Felordlistan 2013

Det heter inte

• fiskeläger
• minutrar eller sekundrar
• öppenhjärtligt
• .. dra alla över samma kant
• Telia Soneeeeeeera
• nä (som början på svar på varje fråga. Särskilt vanligt i intervjuer med idrottare)

Ville bara säga det.

Fyll gärna på!

*****

Lugnt

Första samtalet till min grupp kom in kvart i tio. Då hade vi haft öppet sedan klockan åtta, men då låg nog de flesta av våra kunder kvar i sängen.

Denna sista arbetsdag på året brukar vara lugn hos oss. Särskilt när det dessutom är en klämdag.

Inte bra för affärerna, men skönt som omväxling.
Vi får igen det med råge efter helgerna.

*****

Risig

Huvudvärk och ett lätt illamående gör att dagen varit ovanligt lugn, med soffläge.
Ja förutom brödbak och grundlig städning av badrummet. Det var då det hände.

Man ska inte städa.

Det är farligt.

*****

Så har årets ...

.. nyord presenterats. En ganska intressant lista. Många av orden har jag hört, och förmodligen också använt, medan andra är helt obekanta. Någon hikikomori har jag till exempel aldrig varit och inte heller träffat. Spökgarn vet jag däremot vad det är, även om jag inte träffat på något.

Sedan finns de ju ord, som jag undrar över hur de överhuvudtaget kommit in i listan. (Kan för övrigt även gälla hikikomori.) Löpsedelsteater, till exempel. Begriper knappt vad det är ens när jag läser förklaringen. Eller brexit som väl knappast kan vara ett vanligt ord som folk i allmänhet har användning för. Det gäller ju bara engelsmän, för övrigt.

I gårdagens DN har några skribenter skrivit kring orden, men också tagit med eget. Erik Helmerson undrar varför ordet en föredras istället för hen. Och jag håller med honom. Inget av orden finns dock med i årets lista. Sedan är det ju så många som misstolkar hen också och tror att det betyder en människa med tveksamt kön. Kvinna eller man? Eller bådadera samtidigt. Själv tycker jag ordet är utmärkt bra. Har alltid fungerat i finskan, och varför kan vi inte låna in därifrån likaväl som från engelskan?

Ett ord som jag heller inte sett i någon nyordslista har blivit ett av mina "hatord". Det är ordet brukare. Fruktansvärt fult, men väldigt ofta använt nuförtiden. Det verkar som att man vill avpersonifiera vissa individer, särskilt de som bor på äldreboenden, handikappade som behöver hjälp med vardagen och så vidare.

Brukare är människor.

Eller gäster (på äldreboende), alternativt kunder (som behöver hjälp).

Det låter mänskligare.

Slukhålet.
Bra illustrerat av bildmästaren Magnus Bard.

Sedan hittar jag ett älsklingsord bland DN:s kommenterade också. Där Stockholm kallas slukhål.
Mångsidigt och väldigt talande. Hålet som dränerar övriga landet på både pengar och folk.

Det finns inte i nyordslistan.
Jo, förresten.

Min!










*****
Nyordslistan 2013 hittar du här.

Anlände idag

Test

Testar att skriva inlägg med min
*****
Testar att skriva inlägg med min nya suwrfplatta

Ja, du ser ju hur det går. Inte så där helt smärtfritt, zförståsa.
Men med öite tränibg så ska msan nog lyckas hitta bara de tsngenter som man behpver och låta bli de där andra, som zbara halkar med av farten.

Mer träning imorgob.

Godnatt.

Så var det inte tänkt

Annandag jul. Regn och plusgrader stor del av gårdagskvällen och natten. Inte direkt vad vi är vana vid till jul

Jobbdag imorgon. Och jag börjar bli orolig för hemfärden redan vid frukost. Visserligen är det ännu plusgrader. Men himlen klarnar och väderrapporten säger sjunkande temperatur under eftermiddagen.

Vi schappar. Glömmer att vi hade tänkt mysa ytterligare en dag här i lugnet. Tar tjuren vid hornen och beger oss hem redan på förmiddagen.

Snart kan vi sitta på altanen.

 Tur var väl det. Vi har en uppförsbacke från tomten och 200 meter upp till skogsvägen mot byn. Redan där körde det ihop sig. En sörja av övermogna päron på gammal is är inte särskilt idealiskt, när man ska ta sig upp för en backe. Det lyckades till slut. På fjärde, eller femte försöket och med möjlighet att ta lite sats från ett platt område närmast stranden. Undrar vad som hade hänt vid minusgrader.



Vår infart. Tänk hur den blir om det fryser!

Nåväl - Hemåt i soluppgången.
Till stan.
Där folk verkade springa omkring som myror.
Det shoppas.
För fullt.

Och tänk - Jag tycker det är sjukligt!

E4 bar. I alla fall i ett körfält.

*****

Jag blev lite irriterad igår

Lyssnade på programmet Plånboken som handlade om matfusk i det senaste programmet. Och jag blev tvungen att skicka ett mejl till redaktionen.

Förväntar mig inget svar. Jag brukar inte få det när jag direktkritiserar medier.

---


Hej!

Lyssnade på ert juldagsprogram (lite förvirrat blev det ju förstås, med tanke på tekniken) och kan inte låta bli att reagera på en sak som programledaren sa där:

 - Jag kanske har fördomar, men de där intervjuerna gjordes nog i Stockholm.

Det handlade om vad som var fin- och fulmat i folks medvetande och intervjuerna vittnade om väluppfostrade "finmatskunder" som pratade om, i och för sig, vettiga saker.

- Hur hade det låtit om vi hade intervjuat i ........ Pajala?

Programledaren letade rätt länge i sina hjärnvindlingar för att hitta något riktigt kontrastrikt. Trodde hon. Det lät som att hon förväntade sig att det inte skulle låta lika "väluppfostrat". Och någon särskild vidare reflektion gjorde hon inte.

Jag kan nog tala om att i Pajala äter man mycket fisk, ren, älg med mera, som normalt sett räknas som "finmat" på de flesta Stockholmskrogar.

Kanske vore det bra att söka sig utanför tullarna ibland, när man producerar radioprogram.
Normalt skryter jag mycket över SR och särskilt P1. Men här blev det ett klavertramp.

Med vänlig hälsning
Bert Bodin
Luleå (25 mil söder om Pajala) och med mycket god och välsmakande mat.

*****

Glöm gårdagen

Idag är en annan dag, fjärran från snöbehängd skog och julfrostiga buskar. Det var bara en endagsföreteelse.

Plusgrader, sydliga fuktvindar, regn och annat elände drog in under kvällen och natten och tog effektivt död på allt vinterliknande. Nu står skogen naken. Snötäcket är hopsjunket och allt är blött som en dåligt urvriden skurtrasa.

Jag ger mig ändå i kast med att försöka gå ner till havet. Gummistövlar är inget normalt vinterplagg i den här delen av landet. Men jag kanske får omvärdera.

Nere vid stranden har flerfaldiga sydlågtryck orsakat att havsvattnet idag ligger 84 cm över normalnivå. 15 cm från en meter alltså. Och isen har brutits upp i omgångar och skapat isberg, eller åtminstone isklippor som effektivt stänger vägen till kommande skidåkning. Vi som är vana att ta fart i från stugbron och elegant glida nerför backen och ut på isen får tänka oss för.

Fortsätter det så här får vi ha våtdräkt och kajakskor för att komma dit vi vill. Men kajakskor passar så dåligt i skidbindningarna.

Jag tog några bilder.

Och jag plurrade rejält. Snön på stranden flyter på vatten.

Var är vintern?

Det parti som vågar ta tag i miljöfrågorna på ett radikalt sätt, får min röst i höst.

Hallå - Finns det partiet??

Bilderna är något förskönade genom efterbehandling, för att inte se så trista ut.

*****

Fågelmatning

Våra småfåglar äter oss snart ur huset. Nu försöker jag hålla koll på hur många kilo solrosfrön vi utfordrat dem med hittills under säsongen och jag får det till 80. Lägg därtill talgbollar, hampfrön, jordnötter med mera.

Det blir en hel del. Och ändå är inte alla särskilt intresserade.

Till exempel den lilla besökare vi hade igår kväll.

På vårt snajsigaste fågelhus skymtade jag något vid ett tillfälle, när jag spanade efter hare, (som brukar ta för sig av det som småfåglarna spiller) en pärluggla på spaning.

Fågelmatning innebär också skogsmusdito.

Där satt alltså den lilla ugglan och spanade ner i snön. Förmodligen hörde den ljud från mössen under snön. Den gjorde några försök, men som vi kunde se i mörkret fick den inget byte så länge vi tittade.

Fotografering i ljuset av handstrålkastare och genom fönster, är heller inte särskilt enkelt. Men det blev en suddig bild i alla fall.

Alla fåglar får sitt hos oss.
Liksom ekorrar, harar och möss.

*****

Aprilmorgon?

Natten har varit lugn. I alla fall i mig. Sömnen god med många drömmar. Roliga drömmar som man gärna skulle vilja komma ihåg även när man vaknat. Men likt vindarna ute drar de iväg över skogarna så fort jag vaknar.

Och vindar finns det gott om. Varma äckliga fuktvindar har förvandlat julstämningen till vårmorgon. De snötyngda  träden är ett minne blott. Ja träden står visserligen kvar, men berövade på sin snygga julklädsel.

Och jag säger bara usch!

*****

Och efter ...

.. sillen, den gravade laxen och Kalixlöjrommen blev det förstås gravad renfilé, skinka och andra charkuterier, som följdes av småvarmt med rödkålsäppelfräs.



Mätt?

Jo!





*****

Julaftonspromenad

Obs! Färgbilder.

Vi går ut i det tysta grynings-, eller skymningsljuset. Ljusare än så blir det inte idag. Luften är stilla. I natt har vi haft 17 minusgrader, men envisa sydvindar tänker se till att det snöväder vi ska få ikväll återigen ska övergå i regn och flera plusgrader. Märkliga tider.

Så det gäller att ta vara på den här dagen.

*****

Julaftonsmorgon

God Jul från Rånlandet

*****

Succékurs i repris - Del två: Julklappsutdelningen

Del 2 i julkursen.

Del 1 publicerades igår och bör ha lästs innan man ger sig i kast med den svåra uppgiften på julaftonskvällen.


-----

Julklappsutdelningen är för många själva höjdpunkten på julhelgen. Visst skall den vara trevlig och rolig, men den bör ändå genomföras med sans och under ordnade förhållanden.

Utse därför en seriös person med god läskunnighet och sinne för rättvisa. Det är också bra om personen är relativt smidig, eftersom vissa klappar kan ligga lite krångligt till under granen och vi skall inte uppvigla till otyglad munterhet om personen ifråga råkar välta den i sin iver att vara till lags.

Jag vill också betona att behovet av tomte är betydligt överskattat. De är ofta dyra, och ibland till och med lätt berusade av alltför mycket glögg. Några kvällstidningar är heller inte nödvändiga för en fullständig jul. Snarare tvärtom.

De förmodade julklappsmottagarna bör nu lugnt sitta ned och ge utdelaren sin odelade uppmärksamhet. Det är också lämpligt att tindra när den nu utsedde distributören metodiskt tar upp paket efter paket och läser de obligatoriska rimmen på juladresserna. Läsningen bör ske med stor känsla och empati med tanke på att till exempel tumvantar inte är vad lilla Svea har önskat sig istället för en spinnspörulle. Utdelaren bör också lägga sig vinn om att så jämnt som möjligt fördela gåvorna mellan de församlade. Det är inte snyggt att favorisera eller förfördela någon. Skulle det ske, bör den i förväg bland de församlade, utsedda deltagarna i krisgruppen träda in. Diskret och med yttersta integritet.

Observera även att det är absolut förbjudet för mottagarna att börja öppna klapparna innan samtliga är utdelade. Även utdelaren bör ha erhållit sin beskärda del. Dock utan synliga tecken på de förmåner i form av rim och empati som gällt för övriga församlade.

Öppnandet av paketen bör ske i tur och ordning, eftersom alla skall beredas möjlighet att se den reaktion som mottagaren uppvisar. Förslagsvis sker detta moturs i rummet. (Medurs är så rasande förutsägbart och banalt.) Respekt bör visas paketinslagaren. Riv därför inte sönder omslagspapperet utan visa vördnad, genom att lugnt och metodiskt avlägsna snöre och tejp. Papperet viks ihop snyggt och prydligt, så att det tar mindre plats på sin förvaringsplats i förrådet i väntan på nästa jul. Snören lindas runt tomma toalett- eller hushållsrullar, för att inte förfaras. Att försöka göra nystan av dem är rent förkastligt.

Härefter sker tackceremonin, då var och en går runt och tar i hand och bockar eller niger. (Det är valfritt vilket nuförtiden, då vi tillämpar strikt genusperspektiv och således inte skall ta hänsyn till könstillhörighet.) Märk att alla skall tacka alla, oavsett om julklapp mellan parterna har utväxlats eller ej. Ett och annat dåligt samvete kan kanske väckas, vilket ofta har positiv effekt på nästa års julfirande.
Först när allt detta är genomfört har ägande- och förfoganderätten över presenterna övergått från givare till mottagare och julen blir riktigt god.

Hur resten av kvällen genomlevs är valfritt, bara den innehåller ett risgrynsgrötsavbrott, där mandel skall ingå.

God Jul!

*****

Det kom ett kärt kort ...

.. från ett litet alpland i söder.

Kul och trevligt!

Men när jag läser texten blir jag lite förundrad. Jag vet att någon annan också påpekat svårigheter att kommentera. Jag vet inte vad det beror på, men jag vet att denna avsändare i Schweiz använder Mozilla Firefox som webbläsare, vilket inte borde vålla några som helst besvär. Tvärtom. Men Lena använder även en Mac. Kan det vara problem??

Tack för kort Lena m familj.

Härifrån kommer varma julhälsningar från Bert och Benke.

*****

Årets - Nu släppt

*****

Succékurs i repris - Nu lätt omarbetad

2007 genomförde jag en kurs i julfirande på distans. Den rätade upp många felaktiga böjelser bland befolkningen när det gällde den svenska traditionen. Eftersom tiderna förändras har jag nu omarbetat kursen marginellt. Men grunden är densamma. Dags att hyfsa till ditt beteende alltså.

Lycka till!

Julafton - Så ska den firas.

Morgon:
Viss extra sovtid kan tillåtas. Men senast 08.30 bör frukosten börja dukas fram. Nya tider gör sig gällande och därför är innehållet i frukosten valfritt, efter vars och ens önskemål, bara den innehåller gröt, lingonsylt, mjölk, te, bröd, messmör och en lussekatt som efterrätt till påtåren.

Förmiddag – lunchtid:
Därefter är det fri tid, då man inte bör göra så mycket annat än tindra. Eventuellt kan man snickra på julklappsrimmen, eller justera något ljus som hamnat snett i granen. Sopa upp eventuella barr, som hamnat på julgransmattan, som bör vara av textil. Ge också granen en skvätt vatten. Se upp så du inte spiller på julklappspaketen, som vid det här laget redan bör ha placerats vid granens fot. Det borde ha skett redan igår, i samband med att julgranen kläddes med ljus och pumlor.

Jullunchen kan du hoppa över, eftersom frukosten intagits relativt sent på förmiddagen. Möjligen kan en skinkmacka intagas på stående fot vid köksbänken. Ett glas mjölk (ekologisk) därtill, är inte fel.

Tidig eftermiddag:
Affärerna bör nu vara stängda, varför kompletteringar till julklappshögen inte är möjliga, förutom det utbud som OK-macken har att erbjuda. Kanske skulle du i alla fall satsa på en rattmuff till moster. Eller en ny stötdämpare. En ny Wunderbaum i någon för året ny färg, kanske också skulle falla henne i smaken. Försäkra dig dock om att hennes doftallergi inte förvärrats under året, innan du satsar något större belopp på denna produkt. Stämningen kan lätt bli otrevlig annars. Kanske tror hon att du är ute efter hennes arv. Hur det än är med det, så får det inte märkas. Det finns andra sätt. Till exempel en skvätt bittermandelolja i glöggen.

Om inga göromål anses särskilt nödvändiga fortsätter du att tindra.

Klockan 15.00:
Samla nu alla till silltallriken, som bör vara inledningen till den matorgie, som någon välvilligt ställt upp med att duka fram. Vid svårigheter att få gehör från dem som förväntansfullt bänkat sig framför Kalle Anka, kan följande lilla knep användas.

Utrusta dig med sax! Gå in i TV-rummet under förespegling att du måste klippa av veken på ett stearinljus, som enligt ditt förmenande ryker och osar förskräckligt. I förväg bör du ha ordnat ett veck i lämplig matta. På väg in i rummet snubblar du nu på det där vecket och far framstupa med saxen redo att klippa till, just när du kanar på mage mot antennuttaget. Ett, förstås helt oavsiktligt klipp, får platt-TV:n att slockna. Du hjälps upp och masserar ditt onda knä och ber om stöd, eftersom du måste hoppa på ett ben ut till matrummet. Det allmänna tumult som uppstått, bör ha gjort att du nu är intressantare än Benjamin Syrsa. Du är ju också betydligt styvare på ”When you wish upon a star”, än vad Bengt Feldreich är. Så stäm upp den sången med lätt ironisk ton, klart riktad till Disney-vännerna…. Haha! Glöm din dröm, skall vara andemeningen. Här är det sillsallad som gäller! Och skinka, dopp i gryta, kalvsylta, prinskorv, köttbullar, tunna revbensspjäll och slutligen lutfisk.

Finns det en router och mobilt nätverk i bostaden kan det oskadliggöras på ungefär samma sätt. Detta för att användandet av smarta telefoner ska elimineras så långt möjligt. Ett alternativ är att klä lägenheten/villan i aluminiumfolie för att störa ut eventuella signaler från mobilmasten i kvarteret intill.

Måltiden bör sträckas ut till framåt 18.30. Minst!
Därefter förväntar sig alla att julklapparna skall börja delas ut.

Hur det bör gå till får du lära dig i nästa kursavsnitt, som publiceras imorgon, dag före dopparedagen.

*****

Halleluja

Igår kväll träffades några vänner, numera traditionsenligt, på en av stadens pubar, för att käka onyttigt och dricka en öl eller två. Byte av julklappar är också ett inslag. Alltid trevligt.

Naturligtvis hamnade vi också på en av stadens mest glamourösa barer för en liten avslutning av kvällen.

När vi kom ut snöregnade det och vi strävade hemåt med något som kändes som ett hopp - Skulle vi få en vit jul trots allt. Plusgrader var det ju ändå, så hoppet var rätt svagt.

Idag kunde jag konstatera att fyrtio minuter från en grå och tråkigt snöfri stad är det bara fyrtio minuter till en vit härlighet. Iväg till stugan för att förbereda julen. Jag jobbar visserligen imorgon, måndag, men sedan är det tre dagars ledighet.

För första gången på flera år ska vi fira jul i stugans och skogens stillhet. Senast skedde det 2008 med ett tråkigt slut.

Nu ska skinkan in i ugnen.

Och om ungefär en timme publiceras en repris här på bloggen. Den kan vara läsvärd.

*****

En del tar det lugnt i julruschen

 

 

Tänk vad lite förutseende kan göra. De flesta av mina julförberedelser är klara och jag kunde gå ut på stan i lördagsrusningen bara för att strosa. Och lugnt konstatera att jag aldrig skulle klara av de bedrifter som många av mina medmänniskor ägnar sina decemberdagar åt.

 

Fruktansvärda horder svepte fram, köade, trängdes, sprang. I allmänhet såg de sjukligt utleda ut, även om jag råkade på några av mina bekanta, som stannade för en pratstund. Jag hade bara ett ärende. Hämtade ut mina nyombyggda skidor, som anpassats för de nya slalompjäxorna.

 

Sen gick jag hem och tog en kaffe. 

 

 

 

*****

Snart färdigt

Jaha - Så var älgköttbullarna klara, liksom risgrynsgröten. Allt medan en totalförälskad traktorförare skottar obefintlig snö på gården för andra gången detta dygn. (Vi träffade på honom i samma värv i natt, när vi kom hem från en middag hos några vänner.) Till saken hör att ingen snö har fallit.

Traktorföraren har alltså ett djupt och innerligt förhållande med sin traktor. Traktofil??

*****

Händelser i skrivarrummet

 - Vad är det där för skrivare?
A tittar frågande på mig, där jag står vid den nya dokumentförstöraren.
 - Den har jag aldrig sett, säger hon.

 - Det är på den här man skriver ut konfetti, svarar jag.

*****

Det tuffar på

Dagarna fylls av arbete. Från morgon till kväll. En kämpig vecka med förväntade problem. Vi har nämligen bytt telefonsystem på jobbet.
 -  Va'er'e'me're'rå, frågar du.
Jo det ska jag tala om. En mer telefonintensiv arbetsplats har jag svårt att tänka mig. Normalt ringer det i ett. Ibland någon sällsynt paus, men mest pumpar linjerna röda. Vi är beroende av goda förbindelser.

Därför valde vi den här veckan för bytet. Veckan före jul är normalt en lugn vecka på en affärsreseavdelning.

Bytet gick ju inte smärtfritt, precis. Det hade väl ingen trott. I nästan ett dygn var vi utan förbindelse med kunderna. Tekniken svek.
 - Omskuren mot avvärlden, som nån uttryckte det.
Nervositet och stresskänslor. Telefonapparater som vi inte är vana vid. Knappar vi aldrig sett och än mindre vet vad de ska användas till. I teorin, kanske. Men inte i praktiken.

När trafiken så småningom smög igång kunde man till exempel höra:
 - Hjälp. Det ringer. Var ska jag trycka?

Vi får hoppas att julfriden bland våra kunder har lagt sig och att fredagen blir lugn. Fredagar brukar annars vara våra stressigaste.

---

För det var ju det där med den privata julförberedelsen också. Eller blotet! Det ska ju ätas.

Jag gillar jul. Skulle sakna den om den inte fanns. Inte för att jag tror på de där sagorna om Jesus och andra fantasier och fantasterier. Men jag tror att alla behöver det här avbrottet. Bryta sina vanor, så här mitt i mörkaste vintern. (Och mörkt är det. Knappt någon snö. Regn och blask, slibb och slask.)

Men den innebär ju en del jobb på kvällarna också. Idag har vi julhandlat. Utmärkt idé. Vi lyckades pricka in en kväll, som inte många andra hade lyckats inmuta. Så nu finns allt för julen hemma.

Hittade till och med en okokt skinka. Jösses vilken lycka. Förstår inte varför man ska köpa färdiga skinkor "bara att griljera". (Förbannade amatörer, skulle jag vilja säga, när jag ser skinkkylarna svämma över av färdigmat.) Ekologisk var den också. Givetvis.

I den stilen fortsatte inköpsrundan. Mycket ekologiskt blev det. Dessutom norrbottensproducerat förstås. Så långt det överhuvudtaget är möjligt. Och det är faktiskt långt. Nu är kylen fylld.

Julen kan börja.

*****

Äntligen klara

Luleås godaste. Eller Norrbottens. För att inte säga Sveriges, Europas godaste pepparkakor av Råneåtyp. Nu är de snart ute ur ugnen allihop.

Och när jag tänker efter är de nog världens godaste. Fina nog att rama in.

Universums, kanske!

*****

Tisdagsmiddag

 

***** 

Får man ett stort paket ...

.. där Postkodlotteriet är avsändare, sådär utan att man varit medveten om att man vunnit något, så blir man ju nyfiken.

Tungt var det också, paketet som jag hämtade ut efter att jag fått ett SMS från "posten".

Överraskningen var stor. En fantastisk bok av Mattias Klum. 2,1 kilo snygga naturbilder. Perfekt för mig som är både natur- och fotointresserad.

Tack för det, Postkodlotteriet.

Men sen undrar man ju hur de kunde veta att jag ville ha just en sådan bok!??

FRA? NSA!?

Hm...


*****

Assistenten snurrar . . .

. . sirap uppmätt, citron riven och adventskransen står på avsvalning.

Det är full aktivitet i köket.

Rånepepparkakor på gång.

 

 

*****

 

Här litar . . .

. . man på  folk.

Lägger plånboken på brickan och går till buffén och hämtar mat.

*****

Önskar jag var där

Och killarna tävlar i en av mina favoritpister i Val d'Isère.

Bellevarde face.

















*****

Tack . . .

. . till dig som tassat hit med tidningen i morse.

Det uppskattas.














*****

För två år sedan ...

.. stängde mitt lunchstamställe. Vilsen blev jag. Prövade diverse andra, men fastnade inte för något.

Sedan öppnade Friends efter ett år och det slog an.

Men nu är ordningen återställd. Roasters nyöppnade igår.
Nytt och annorlunda, men samma.

Så nu har jag två stamställen. Och i januari öppnar ett tredje.

Hur ska jag klara detta?

*****

Luleå, Skomakargatan 12 dec kl 23.06

Allt är lugnt.

Äntligen snö.
































*****

Inte känns det ...

.. helt inspirerande att traska iväg med skidor och nya pjäxor till skidverkstan för att få bindningarna justerade när det spöregnar ute.

I december!

*****

Det där med böcker ...

.. är lite problematiskt. De blir så många med tiden. Men helst vill man inte kasta dem heller. Och på återvinningen har de redan drunknat i inlämnade böcker och vill inte ha fler.

Nu möblerade vi om i "biblioteket", tillika gästrummet, och var tvungna att göra något. Det fick bli en rensning. Men det blev marginellt. Några gamla pocketutgåvor. Någon bortglömd årsbok. Inga rariteter; de fick vara kvar, förstås.

Men det är svårt. Böcker är kära.

Möblerna placerades om. Soffan i ett annat hörn, och fåtöljen vid fönstret.

Så fick det bli.


*****

Någonting är fel

Och det är inte tabellvärdena.
Brrrrr för Malmö!

*****

Det börjar . . .

. . julas i köket.

*****

Ätstörning

Igår läste jag Stefan Rössners debattartikel om kost i DN. Jag har egentligen ingen åsikt om innehållet. Det intresserar mig inte, helt enkelt.

Däremot är jag fascinerad av hysterin, som råder i Sverige angående alla möjliga kostinriktningar som haglar över oss. Enligt Rössners artikel är vi också rätt ensamma i Europa om att byta kost var tredje månad, allteftersom nyckerna och modedieterna väller fram över kvällstidningarnas sidor.

Och jag ser det både här och där  i min omgivning. Vi har blivit ett matvilset folk.

Jag lade ut en kort åsikt på Facebook. Och visst vaknade folk. Kommentarerna kom direkt. För och emot Rössner. Och det har jag väl inget emot. Men det var ju som sagt inte vad han skrev, som jag kritiserade. Inte heller rosade.

Men hysterin!
"Vi måste sluta ... " skriver han.

Jo - Det tycker jag också. Många äter fel. Kunskaperna är dåliga och skräpmaten för billig. Att byta diet efter tre månader är heller ingen lösning. Bara för att slaskpressen hittat något nytt att gotta sig åt. De enda som mår bra är de som tjänar pengar på eländet.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Mat, Kost, Stefan Rössner, Ätstörning, Hysteri, Kvällspress, Aftonbladet, Expressen, Skräpmat, 5:2, Atkinsdieten, LCHF, Flygvärdinnedieten, Sjukhusdieten, Stenålderskost

Riktig vinter

Andra advent. Promenad. Det är säsongens kallaste dag. Minus 21. Inget emot det som råder i inlandet (bortåt -40 idag), men ändå biter det i kinderna i motvinden, även om den är svag.

Jag tror det hämmar shoppinglusten för de flesta, för det är inte så packat i galleriorna och affärerna. Inte som det brukar vara på söndagarna.

Vi går bara en sväng för att få luft och för att njuta det arktiska skymningsljuset.

I parken har julklappsträdet laddats.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Norrbotten, Luleå, Vinter

Ny karriär

Årets julfest - ja, vi brukar bara ha en per år - gick av stapeln igår kväll. Med den vanliga lilla förfesten på jobbet och sedan färd mot okänt mål. Ibland lite längre, igår räckte det med lokaltrafikens Linje 7 till en kvarterslokal, där våra chefer fixat och tog emot på trappen. Glögg vid fjärdens strand, i brassken, innan vi fick gå in i värmen.

Placeringskort

Sedan följde julklappsutdelning med sedvanligt individuellt rim till var och en av oss 37 närvarande. Ett gediget jobb. Det anspelar alltid på någon händelse under året, som man varit med och orsakat, eller råkat ut för. Man får igen, så att säga.

Mat och dryck och lek och dans. Och glada medarbetare. Som personalansvarig blir man också ställd mot väggen. Det är också sed att vår chef, vår ekonomichef och jag ska tävla. Den här gången inleddes turneringen med dart. Där spelade jag ut mina två kolleger med enkelhet. Rusade iväg i poängen skyhögt över deras mediokra träfförmåga och utvisades. Jag visade var skåpet skulle stå och fick omdömet "överkvalificerad".

Så istället för att vara matkunnig har jag nu blivit dartmästare.

Ständigt denna förändring.

(Fast jag behåller nog matkunnandet i smyg, trots allt.)

*****

Vilken slölördag

Kvar i stan i helgen. Och slöheten tar över. Visst har jag byggt om inredningen i en garderob. Men i övrigt har jag inte gjort ett skapandes grand. Inte ens varit utanför dörren.

Jo, jag gick ner till förrådet för att kolla om mina nya pjäxor passade till bindningarna. Det gjorde de inte! Så nu blir det att traska iväg till världens bästa friluftsbutik här i stan och få en justering gjord. Fixat med de övervintrande växterna på balkongen också.

Men i övrigt har jag bara legat på soffan.

I och för sig har jag ju strukit en skjorta också. Ska ju på fest ikväll. Årets julfest i företaget. Hemligt, hemligt. Men jag vet en del detaljer eftersom jag utsetts att se till att medarbetarna kommer dit i god ordning. Samla flocken till släden i tid, alltså. Från förfesten på jobbet.

Det kräver en del.

Trevlig lördagskväll!


*****

Huje'danemej

Lyssnar på alla rapporter om farbror Sven.

Vill bara rapportera att här har han inte varit. Här är det lugnt. Ingen snö heller! Tyvärr.

Norrbotten - Det kaosfria alternativet.

*****

Hemlös

Stormen Sven har ställt till många problem runt om  i Sverige.

Så lät det i Rapport ikväll.

"Runtom i Sverige", tänker jag. Här har det inte blåst nämnvärt. Snö har fallit under några timmar igårkväll. Hela fem centimeter.

Sverige är väldigt litet i centralmedias journalisthuvuden. Stormen har väl drabbat ca en tredjedel av Sveriges yta.

Och jag undrar: Var bor jag?

*****

Ligger på soffan och väntar på middagen

Fest igårkväll - Julfest imorgonkväll.

Livet är rätt hårt.

*****

Skilda världar

Stackars, stackars, stackars Maria Abrahamsson. Moderat politiker i Stockholm och före detta journalist, om jag inte missminner mig.

I sin blogg tycker hon att de som tjänar 36325 kronor i månaden inte är högavlönade. De borde istället få sänkt skatt.

Själv tjänar hon betydligt mer än så (nästan det dubbla) och skulle förstås behöva de där extrapengarna där hon släpar sig fram i livet med sin dyra lägenhet, sina dyra arbetsresor från Södermalm till Riksdagshuset, och pustandes hem med sina matkassar från sin dyra Konsumaffär.

"Det är dyrt att bo och leva i huvudstaden, kort sagt", säger hon.

Jag minns när hon skulle delta i något debattprogram, som sändes från Göteborg och som handlade om decentralisering, tyckte att det var förskräckligt att behöva resa dit, bara för att delta i ett program som lika gärna hade kunnat sändas från Stockholm. Hon kände sig väl otrygg, så lååångt ifrån hemstaden.

Mera koncentration av resurserna alltså. Ville hon. Till den dyra, dyra huvudstaden.

Vi kanske skulle flytta dit allihop, Maria.
Och bli högavlönade.

Själv känner jag mig rätt högavlönad trots att jag tjänar betydligt under 36325 kronor. Bor bra. Betalar 5370 kronor i hyra (egentligen bara hälften av det, eftersom vi är två i hushållet) inklusive varmgarage och el. Har ett fint fritidshus, en nästan ny bil (fyra år), går till jobbet varje dag. Och hem.

Det låter väl som en dröm, Maria?
För mig är det verklighet.

Tack och lov.

Låååångt ifrån huvudstaden.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm, Moderaterna, Riksdagen, Statlig skatt

Lycka är ...

.. till exempel ett par nya pjuck.

Röda.
Genomskinliga.

Sköna.

*****

På spåret - Eller urspårat.

Vart är vi på väg? Ja det undrar jag, när jag ser nyhetsflödet i tisdagskvällen.

En sluttande kurva mot okunnighet. Den så kallade Pisarapporten som visar våra skolungdomars kunskaper i bärande ämnen visar att det är rätt illa ställt. Det har gått utför hela 2000-talet hittills och alla skyller på alla inom politiken.

Jag undrar om vi sprungit iväg lite för fort. Satsat fel. Gett eleverna egna datorer, utan att tänka på vad de egentligen ska användas till. Och de är pigga på att prova allt det nya, utan att ha nödvändiga grundkunskaper. Läsning behövs inte. Det är bara att klicka sig fram med symboler. De skriver med talspråk och sms-dito och orkar förstås inte sätta sig in i texter som inte behöver vara särskilt svåra, men ligger på en standardnivå som är något högre.

Med risk för att vara gammalmodig skulle jag råda till lite vanlig undervisning också. Av lärare som är lärare och som slipper vara administratörer. Finns det skolexpeditioner nuförtiden. Eller har vi inte råd med dem längre?

---

Och förfallet fortsätter. Vår infrastruktur håller heller inte måttet. Riksrevisionsverket har i en rapport konstaterat att det inte finns någon som har en övergripande insikt över vad som behövs i järnvägsnätet. Uppenbara brister i kvalitetskontrollen, alltså.

---

Regeringen uppfattar sig satsa i dessa båda angelägenheter. Men säger samtidigt att det kostar väldigt mycket.

Tjaa - Ett par jobbskatteavdrag färre, så hade vi kanske klarat av alla våra gemensamma angelägenheter. 80 - 100 - 120 miljarder kommer man en bra bit med.

Byt regering!

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Pisaundersökningen, Regeringen, Infrastruktur, Skolan

Ska vi inte

Vi i Sverige lär ju vara de mest amerikaniserade landet utanför USA. Allt som kommer därifrån slukar vi med lust och nöje. Det är Halloween, det är Black Friday, det är osorterade filmer och serier i parti och minut. Allt ser vi upp till, dyrkar och gillar.

Här kommer nästa succéimport.

Kanske.

*****

Adventsmorgon

 

***** 

Och sedan . . .

. .  blev det pimpade rester.

Här slängs inget.


















******

Årets glögg

En slatt Chablis som blev över från igår, värmd och smaksatt med honung, kanel och stjärnanis.

Så går det till i det Bodiniemska schatået.

Skål!













*****

Tidens tecken

Att jag gillar vinter råder det väl inget tvivel om i min lilla läsekrets. Jag gillar sommar också, och höst. Lägg därtill vårvintern, så inser du att jag gillar de flesta av våra årstider i denna landsända.

Men klimatförändringar har börjat rubba förtroendet för den årstid som nu ska börja på allvar. Inte mindre än två gånger den senaste veckan har vi råkat ut för så kallat underkylt regn, det vill säga vatten som inte frusit trots minusgrader, men som blir till blankis så fort den träffar marken, eller andra föremål.

Jag vet mig inte ha upplevt detta fenomen när jag var yngre. Aldrig när jag var barn. Visst regnade det när det skulle och visst snöade det på vintern. Men detta....!??

Broddarnas tid är här. Jag köpte ett par så kallade Ice Bug-skor i fjol. Att användas på isiga promenader. De är supereffektiva och ger trygghet. Dessutom låter det lite häftigare än att skaffa broddar, vilket för tanken till farmor och farfar. I och för sig är det väl inte oangenämt att tänka på dem då och då, men skulle helst vilja komma ihåg andra saker då.

Färden till stugan idag gick på bara vägar. Utom den sista biten ute i skogen. Här låg ett jungfruligt och rätt tunt snötäcke som kom i natt. Två tre centimeter bara. Tillräcklig för att helt och hållet dölja det som finns under. Blåis. Nypolerad. Färdig för konståkning. Vilket även vi fick känna på då bilen plötsligt vägrade lyda brompedal och ratt. Vår avtagsväg in till stugan missade vi och fick vända 20 meter längre ner efter vägen. Med nöd kunde vi ta oss in till tomten och vår vanliga vinterplats nära motorvärmaruttaget.

Sedan gällde det att ta sig ut. Gå runt bilen. Packa ur bagageluckan. Jag säger - Det var med livet, eller åtminstone benen som insats.

Blankis gör promenaden lite för spännande

 - Jag går i rabatten, tänkte jag, och drattade omkull. Det är blankis även utanför plogat område. Klarade ben, livhank och även den hand som jag tog emot mig med. Stjärten klarade sig också.

Vi får väl se om bilen står kvar imorgon, eller om den kasat på tvären nerför slänten. Det är inte riktig plant framför vår stuga.

 - Men Ice Bug:sen då, frågar du.

Jo - De finns hemma i stan.
Förstås.

Och om vi kommer dit före påsk får vi vara glada.



*****

Min vackra stad

Lite mycket broar, kanske. Men nog är det en snygg film av mitt boställe.

Kolla själv.




*****

I köket ..,

 

.. stökas med frukost.


Jag ligger och slumrar.


















******

Vårt tillfälliga ...

.. fikarum sedan snart två veckor finns i trapphuset på övre plan utanför toaletten.

Vi renoverar vårt personalrum med konferensavdelning.

Och alla våra fördomar om hantverkare besannas.

*****

Även vi har varit ...

.. lamslagna. Det hände igår. På eftermiddagen.

Och rapporterades i tidningarna idag. Med kvällstidningsrubriker.

Med skäll. Med panik. Med oförstående.

Med dumma frågor. Som: "När ska det funka igen?"

Det som hände var att kollektivtrafiken slogs ut under ett par timmar på grund av vädret. Det låter som om det vore jordbävning, eller orkan, men handlar om extrem halka. Underkylt regn på kalla vägbanor.

Så "lamslagna" blir vi, att logiken och intelligensen verkar halka åt något annat odefinierat håll. Och jag tänker; vad sker om det någon gång skulle bli allvar?

En bekant tog ner det hela på jorden med självklar logik:

(LLT=Luleå Lokaltrafik)
*****

Ett litet tips ...

.. som berättar om en sak som jag ägnar mig åt rätt ofta.

Med framgång.

Prova du också!

*****

Nej - Inte nu heller.

Jag nöjde mig inte med det svar jag fick från NSD:s redaktionschef och hans reaktion på mitt blogginlägg om onödig publicering för en tid sedan. Ett svarsmejl gick iväg:

Hej Patrik!

Tack för ditt svar. Men det hade varit intressant att även få veta
bevekelsegrunderna för att publicera karta och bild på föräldrarnas
hus, eller stuga (eller om det var bådadera).

Med vänlig hälsning
Bert Bodin

Det kom ett svar idag:

Hej
Som regel har vi principen att vi berättar det vi vet och det som är sant och relevant i sammanhanget. Frågor om var, när  och hur blir angelägna i ett fall som detta. Där är kartor och bilder förstås en viktig komponent när vi rapporterar. 

Sedan ställer vi oss förstås frågan vad som går och inte går att publicera utifrån hur utpekande det blir eller om det finns andra omständigheter som gör att vi bör avstå publicering. 

Här bedömde vi att vi kunde publicera, även om det, som jag skrev tidigare, inte är några enkla beslut.

Med vänliga hälsningar

Patrik Boström

Och jag kan fortfarande inte förstå hur det kan vara "relevant i sammanhanget" att peka ut en misstänkts föräldrar.

Men jag lär aldrig få något svar.

Den tredje statsmakten är viktig. För yttrandefriheten och för demokratin.

Men då gäller det även att bygga förtroende.
Inte blodtörst.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Press, Media, NSD, Etik

Provsmak

I köket bakas ...

.. lussekatter. Jag dricker kaffe och ser om jag kan hämta någon inspiration från Matslaget.

Vi får se hur det går med det.











*****

Och där ...

.. åkte surdegslimporna ur ugnen. Lite misslyckade men goda.

Misslyckandet bestod i att jag var tvungen att krypa till korset och tillsätta jäst. Surdegen ville inte riktigt få fart den här gången.

Men inget slängs. Här ska ätas. Det smakade i alla fall gott och lite syrligt.

Bättre lycka nästa gång.

*****

Isigt

Morgonens promenad förde ut mig på isen. Havet har stillnat. Men som jag skrev igår så sjunger det ännu. Svårt att beskriva i ord. Men föreställ dig någon som spelar på såg. En såg som är djupt stämd i bastoner. Fascinerande, men inte så ödesmättat på dagen, som i mörka natten.

Många frågar om vi brukar åka långfärdsskridskor. Men där går gränsen för mig. Jag har alltför stor respekt för blankisar. Och eftersom dessa oftast existerar bara en kort period, har jag inte tagit mig för att köpa utrustning. Snön kommer ju oftast samtidigt med isen, så vissa år finns det ingen åkbar is alls.

Så det får vara, även om det idag skulle ha gått finfint. Dessutom är ju vår fjärd väldigt långgrund, så även om jag skulle drutta i 50 m ut från stranden, skulle jag möjligtvis hamna till knäna i vatten.

Men vackert är det.

*****