En osedvanligt hård arbetsvecka, där vi stundtals tappade kontrollen över våra jobb och famlade runt för att återfinna strukturen, slutade med ett festligt crescendo. Det där lät väl bra, va!? Ståtligt.
Och då hade vi också lyckats få alla lösa ändar hopknutna och under uppsikt. Skönt. Så när klockan slog 17 drog vi igång ett 150-årskalas. Champagnekorkarna i luften. Alltså... Jag får en känsla av att jag skrivit detta förr.
Under sensommar och höst har tre kolleger klivit över 50-årsstrecket. Där har vi anledningen. Alla hade försökt fly under sina egentliga födelsedagar. Men det har man ingenting för. Här blir man firad ordentligt ändå. Och nu hade den dagen kommit. Presenter och kramkalas, sång och hurrarop. Sedan iväg till ett av stans kända Efter-jobb-ställen för glatt umgänge och mat. Härlig stämning och mera bubbel. Jag skall nu inte trötta dig med långa referat av vad som hände, men det bar förstås iväg vidare i natten och slutade med dans.
Men likt askungen gick jag hem före midnatt.
Utan att tappa skorna.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.