Tänka sig! Snart dags att börja jobba igen. Få annorlunda vanor. Nej, jag menar inte regelbundna vanor, för det har jag haft under hela min arbetslöshetsperiod.
Skönt blir det att stiga upp, käka frukost och gå iväg, till arbete, kolleger, och alla fikaraster som jag har att ta igen.
Begränsad havsutsikt. Ett enormt skrivbord, elektriskt! En fin stol att sitta på. Inget fel på arbetsmiljön. Eller?
På mina tidigare arbetsplatser har det alltid månats om hur vi sitter. Stolarna har krävt körkort. Ergonomer har varit och intervjuat och ställt in. Belysningar justerats. Bord har höjts och sänkts. Musen har bytts ut mot "rullpinne".
Och ändå blir det fel! Onda axlar. Slitna tummar. Stela nackar.
När några av er såg mig ligga i soffan och blogga, reagerade ni på hur obekvämt det såg ut. "Ojoj...akta så du inte får nackspärr också." "Huga, vad obekvämt det ser ut!" "Jag skulle helt klart få nackspärr om jag låg sådär. Men du ser ju ut att trivas."
Jag led inte. Inte ett dugg. Precis som den sista kommentaren säger, så ser jag ut att trivas. Annars skulle jag inte ligga där. Och det gjorde jag inte heller. Mer än en halvtimme. Då blev det obekvämt och jag var tvungen att byta taktik.
Ergonomiskt inställbara stolar i all ära, men ibland tror jag en träpall skulle vara bättre. En sådan sitter jag på här hemma framför datorn. Egentligen en gammal pianostol, rund träsits utan stoppning. Den går att snurra upp i höjd, eller sänka. Men den bjuder inte in. Träsmaken tvingar en istället att ändra ställning, stå upp, flytta fötterna för att justera balansen, med mera, med mera. Och jag får varken nackspärr, eller ont i axlarna.
Helt kort, tror jag att det har gått lite för långt i tilltron till att arbetsplatsen skall kunna vara perfekt för var och en i alla lägen och under all tid. När en ergonom hjälpt till att ställa in stolen, så litar man på att den skall vara så. I evighet, amen.
Som vanligt har vi glömt vem som har ansvaret för att man skall må bra. Det är varken ergonomen, eller stolen.
Det är du själv.
Sitt vackert!
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.