Haklapp på!

Helgens dregelvarning. Bjuden på middag hos goda vänner på trettondagen. Alltid spännande. Inspirerande. Gott.

Spanskt bubbel som ingångsdrink. Serverades med skivor av en spansk ost, som jag glömt namnet på (började på M, som i mingel), och stora grekiska oliver.

Förrätten var en sprakande buffé av sådant som världens alla hav bjuder på. Snabbt grillad pilgrimsmussla i havtornssås. Hummersoppa med fusk, au lait. Räkor naturell. Kalixlöjrom på rostat bröd.
Men gissa, om det var gott! Vinet var fortsatt bubbel.

Allt tillagades, så att säga, à la minute, vilket innebar att det var behagligt och behövligt lång tid mellan rätterna.

Nästa sak som presenterades var en oxfilé, med potatis- och chèvrepure i filodeg. En överjordisk sås, havtornsbär och krispiga grönsaker. Ett gott rödvin, Monte Garbi slank villigt ner mellan tuggorna.

Framåt småtimmarna serveras desserten. En havtornscrème brulée med blandade färska frukter. Gul och grön kiwi, färska fikon, passionsfrukt, lime. Två olika dessertviner därtill.

Hemåt i natten. Sent. Tidningsbuden hade säkert just slagit av väckarklockan och låg och snoozade åtta minuter till, innan de morgnade sig för att gå ut och jobba. Utanför nattklubben Cleo stod folk och rökte i den 15-gradiga kylan. Den värsta hemgångsruschen var över. Taxibilarna stod på rad för att värva eftersläntare. Hemma på grinden till infarten till vår gård hade en klottrare varit framme och skrivit "vomera".

Det var en uppmaning vi inte för ett ögonblick tänkte följa.