... när jag vänder mig om på sushirestaurangen, står en luleåbloggare där, bara 40 cm ifrån mig.
Vi blir lika ställda båda två:
- Nämen hej!
Och så en kram. Vi har aldrig hälsat förr. Och jag blir också presenterad för hennes sällskap.
På sju sekunder var det över. Jag återgick till min lunchvärdinna (jojo - bjuden blev jag), och allt verkade normalt.
När jag sedan vände mig om, för att kanske växla ett par ord till, var de borta.
Så konstigt det blev.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.