Gammal är yngst

Sorry grabbar. Stomatolleende och stajlat barr räcker inte!

Jag har varit runt och tittat på kameror. Nätet har flitigt besökts och jag har nästan bestämt mig för modell. Nu tänkte jag gynna ortens näringsliv, genom att eventuellt närma mig en handlare.

Fyra ställen besöktes.

Nummer ett hade inte modellen hemma, så där blev det tji.

Nummer två hade modellen och den exponerades inne i ett glasskåp, beledsagad av en liten skylt med korfattad beskrivning och ett pris. Jag stod där och stirrade in i skåpet för att se intresserad ut. Jag gick omkring och gick tillbaka. Satte mig på huk, för att titta på kameran från lite andra vinklar. Det var högst tre kunder förutom jag i hela butiken. Försäljningspersonal svirrade omkring. Ingen såg mig. I säkert tio minuter stod jag där och "inbjöd" till att vara offer.
Sedan gick jag. I kassan logs det och sades "hej, hej".

Nummer tre hade ett liknande glasskåp. Modellen fanns inne. "8999:- för kitet."
- Vad ingår i kitet, undrade jag.
- Ja. Det är alltså huset och ett 18-55-objektiv.
Okej tänkte jag, men sa inget om att kameran var försedd med ett 14-42-dito.
- Den ser väldigt fin ut, sa jag.
- Jo, det där är en skarp nyhet.
- Det där teleobjektivet, som står innanför.... Hör det till?
- Näe. Det kommer till extra....
- Jo, det förstår jag. Men är det ett som passar kameran.
- Ja, det är samma märke.
På kameran stod Olympus. På objektivet stod det något hel annat, hade jag noterat.
- Jaha. Vad kostar det.
- Strax under 3.... tjusjunitti, tror jag.
Den välstajlade killen hade inte ens en tanke på att öppna skåpet och låta mig känna på kameran. Jag försökte en chans till.
- Ja, den har ju fått bra kritik, den där modellen. Man kanske skulle ta och känna på den, någon gång.
- Mmmm. Den är fin.
- Ja ja. Men jag får väl fortsätta drömma.
- Gör det. Och välkommen åter.

Trodde han! Haha.

Nummer fyra. Rätt mycket folk köade vid kassan och betjäningsdisken. En hel del folk flockades kring mobiltelefoner och platt-tv-hyllor. Jag traskade förbi och bort till det obligatoriska glasskåpet. Där låg den. Bra pris. Bäst hittills. Här bestod kitet av hus plus 14-42 och ett litet tele på 28-145 (tror jag). Och det var någon hundralapp högre än kitet på förra stället.

I exakt 47 sekunder stod jag där. Då dök en äldre, lätt grånad herre upp vid min sida.
- Hm! Den är fin den där, va?
- Jo.
Han fiskade upp nycklarna ur fickan och låste upp skåpet.
- Varsågod! Känn på den. Du blir överraskad.
Jag greppar den och blir väldigt förvånad över hur lätt den är.
- Oj.
- Jo, visst är det märkligt?
Och så blir vi stående där och språkar en bra stund. Jag får veta både det ena och det andra. Plus lite till.
- Ja, alltså. Det är inget dumt köp.
- Nej, jag inser det. Men jag skall fundera ett tag till.
- Det tycker jag. Man skall inte förhasta sig. Den finns ju kvar.

Gissa vilken affär jag går till!

*****


Andra bloggar om: Service, Kundnytta, Bimbos