Jag gav mig ut på fjärdarna. Äntligen har vintern börjat likna något vinterlikt. Säsongen för uteaktiviteter startar på allvar, när ljuset återkommer efter den arktiska natten.
Det skrillas, det grillas, det skotras, flygs och promeneras. Staden fixar ju numera en plogad isbana på norra och södra stadsfjärden.
I år har den dröjt, och isen har heller inte den bästa kvaliteten för skridskoåkare. De återkommande tövädren, plus sydliga stormar, som pressar på och bryter upp isen gång på gång på gång, gör det inte enkelt att få till en slät yta. Men hyfsad är den. Sju kilometer brukar den bli, till slut.
När jag kliver iland vid teaterhuset i norra hamnen och går längs hamnpromenaden (vår blivande croisette) mot
Kulturens hus,
sänker sig solen redan.
Då är klockan halv tre.
Jag vandrar hem genom staden, varm och skön. Min förkylning har frusit bort. Ja, näsan har slutat rinna i kylan. Hemma blir jag tvungen byta till torrare kläder, innan jag gör mitt kaffe. En chilibulle till och SR Atlas på webbradion.
Söndagar är rätt hyfsade, även i stan.
Uppdatering: Egon, som hunden i rondellen heter, är vår kommunhund. Här kan ni läsa mer om denna legend.
Andra bloggar om: Luleå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.