Jag har just avslutat mitt livs första Teams-möte. Det gick ju förhållandevis bra, måste jag säga. Men nog är det en nödlösning.
Den här gången var det styrelsen i samfälligheten ute på Rånlandet, dvs området där vi har fritidshuset. Tänk om alla som är med i samfälligheten skulle vet hur mycket som händer i kulisserna, för att allt gemensamt ska fungera. De borde få prya.
Men åter till Teams. Jag hörde idag något inslag om hur folk har vant sig vid att mötas på det här sättet i sina jobb. För en del passar det. För andra inte alls. Det verkar som att många upplever att mötena har blivit fler, och att de går mer eller mindre i varandra, vilket gör att man inte hinner avsluta det ena förrän det andra är igång.
Det talas om "mötesinflation".
Hur bra är det med hybridmöten?
Pandemin
har ju påverkat många delar av vår vardag och en av dem är
möteskulturen. Vi har blivit tvungna att hålla möten på digitala
plattformar, utan att träffas i verkligheten.
Nu har många börjat
komma tillbaka till sina arbeten samtidigt som vi har vant oss vid att i
större utsträckning jobba hemifrån vilket skapar halvdigitala möten -
så kallade hybridmöten.
Den digitala möteskulturen under pandemin
har dessutom gjort att vi nu lägger ännu mer tid på möten och har färre
pauser mellan dem.
Klipp från Sveriges radios Gomorron världen.
Jag måste säga att jag skulle sakna den sociala biten väldigt mycket om jag skulle sitta hemma och jobba för jämnan. Men det kanske är en personlighetsfråga. Och en fråga om vad det är för slags arbetsplats det handlar om.
*****
