söndag, oktober 19, 2008

Skogsakuten

En duns... Nej, en smäll, och larmet går.
Fågel i rutan, fågel i rutan!
Akutteamet reagerar ögonblickligen. Båren hämtas. I detta fall är den även IVA, sjuksal och rehab-lokal. En specialinredd skolåda, som alltid står redo. Här inträffar ett par fall årligen. Kliniken har 95-procentig överlevandestatistik.

Ute på altanen hittar jag offret. Medvetslöst, men med häftig andning. Jag fixerar nacke och lyfter upp patienten varsamt. Den är helt lealös och ögonen är slutna.

Pippin läggs ner i den mjukt bäddade lådan. Locket läggs på och lådan placeras inomhus. Själva går vi ut på promenad. Fågeln måste få en stund värme, lugn och ro. Om den nu överlever ens.





Trekvart senare går vi första ronden. Lådan tas ut och vi gläntar på locket. Patienten ser lite överraskad ut.

Efter totalt mörker måste ögonen vänjas vid solljuset. Vi pratar lugnande och tar några bilder. För journalen, förstås.
Efter okulärbesiktning och en liten puff i sängen, beslöt vi utskrivning.
- Kvidevitt, sa patienten.

En och en halv sekund senare käkas lunch i närmaste tall.

Sjuksalen städas och ställs undan.
Till nästa gång.

*****

Andra bloggar om: , ,

Inga kommentarer: