de yngsta är ensamma hemma så svarar jag och kollar vad det är. För det mesta är det inte akut och jag talar om att jag ringer när jag är klar med det jag håller på med och sen lägger jag på.
t.ex.
Det omvända problemet finns också. Om jag är IRL-kund någonstans, på banken eller någon annan inrättning så händer det ganska ofta att den som håller på att hjälpa mej svarar i telefon och tar telefonsamtalsärendet medan jag får stå och vänta.
Här tittar de bara på mobiltelefonprataren, tar fram och räcker över en lokalöl från kylskåpet. Mobilsamtalen brukar avslutas väldigt snabbt. Man behöver inte döma alla över en kam.
Öns turist- och näringslivschef på ön, Carl den store, är värd att citera i sammanhanget angående vikten av ett gott (och avväpnande) kundbemötande.
"<span><span>Bikers indtog Ærø</span></span><span>
</span><span>Følgende fine mail fik jeg fra Ida på Marstal Vandrerhjem. Den udstråler den ægte Ærøoplevelser, så jeg iler med at dele Idas brev med alle læserne: </span>
<span>Kære Carl . Vi har i pinsen haft den glæde at have besøg af 47 bikere fra en motorcykelforening på Sjælland. Mange har lagt deres vej forbi vandrerhjemmet i Marstal og glædet sig over det imponerende syn af 33 Harleyer foran "Femmasteren". Helt billige har cyklerne ikke været, mange har kostet 600-800.- tusinde. I de forløbende 3 dage har vi selvfølgelig hygget os og talt om løst og fast. Gennemgående har det været for manges vedkommende at de har følt sig utrolig velkommen overalt på øen. </span>
<span>På deres ture rundt på øen har de oplevet om stor gæstfrihed. Lysten til at give vore gæster en god oplevelse på Ærø har været enorm. Nogen fortalte om at de endda var blevet inviteret ind i folks huse og haver for at udveksle erfaringer og ideer. Selvfølgelig har vejret artet sig fra sin bedste side, og øen har fremstået på smukkeste vis. </span>
<span>Ofte har vi talt om vigtigheden af at give vore gæster en god oplevelse, så de får lyst til at komme igen. Talt om den ægte ærøånd, hvor vi med glæde og stolthed løfter i flok og byder vore gæsterne velkommen. For netop denne gruppe af gæster har det været af stor betydning at mærke denne gæstfrihed, og imødekommenhed, og mærket følelsen af at være velkommen. Rygmærker på læderjakkerne og sølvlænker om halsen kan virke lidt skræmmende. Derfor lå det mine gæster meget på sinde, netop at sprede det budskab om ikke at dømme alle over en´ kam. Mange hilsner Ida".</span>
Elisabet: Ja knackade en kvinna på axeln, när hon stod och skulle betala i kassan på ICA, med en lång kö bakom sig. Hon pratade i telefon och var helt borta från världen i övrigt. Kassörskan satt och väntade på att hon skulle slå in sin kortkod. Det talas om att kvinnor kan göra två saker samtidigt. Men den här kvinnan kunde uppenbarligen inte det. Det enda hon kunde var en arg blick åt mitt håll.
Turtlan: En man hamnade i telefonkö hos mig igår minuterna före stängningsdags, och blev märkbart irriterad och sur för att han skulle behöva vänta.
- Hur länge, frågade han.
- Ja det tar nog inte så lång stund. Jag ska bara avsluta ett annat samtal.
- Hur lång tid tar det då?
- Det kan jag inte veta, sade jag. Eller vill du att jag ska ringa upp?
- Men jag har semester på måndag och måste få det här gjort innan.
Då tog mitt tålamod ett steg tillbaka och jag sade bara "Ett ögonblick" och klickade honom på väntning.
När jag sedan kom tillbaka en halv minut senare så var han kvar.
Jag ursäktade att han fått vänta.
- Vad kan jag hjälpa dig med, frågade jag.
- Jo, jag ska boka en resa till Stockholm.
- Okej, sa jag. Vilket datum?
- Den 28 oktober!
SÅ bråttom var det.
Cecilia N: "<span>Men så finns det ett annat ofog: folk som går på toaletten med mobilen ..." </span>
Eller sitter och äter. Ljudligt och smaskigt. Rapat har ingen gjort än, men det kommer nog. För att inte tala om dem som sitter på möten och måste viska för att inte störa omgivningen. Andra exempel: Står mitt i en skrikande barnskock på något daghem och försöker göra sig hörd. Sitter på någon stimmig krog och hör inte vad jag säger, och jag hör hans festkamrater mer än honom själv, eftersom han har ett headset med mikrofonen på fel ställe.
Högtalartelefon är också ett gissel, där oftast första ordet försvinner.
Oskick är vad det är.
Ingela: Det sistnämnda är fullständigt tabu hos oss.
Leif: En kund är viktig, och ska få känna sig betydelsefull. Men när en kund känner sig mer betydelsefull än andra kunder, eller är nedlåtande mot servicepersonal, så är måttet rågat.
Men en lokalöl är förstås trevligt. Kanske skulle kassapersonal ha en liten sprejflaska med vatten att duscha kunden i ansiktet med, så att de vaknar till. Ofarligt och förmodligen rätt verksamt.
Nu på förmiddagen hände något som fick mig att tänka på det här inlägget. Maken och jag var på en affär och hade en expedit till vår hjälp. Maken är den som vet vad han pratar om i sammanhanget. Rätt vad det är börjar hans mobil att ringa! Han som aldrig använder den vare sig in eller ut.
Så jag tog den och gick bort en bit och tog hand om samtalet.
Cecilia N: Snyggt! Så ska det skötas. :)
Skicka en kommentar