Och vi tackade nej. Till allt. Mest beroende på att vi helt enkelt var tvungna att ta till denna helg för en stugvistelse. Nästa helg är stympad och då nästa är helt vikt för annat. Är man jordbrukare så måste naturen få bestämma. Det var dags för vårbruket.
Dessutom är dagsformen fortfarande lite halvtaskig, med hosta och snörvel. Inga trevliga sällskapsmänniskor, alltså.
Men typiskt! Nu blir man väl inte bjuden förrän i höst, förstås! Eller nåt.
Nåja - Lugnet är inte så dumt det heller. Att sitta och titta på hur snön smälter, medan näsan antar en allt rödare kulör är inte så dumt heller. Och lördagskvällen fick ägnas åt djupstudier av kamerahandboken. En fempoängskurs. Minst.
Söndagmorgon. Frukosten avklarad. Milda vårvindar. Solen bakom tunna moln emellanåt. Men nu blir det en tur på havsisen. Ljudet av porlande vatten, sjungande bofinkar, hoande ringduvor och spelande orrar. Och gransus.
*****
Andra bloggar om: Vår, Norrbotten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.