Ja, det blev förstås ...

.. middag där på kvällskvisten efter bastun.

Vi började med en bruschetta på stenugnsbakat rågbröd från Avan, med frästa norrbottniska kantareller, vitlök och havssalt. Enkelt och urgott.

Huvudrätten var helgrillad oxfilé, i så där fint rosaskimrande och saftiga skivor, som bara smälter i munnen. Rostade grönsaker till och en sallad på ärtskott. Såsen var av hemlig art med smak av ost.

Till detta serverades hemliga viner. Inte mindre än tre olika. Trodde vi. Det hela var fixat som en vinprovning, dvs alla viner serverades parallellt. Vi doftade, vi snusade, vi smackade och rullade med tungan. Bedömde och undrade.

När täckelset föll visade det sig att det var samma vin i alla glas. Förutom en väsentlig och kul detalj. Det var tre olika årgångar. 1993, 1995 och 1997. Intressant att årgångarna kan skilja sig så. 95:an var mesigast. 97:an godast till en början. Men sedan tog 93:an priset. Vinets namn: Brunello di Montalcino. Finns i en mängd varianter på Systemet. Jag vet faktiskt inte vilken av dessa vi drack. Men det var i vilket fall samma sort i alla flaskorna. Kul vinprovningsidé.

Dessert blev det förstås också. Vaniljkokt päron på hallonspegel, grädde och mintchoklad.

Å kaffe.
Å cognac.
Å bra musik.
Å kul snack.

Och god sömn framåt småtimmarna, långt efter midnatt.

Ett varmt tack till vårt värdpar M. och A.


*****