Drama på fjärden

Plötsligt ser jag från min bloggarplats hur massor av sjöfågel simmar i grupp ute på fjärden.

Det ser ut ungefär som när skrakarna samlas till gruppfiske på höstarna, då man ibland kan se tusentals individer samarbeta för att samla fiskstim.



Men så här på våren har jag aldrig sett fenomenet. Nu var det inte heller skrakar, vad jag kunde se, utan knipor och viggar. Och vilket liv. Det skränades och skreks därutifrån fjärden.

Snart får jag dock en trolig förklaring.
Det verkar som att fåglarna håller ihop för att freda sig mot attack. Snart ser jag två havsörnar, som cirklar ovanför flocken, ivrigt retade av måsar, som inte väjer för övermakt.

Ett litet drama från första parkett. Men jag tror örnarna fick ge sig. En stund senare skingrades flocken och lugnet återställdes.



(Klicka gärna på bilderna. Flocken befann sig ungefär en kilometer ute i fjärden, så bilderna blev därefter.)


*****

Nu snubblar man nästan ...

.. på alla grönsnabbvingar, när man går ut på tomten.

De är överallt!



*****

Man ska aldrig, aldrig gnälla ...

.. över kunder om man har ett servicejobb.

Men undra kan man ju.

Hur tänker en kund, som man hövligt ber vänta i telefon, eller ber att få ringa upp, när alla sitter upptagna i varsitt samtal och har fler samtal som väntar.

- Ja, men jag har bråttom.

- Hur länge då?

- Har jag nå't val?

Då har man ibland nästan svårt att lägga band på sig, när man sitter och gör sitt bästa, sliter och stressar. I alla fall skulle man vilja säga något dräpande. Men det får man ju inte.

Nu ska sägas att det är ett ytterst fåtal, som uppför sig på det där viset. Men tyvärr är det de kunderna man minns.

Man kan också undra hur en sådan kund beter sig i en vanlig, fysisk kö. Går förbi alla andra och säger att "jag har minsann inte tid att vänta" ???

I vårt företag har vi valt att inte ha en automatisk röst som kommer in och säger "alla våra agenter är upptagna. Din plats i kön är nummer .... två".

Här är det istället äkta vara som gäller. Det borde väl uppskattas.

Eller vore det bättre att vi inte svarade alls?

*****

Nå't är det ...

.. med Blogger idag. De stängde kl 10.00 "Pacific Standard Time" för underhållsarbete.

Hm! Sedan dess har man inte kunna läsa de tre senaste dagarnas inlägg.

Vi får väl se hur det blir.

*****

Bevare mig

Jag har gått och blivit Folkpartist. Hemska tanke!

Men ungar och ungdomar har skolplikt.

Då ska de vara i skolan.
De ska komma i tid till lektionerna.

Allt annat är fel, och ren mjäkighet från skola och föräldrar.

Och de vuxna (bl.a. Barnombudsmannen) som säger att barnen förlorar sin självkänsla av att få det dokumenterat i betyget behöver nog terapi.

Mig måste det vara något fel på. Jag har aldrig någonsin skolkat. Fick ordnings- och uppförandebetyg, och varenda frånvarotimme (giltig sådan) nedplitad i betyget från
klass 2.

Och jag har haft självkänsla i hela livet.

Vart är vi på väg?
Berätta det för mig!

*****

PS För att undvika alla missförstånd: Jag är verkligen inte Folkpartist.

Kåtslag

Stor humor blev det när jag hörde ett inslag i SVT:s Kulturnyheterna ikväll.

Där berättas att den redan nu "klassiska" bilden på USA-ledningens TV-tittande, när Usama bin Laden sköts, censurerats i en judisk ultraortodox tidning. Di Tzeitung publiceras trots namnet, i New York.

På bilden från händelsen har de båda kvinnor som finns där retuscherats bort. En av dem är Hillary Clinton.

Jag trodde inte mina öron, och här hemma brast vi i gapskratt när vi hörde motiveringen.

"Att publicera bilder på kvinnor, kan väcka sexuella tankar hos läsarna."
De stackar manliga läsarna skulle förstås inte kunna styra sig, om de fick se Hillary i bekymmersam pose.

Är det inte märkligt vad religion gör med människor.
Jag visste inte att det funkade som afrodisiakum.

*****

Kulturnyheterna

- Today it's HCHF, ...

.. sa den engelspråkige kocken på mitt lunchställe.

Jag tog det ändå.

*****

Det är bara att välja

Framtiden ligger i naturen. Jag lyssnar till Björn Olsen, professor och överläkare i Uppsala, som skrivit en bok om pandemier. Fågel-, och svininfluensan i åtanke, berättar han om hur "vi människor är jordens vanligaste djur". (Åtminstone däggdjur, vill jag lägga till.)

Det betyder att vi snart kommer att få den naturliga balansen att helt tippa över. Och det blir inte åt rätt håll, utan helt i diket. Motsättningar mellan folkgrupper, konkurrens om sinande resurser med social oro och krig som följd.

Björn Olsen menar att det börjar i det lilla. Som exempel tar han fästingarna. De ökar och folk gillar inte det. Ökningen beror bland annat på växthuseffekten. Men den beror också på ökande rådjursstammar, vilket beror på att vi tycker att rovdjur är elaka och därmed ska bort. Katten på råttan, råttan på repet ....
Den principen funkar inte här, eftersom människan har tagit bort "katten".

En annan katt är lodjuret, som vi heller inte tycker om. Den ska bort. Hur huvudlöst det än är med lodjursjakt. Lons förmåga att hålla rävstammen i schack är omvittnad. Ökat rävbestånd ökar risken för dvärgbandmask. Vi har haft enstaka fall av parasiten i vinter. Se där! Ytterligare en "katt", som saknas. Och i detta fall en verklig.

Nåväl - Det är väl bara att börja bespruta markerna mot fästingar och dvärgbandmask.
Det finns säkert någon kemikalie vi kan ta till.

Eller asfalt.

Bra - Då var det fixat!

*****
Här kan du höra och se Björn Olsen berätta.

Andra bloggar om: Natur, Miljö, Människor, Balans, Intelligensunderskott

Så blev det plötsligt sommar . . .

. . eller nå't.

*****

Gomorron

Vad är det med ...

.. religiöst anfäktade politiker? I Syrien skjuter de på sitt eget folk. I Bahrein ställer de vårdpersonal som hjälpt skadade från kravallerna inför rätta.

Ondska och religion.
Hand i hand.

Som vanligt.

Tänk om de där gubbarna - för det är uteslutande gubbar - kunde lära sig att tänka själv istället för att läsa starkt förmultnade urkunder och ta dem som sanningen, bara sanningen och ingenting annat än sanningen.

Imbecillt, bara imbecillt, och inget annat än imbecillt.

*****

Dagen ...

.. började lite tveksamt. Men det repade sig strax. (Se föregående inlägg!)

Det blev härlig skidåkning.





Solen bryter fram.




*****

Gomorron

Diagnos

Ute snöar det lätt. Här sitter jag och tar det lite lugnt efter en stadig hotellfrukost.

Tänk vad folk släpper loss, när de bor på fjällhotell. Skulle ens någon av alla dessa gäster tänka sig att komma till frukosten på ett hotell i stan, iklädd långärmad t-shirt, långkalsingar och shorts? Eller i överdragsbrallor, superundertröja och stickad luva.

Men så ser det ofta ut här. Fullständigt obekymrade kliver de omkring och tar för sig av frukostbuffén. Kanske känner de sig som hemma, vilket ju egentligen är ett gott betyg till hotellet. Och mig spelar det ingen roll, så länge uppenbarelserna är uppenbart rena och hela, hur de än ser ut. (Men nog undrar jag lite över den där mössan.)

Själv har jag förstås tagit på mig ett par jeans och en tröja av ordinär design. Totat till håret har jag också, och gnuggat sömnen ur ögonen.

Totalhämmad.
Det är väl min diagnos.
Förstås.

Nu ska jag ut i backen.
Liftarna öppnade just.

*****

Jag förstår . . .

.. att alla ni tusentals läsare av denna blogg, undrar var jag har tagit vägen.

Då ska jag naturligtvis tala om det.

Jag svingar mina rasben i Riksgränsens pister. Detta fantastiska län, som jag bebor, bjuder så här års både på vinter och vår.

Här finns massor av snö. Vit, oförstörd snö användbar till något av det roligaste som finns.
Det tänker jag givetvis utnyttja.

Sedan får jag åka hem och sjösätta kajaken.

Naturligtvis passar jag då också på att njuta god mat. Ikväll har vi alltså klämt i oss något som här kallas Svarta Björns meny. Svarta Björn är en legendomsusad kvinna, som arbetade under rallartiden, som kocka. Jag tror inte att hon serverade de här läckerheterna. Men nog är det en heder att få en meny uppkallad efter sig.

Ikväll åt vi alltså Kalixlöjrom med mandelpotatiskaka och crème fraiche. Sedan följde lättrökt reninnanlår, med syltade kantareller, lingoninkokt rödbeta och mandelpotatis. Före desserten serverades en granité med hemligt innehåll.
- Men jag kan säga att ingefära är en av ingredienserna, sa Anna, som serverade oss ikväll.

Desserten var en mörk chokladmousse, hallonsorbet och xantémarinerade hallon.

Genomgående vin blev Paracombe The Reuben.

Heja Norrbotten!

(Mobilfoton av dålig kvalitet. Det medges.)

Så blev det härlig vinter igen.

Varför

Hur kommer det sig att alla vägkrogar är så fullständigt befriade från idéer från TV:s alla inredningsprogram, när det ändå alltid finns en påslagen TV i ett hörn.

*****

Krämigt

Putsat skor har man. Ikväll. Så där ordentligt. Ingen polish, ingen balsamcréme, ingen spray. Bara väldoftande skokräm.

Den där doften man minns från barndomen, när pappa vecklade ut en gammal tidning på diskbänken och dukade upp med brun, svart och ofärgad skokräm. Don efter sko. Stryker på med trasa, jämnt och fint i alla vinklar och vrår. Sedan vila. Lufttorka. Och så ljudet av borsten som avslutar, som ger glansen.

Så nu har jag den där doften i näsan.
Skorna blänker.

Vinterskorna åker på sommarförvaring.
Och mår bra.

*****

Lugnt?

Så har "världens mest eftersökte man" skjutsats till sitt paradis, där han förmodligen redan förlustar sig med massor av unga damer. Det är ju så man får det, om man dör som martyr. Och att man gör det, bestämmer man förmodligen själv. Allt enligt den tro, som han förfäktade.

Det var synd!

Det bästa för oss andra och det hemskaste straffet för honom hade varit att han tillfångatagits och fått göra samhällstjänst i världens mest sekulära land.

Nu firas händelsen stort i USA. Europas ledare visar lättnad.

Men kan vi nu tro att allt blir rosenrött och vackert?

På många, många håll beklagar man hans död. En kvinna i Palestina, som är anhängare till Hamas, var ledsen och tyckte det var synd att hans kamp mot väst nu var slut.

Nej - Lugnt blir det inte. För lika mycket som vi hatar terrorn från al-Qaida och liknande nätverk, lika mycket hatar de och deras anhängare oss.

Terrorn fortsätter.

*****

Smart - Men varför?

Jag brukar ibland se programmet Smartare än en femteklassare på SVT på lördagskvällarna.

Kul program, även om jag tycker det är lite långsamt och utdraget. Det är för långa betänketider och för mycket förment spänningsskapande.

Frågorna är kul och utan att skryta (!!!) så klarade jag varenda en igår, utan en enda fundering. Allt satt som en smäck. Det skulle säkerligen inte gå lika bra om jag själv stod där.

Mycket imponerad är jag också av femteklassarna. De har förstås "närmare" till vissa kunskaper än vad vi andra har.

Matte var det jag hade svårast för i skolan. I alla fall när vi kom upp i realskolan och gymnasiet. Där skulle jag nog ha svårast att klara av frågorna i programmet. Visst klarar jag plus och minus, multiplikation, division, förstagradsekvationer, procent och annat praktiskt.

Men vad sjutton lärde man sig kvadratrot för? Eller till exempel sju upphöjt till tio (7¹⁰)?

Har du haft användning för det någon gång i livet? Jag är snart 62 och har inte räknat ut kvadratroten ur någonting sedan 1967.



*****