Vilken rivstart

Det är alltid med viss bävan man kommer tillbaka till sitt jobb efter några dagars ledighet. Nu kan jag konstatera att min bävan var befogad.

Vårt veckomöte blev en bra teambuildings-övning då en av kollegerna råkade vepa omkull sin kaffekopp över sammanträdesbordet. Det blev snabbutryckning från alla håll. Rädda vad som räddas kunde. Men en kalender gick till den andra sidan tillsammans med en smörgås. Bord och golv fick torkas, en duk tvättas. Därefter startade mötet.

Sedan blev dagen fylld av samtal, efter samtal, efter samtal. Telefonen glimmade röd mest hela tiden.

När vi jobbar håller vi ofta två-tre kunders bokningar i luften samtidigt. För oftast hinner man inte klart efterarbetet med en beställning innan nästa kommer in. Det är en aldrig sinande ström som måste ledas rätt. Justera i efterhand, komplettera, rapportera och se till att alla tidsgränser hålls.

Dryga tvåhundra resenärer har vi fixat idag. Själv har jag varit både i Krakow, New York, San Sebastian och Shanghai. Men också i Karlstad, Göteborg, Stockholm, Åbo och Helsingfors. Man känner sig rätt slut när klockan slår 17, och det blir också lite övertid.

Inte blev dagen bättre av att mitt första samtal kom innan jag ens gått till jobbet.

 - Hej, det är er garagegranne Åke.
 - Hej, sa jag.
 - Jag har kört på er bil. Ville bara tala om det, sa han.
 - Oj, sa jag.
 - Ja, jag vet inte, men jag har ju rätt ny bil och den är längre än min gamla och jag svängde ut för snävt från min plats. Men jag tar på mig hela skulden och kommer att stå för alla kostnader.

Inför mig ser jag ett totaldemolerat vrak.

 - Nu kommer jag att vara borta i några dagar, säger Åke. Men jag är hemma på onsdag igen.

Jag lägger på och förbereder mig för ett katastrofscenario, när jag går ner via garaget för att gå till jobbet.

Roligare måndagar har jag haft. 















 *****