Hur gör jag nu?

Idag ställdes jag inför ett fullbordat faktum. Jag har väl förstås någonstans i den bakre delen av hjärnan haft en tanke på att det kunde hända.

Min frisör gjorde slut. Efter 45, eller kanske 47 år.  Hon vill dra sig tillbaka. Hon kommer inte att bli sysslolös; engagerad i företagarorganisationer/-förbund på både lokal- och riksnivå blir det en del jobb, ändå.

Så vad gör jag nu? Blir det hejdlöst långhårigt som om 6-7 år får tas hand om i "Gör om mig" i SVT:s Go'kväll. Det vore kanske intressant, men insatsen är för stor.

Det blir till att börja botanisera. Det finns gott om dem i stan.

Önska mig lycka till!

*****

Influerare ...

.. eller influencer för dig som glömt. Nej - det hade jag väl inte tänkt betrakta mig som. 

Men ibland slår det till. 

I dagens outfit, eller kläder för dig som glömt, finns ett inslag av prepping, eller beredskap, för dig som glömt. Ibland sliter jag ut en av sockarna i ett par. Då slänger jag den ena, men sparar den andra. För med tiden händer det att samma sak händer igen. Och då parar jag ihop strumporna, trots att de kanske inte hör ihop. 

Anyway, nåväl, för dig som glömt, så blev det så idag.

Vild och galen, eller wild and crazy för dig som glömt. 

Sverige - vi har ett resultat:

*****

Igen

Så har en SD:are trampat i klaveret igen. För vilken gång i ordningen orkar jag inte hålla i huvudet. 

Riksdagsledamoten, tillika försvarsutskottsrepresentanten Roger Richthoff har i sociala medier delat en video, som innehåller rysspropaganda. Dessutom finns tydligen vissa antisemitiska inslag. 

Han ska nu uteslutas ur partiet.

Idag urskuldar han sig i en intervju. 

- Jag såg inte hela videon.

Nåja - det må så vara. Men en som är så omdömeslös att man inte kollar vad man lägger ut offentligt, förtjänar inte en riksdagsplats. Än mindre en plats i försvarsutskottet. Sådana "anställningar" kräver ett bättre CV.

Å andra sidan var det ju lyckosamt att han gjorde bort sig, så att istället sågspånen blev offentliga.

*****

En surputtes funderingar

Det kommer signaler från kriget i Ukraina. Funderingar om att dra tillbaka trupper från Kiev, bl.a. Gör surputten det av god vilja? Nej, det tror inte jag:

 - Det här kriget går ju inge bra. Jäkla ukrainare. De ger sig ju inte. Mina grabbar blir ju beskjutna. Inte får jag fram ny manskap heller. Och drivmedel till bilarna och tanksen ... nä, det går skitdåligt för oss ädla krigare. Oj hoppsan ... hoppas ingen hörde det där.

Vi kanske skulle ändra taktik. Lura ukkisarna lite ... hehe. Kanske angripa från nåt annat håll ... hm ...  

Nä nu vet jag... Vi drar oss undan från Kiev och låter Volodomirs grabbar känna sig säkra. Jo, så gör vi. Då drar de in i stan igen och stannar där.

Å så tar jag och släpper en stor jäkla atombomb där ..... Ha hahaha, så typiskt mig, så djävla intelligent. Det ska nog vara jag som kan komma på nå't så genialiskt. Hahahahaha ..... Man är ju en riktig karl.

*****

Digitala barn

 Vart tar det vägen med digitaliseringen? Den är ju bra förstås, men kanske inte alltid och i alla sammanhang. "Var och varannan barnvagn i Stockholm har ett fäste för en mobilskärm" berättar en av forskarna som jag hörde i Vetenskapsradion idag. 

Tvååring vid grannbordet på Espresso House 2018.

Föräldrar kan idag ses lägga en mobiltelefon eller en platta framför sitt barn. Som barnvakt. Och det kan vara barn så små som 1-2 år. På så sätt får föräldern en orsak till att ägna sig åt annat. Det här är inte bra. Visst - en kvart eller så med en mobil - det är väl okej. Men det får inte bli för länge. Barnen mår nämligen inte bra av det, sägs det. De tappar kontakt med människor runt omkring och kan till och med bli "beroende" av att alltid ha en skärm tillgänglig. Det hämmar barnet socialt, enligt forskarna. 

Här kan du lyssna själv. Och konstatera att barnen egentligen tycker att det är roligare att leka med en kompis ibland. 

*****

Sådär'ja

Riktig vinter igen, efter en lång slaskperiod med onaturliga plusgrader. 

Det tackar vi för.

*****

Hårdbrömacka

 Jag kan inte låta bli att le när jag läser en krönika av Andrev Walden i dagens DN. Där ondgör han sig över det nya beteendet som alltfler verkar anamma. Nämligen att tala i mobilen, som vore det en hårdbrömacka. 

Alltså, man håller den framför munnen precis som om man tänker ta en tugga, och har högtalaren påslagen. Och så pratar man. Och pratar. Och snackar. Och skrattar. 

 - Jag vill inte höra, skriver han. 

Han fortsätter att teoretisera över varifrån beteendet uppstått. The Kardashians får en del av skulden. I den såpan, liksom i Wahlgrens, förekommer det tydligen (Jag har aldrig sett på dravlet. Bevare mig!), men då för att det är av betydelse att vi får höra vad motparten har att säga. 

 

Jag har precis samma åsikt om oskicket. Vem vet vad personen i telefonen tycker om att hen blir offentlig. Rätt vad det är sägs kanske något som inte alls passar sig i offentliga sammanhang. Själv nyttjar jag funktionen bara när jag ringer någon support och hamnar i väntekö hur länge som helst. Då slår jag på högtalaren och lägger telefonen på bordet. Men då sitter jag hemma, i enskildhet.

Du är väl precis likadan som jag.

Eller hur?

*****

Jag har naturligtvis skrivit om detta förr. Här. (Undrar varifrån han fått idén?)

 

Och här finns Andrev Waldens krönika.

(Om jag inte minns fel, kan man nu gratisprenumerera en period på DN digitalt, precis som när pandemin var ny.)

Det är skillnad

Igår, lördag; sol och "halvstorm".

Idag, söndag; mulet och absolut vindstilla.

*****

Enkelt

Det blev en rätt enkel middag ikväll. Falsk, dessutom. Men god. Mycket god.

Det var alltså lasagne. På älg.

Men falsk, som sagt. Lagad ovanpå spisen. Inte i ugn, som den äkta lasagnen ska lagas.

Inte heller bechamelsås. Nej, här ersätts den av crème fraiche, helt enkelt. Men som vanligt toppad med Västerbottenost. 

Gott, som sagt. 

*****

Och vart ska ...

.. luften idag då? Det är verkligen en berättigad fråga. För hela natten har blåsten ryckt och slitit i huset. Så har det åtminstone låtit. 

Nej - inte storm, vilket många tycker att vindstyrkor i, möjligen  kulingklass är, så fort de blir lite rufsiga i håret utomhus. Storm vet jag knappt att jag någonsin upplevt. Definitivt inte här vid norrbottenskusten.

Vimpeln på balkongen har i alla fall försökt rädda sig in i skydd. Stackarn.

*****

Inte känner vi ...

.. igen oss på vår runda ute vid stugan i skogen vid havet. Jo - vägarna går åt samma håll som alltid. Havet ligger där det brukar och stugan står på sin plats.

Men marsvintern, eller vårvintern är inte att känna igen. Det ser istället ut som vore vi närmare Valborg än vårdagjämning. Snön har nästan dött, känns det som. Ingen skare. Vägarna endast fläckvis pudrade med nattens centimeterdjupa nysnö. 

Jag vill ha riktig vårvinter till påsk, åtminstone. 

*****

Luleå 24 mars, lunchtid

Marknad på stan drar alltid folk.

*****

Bara en bild

Tulpaner kan

*****

Ja ...

.. vad trodde du? 

Här i norr går det undan.

*****

Beröm

 - Jösses, vilken fin bil! 

Dags för besiktning. Som varje år. Och varje år reagerar jag på hur trevlig personal de har på bilbesiktningen. Pratar och förklarar. Frågar och bedömer. Och berömmer, som sagt. 

Nytvättad och glänsande åkte den upp mot taket. Allt kollades. Dessutom gjordes en e-besiktning, vilket handlar om elektroniken i bilen. Där uppdagades någon avvikelse vad gäller centrallåset. Och  det stämmer. Det är en av bakdörrarna som ibland inte vill låsas upp, när alla andra dörrar gör det. I övrigt var det bra. 

Men det där med service ... Som sagt, bilbesiktningen (och då menar jag den här "gamla" statliga), har så trevlig personal. Och det är samma sak på Systemet, trevliga och mycket kunniga. Teliabutiken - mycket kunniga och tillmötesgående. Apoteket (det riktiga, alltså) - vilken personal. Hjälpsam, rådgivande.

Jag slås över det ibland. Att de "statliga" institutionerna ofta visar framfötterna när det gäller bemötande. Skattemyndighetens servicekontor är också ett exempel. 

Avreglering med ändring mot vinstdrivande verksamheter - är det så lyckosamt, egentligen?

Ja, ja - nu kör vi vidare igen.

*****

Först så var det ...

.. träning på gymet. Sedan lunch på stan med kompisar, som följdes av en promenad till utlämningsstället för DHL-försändelser. Vi hade vinster från postkodlotteriet att hämta. Jag två och Benke en. 

Sedan storhandling på stora affären.  Hemväg skulle leda till biltvätt. Men av det blev inget, för kön var för lång (5 bilar före i kön.) på två olika ställen som vi kollade. 

Hemma igen gick jag en rond till alla grannar. Ringde på för att tala om att vattnet stängs av en timme imorgonbitti. Mellan 7 och 8. Ingen hade lagt märke till det lilla bleka anslaget som satts upp på anslagstavlan i entrén. Alla var så tacksamma för informationen. 

Särskilt tar jag hand om att informera det unga kroatiska par, som nyss flyttat in. De kan ingen svenska, så de hade inte klarat att läsa anslaget i vilket fall som helst. 

 - So tomorrow morning you either have to take your shower before 07 or after 08. And be sure to fill your kettle to ensure your morning coffee, sa jag.

De skrattade och tackade för informationen.

Så var det det där med biltvätten. Besiktning imorgon och då vill nog besiktningsmannen se en välskött kärra. Så det blev en kvällstur för att göra slag i saken igen. Nu var det bara två före i kön, så det löste sig. Glänsande och snygg kan jag visa upp den.

Bokade teaterbiljetter till den 7 april. Och sedan bokade vi en länge efterlängtad så kallad  vinmakarmiddag på en av restaurangerna här i stan. Kul - för vi har saknat dem sedan en annan restaurang slutat med sådana för flera år sedan. Här kan du läsa hur de går till.

Inte är man sysslolös inte.

*****

Pest

Så allvarligt är det inte, men jag har drabbats av konstiga utslag, rodnader, kvisslor lite här och där på kroppen. Sedan flera månader har de funnits. 

Jag ringde hälsocentralen i morse.

 - Du får en tid klockan 10.

Sagt och gjort. Jag blev besiktigad från topp till tå. Noggrant tittades i alla skrymslen och vrår. Förhör om vanor. Hade jag ändrat något i kosten. Rökte jag. Drack jag alkohol. 

 - Vi brukar dela en halv flaska vin till helgmiddagarna.

Doktorn skrattade.

 - Ja, förutom på vinprovningen igår, sa jag. 

På den punkten blev jag i alla fall godkänd.

Det blev receptbelagd kortisonkräm i 8 veckor. Samt en specialsmörja därtill. Fick dessutom lämna blodprov. För leverkoll.

Sedan traskade jag hem i solskenet och den förödande värmen, som håller på att ta kål på vårvintern. Idag har det varit bortåt 10 plusgrader. Hörde att Kalmar hade minus 7 i morse. Då hade vi plus 5. 

Hur gör Kalmar, frågar man sig. 

*****

Tredje söndagen ...

.. i månaden innebär vinprovning. Med två nya deltagare i vår grupp i bostadsrättsföreningen. 

Den här kvällen; orange viner. Tills nyligen ett okänt begrepp för mig. Men det verkar etablerat. Idag ett spanskt, ett georgiskt, ett italienskt och ett chilenskt. Spännande smaker. Färgen är ett resultat av att vindruvans skal får vara med i vinbrygden under lång tid. 

Och så var det vårdagjämning också. 

Två trevliga företeelser i skuggan av andra mindre trevliga. Man måste ta vara på tillfällena.

*****

Det kan inte vara lätt ...

.. att vara regering i det här landet. Vi har kanske världens högsta levnadsstandard, generellt sett. Jag säger inte att saker och ting inte kan vara bättre, men det måste ju vara rim och reson i våra krav. 

Just nu har vi en extremt jobbig situation sedan dryga två år. En pandemi som mer eller mindre lamslagit oss, och sedan krig i närområdet. Allt detta påverkar förstås vår tillvaro på olika sätt. Det är inte så svårt att förstå, hoppas jag. 

Något som påverkats mycket är drivmedelspriserna. De når oanade höjder sedan en tid tillbaka. Och det skapar klagokörer och ilska från många. Visst kan jag förstå att det finns personer som är beroende av bil, för att ta sig till arbetet, och kanske bor i glesbygd. Givetvis är det kostsamt. Samtidigt ser och hör man rätt ofta t.ex. snöskotrar som används som leksaker!!! Är det klokt?

Situationen blir förstås svår för en del, vilket nu regeringen försöker göra något åt. Och då drar klagokörerna igång. Igen! 

14 miljarder kronor, lär subventionskalaset kosta. Vissa av oss kommer dessutom att få bidrag för höga elkostnader. Inte vi i norra Sverige, kanske, men där elen är dyrare kommer det pengar. Hur mycket detta kalas kommer att kosta vet jag inte. 

Och det klagas. Det är för lite, tycker många. 

Frågan jag ställer mig är; varifrån ska pengarna komma? Ska vi kanske dra in på vård och omsorg. Eller på skolorna. Dessutom satsas extra mycket pengar på försvaret.

Flera av de politiska partierna är så kallade skattesänkarpartier. De vill subventionera mera. Naturligtvis. Herregud - vi har ju ett val i höst. Det gäller att göra sig populär.

Jag får då inte ihop det. Men en sak är säker. Vi är rätt bortskämda.

*****

Så blev det ...

.. AWB - after work beer - fast vi valde vin. Kon flyger. En musik- och skrönakväll. Mestadels svensk musik med tornedalsk krydda. Men även skotskt och amerikanskt.

Den där kon som flyger, är en 70-talslåt, sprungen ur proggen. Lyssna själv nedan. 

Många bekanta. Benke träffade en gammal skolkamrat. Vid vårt bord hamnade en man, som blev som en bekant under kvällen. Vi hade mycket att prata om. 

Musik blandades med berättelser. Det var Mikael Niemi som stod för dem. Skrönor. Humor. Allvar.

En helkväll.

*****