.. som jag möter en fräsch frukostbuffé, när jag går upp i fikarummet på jobbet. Men idag trodde jag att jag hamnat på hotell. Där uppdukat framför öppna spisen, fanns flera sorters youghurt, flingor, gott och doftande bröd, korvar, ostar, gravad lax m.m.
Micke har fyllt 50 och ville bjuda.
Det hade vi rakt inget emot. Jag lät mig väl smaka, trots att jag någon timme tidigare avslutat frukosten hemma, om än något enklare till utformningen. Min vana trogen hade jag förstås glömt bort att detta evenemang skulle gå av stapeln. Frukostvanans makt är oövervinnelig. Ibland råkar jag ut för att bli kallad till frukostinformation av någon leverantör. Och trots att jag vet att det första jag skall göra på morgonen är att gå direkt till den, sitter jag och stoppar i mig hemmafrukost. Men det är väl hjärnan som sover fortfarande, kan jag tänka.
Sedan flöt arbetet på, som vanligt. Förutom sushilunch.
För att inte tala om, att det förstås blev go'fika på eftermiddagen också.
Glass, hallon, maräng, grädde. Det var så att säga frukostdesserten.
Som sagt... Det är inte var dag det är fest.
Eller... Det är inte vardag.
Det är fest.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.