Så säger vi ...

.. hej och tack till juli. Det är inte klokt! Vart tar månaderna vägen? 

Kvällarna börjar skymma. Särskilt när himlen är mulen. Och det är den. Ofta. Stadigt ostadigt väder. Jag börjar längta efter ett riktigt H på väderkartan.

Det känns som att det är så mycket man inte hunnit med. Och snart är semestern slu...

Nä'visst'nä ...

*****

På hemvägen ...

.. från Konst i det gröna, passerade vi länsmuséet, och jag fick syn på stora utställningsskärmar runt hela den stora fontänen. 

Klicka på bilden för läsbarhet.

Det var tydligen en vandringsutställning som handlade om vart vi är på väg med vår natur. Det är ett bräckligt tillstånd vi befinner oss i, på grund av vår miljöförstöring och klimatkonsekvenser.

Fantastiska foton!

Stare

Brushane

*****

Efter tre år ...

.. är en kär tradition tillbaka i stan. Vi gör en utflykt dit, hemåt alltså. Konst i det gröna på Gültzauudden har vi så gott som alltid besökt. Och nu var det rekord i antal utställare. Det är ju 3 år sedan sist, så abstinensen har väl varit svår bland länets konstnärer.

Ett hav av utställningsskärmar och montrar möter oss. För att orka gå runt börjar vi med en fika. Vi träffar många bekanta; det blir mycket prat. Många vi inte träffat på flera år. 

Här visas konst i många varianter och tekniker. Oljor, akvareller, fotografi, emaljarbeten, keramik, träsniderier ... Det är säkert mer än 100 utställare. Det tar sin tid. 

Den här gången blir det inget inköp. Vi är mätta på intryck och drar oss hemåt efter några timmar.

*****

På ljugarbänken ...

.. sitter John och spanar på möss. John är en grannes katt och brukar inte vara så sällskaplig som brorsan Elvis. Men idag fick jag till och med klappa honom på huvudet och fick ett vänligt "kurr" som svar.

*****

Men i motsats till ...

.. i förra inlägget finns det förstås annat som skött sig exemplariskt under vår bortovaro.

I skogen börjar blåbären bli plockningsbara. Åkerbären ser goda ut och färdiga för skörd.

Och i perennarabatten ståtar ligularian med sina tvåmetersstänglar, till humlornas förtjusning. Trolldruvornas klasar hänger tunga därunder. 

En del har nog "stukats" av det tunga regn som föll i tisdags, då det kom 31 mm på en eftermiddag. Men det mesta ser fräscht ut.

Sommaren fortsätter.

*****

Odlingssäsongen ...

.. löper på.  Så har den gjort även när vi varit i andra länder; Svealand och Åland till exempel.

Men grönsakerna har tackat för sig. Broccolin är redan uppäten. Förmodligen av kålfjärilslarver. 

En annan grönsak, som enligt beskrivningen skulle slingra sig upp i den stålställning vi ställt till förfogande, har också tappat geisten. Men blommar gör den. 

Vad är detta? 

Återstår - potatisen. Den ser också lite ämlig ut. Men den avvaktar vi med.

Vi kommer nog att överleva ändå.

*****

Allvar

Visst ser det gott ut?

I höst - eller kanske redan i augusti - ska det bli andra bullar. Jag har i flera år bakat matbröd. Inte alltid, men då och då tycker jag att det är trevligt, och framförallt gott. Dessutom vet jag vad jag stoppar i mig. Inga konstgjorda ingredienser, dolt socker och annat onödigt onyttigt. 

Surdeg har ofta varit inblandad. Det ger en extra dimension till brödet. Men det är ju inte riktigt lika enkelt att göra. Här krävs lite mer av hantverk och noggrannhet. Men jag har lyckats bra många gånger. Men det har också hänt att det gott helt åt helsike. 

Härom dagen läste jag om en bok, som skulle vara bra att läsa och titta i, om man vill göra rätt. Boken heter helt enkelt Surdeg. Låter rejält och ärligt. En grundkurs.

Jag köpte den idag. Och efter att ha läst 20 sidor har jag fått lära mig mycket nytt, som ingen annan surdegsbagare har berättat. Här får man detaljer, som berättar varför det kan gå fel, och hur man gör för att undvika det. Lätt och konkret beskrivet. Med krydda av lite humor. 

Jag är såld. 

 *****

Det här med ...

.. särskrivning verkar vara ett lavinartat problem. Det ökar, hävdar jag, som är utbildad språkpolis. (Jo, vi lärde oss stava i skolan.) Jag ser mer eller mindre hårresande exempel varje dag.

Jag inser förstås också att dyslexi är ett problem. Men jag undrar om det påverkar just denna företeelse. 

Jag tror däremot att mobilen har en stor skuld till det hela. Det händer att den inte känner igen sammansatta ord utan föreslår något annat. Så går det när man har "autocorr" inställt. 

Ta bort det!

Härom dagen hittade jag ett specialfall. På en grytlapp. Och den särskrivningen tog nästan priset. Plus det faktum att både jordgubb och tårta tydligen betraktas som egennamn.

*****

Det blir nog tåg ...

.. nästa gång när vi ska transportera oss genom landet. Eller också stannar vi hemma. Tågen har ju heller inte bästa ryktet.

Vi kom till Arlanda med flygbussen. Blev avsläppta vid terminal 4. Skönt - nu har ju den öppnat, med snabbare säkerhetskontroll sas det. Vi checkade in i automat, fick våra bagagetaggar och boardingkort i god ordning.

 - Bra, tänkte jag, tills jag insåg att det inte fanns någonstans att lämna in bagaget som vi just checkat in. Hittar en ung värdinna - som helst pratade engelska - och hon förklarade att vi måste lämna bagage och gå igenom säkerhetskontrollen i terminal 5 (?). Vi såg ju folk som stod i kö till kontrollen här i 4:an. 

 - It's only for passengers to Ryan Air, blev svaret.

Så iväg mot "femman" via Sky City. Där blev det stopp. Anslag kommunicerade att man inte fick passera tidigare än tre timmar före avresa. Vi hade nu 2 timmar och 30 minuter till avgång, men folk kan tydligen inte läsa.  För vi fick trängas, inte bara med de som skulle kunna gå vidare. Folk som blev nekade kom ju också emot oss, med halva sina bohag i rullväskor.

Men slutligen kom vi igenom och hittade bagageinlämning någon kilometer bort i terminal 5, där vi kunde släppa iväg våra väskor.

Själva säkerhetskontrollen väntade nu. Och ta mig sjutton - den tog bara 25 minuter. Nu kunde vi söka ett lunchställe efter att vi sökt upp vår utgång. 14A skulle det vara här i terminal 5.

Med jämna mellanrum höll jag koll på tavlan, som visade dagens avgångar. 14A var det, ja.

Vi åt vår "lunch" i någorlunda lugn och ro. Plötsligt försvann uppgiften om vår utgång. Den förblev borta en bra stund. 

Men så ... Ny uppgift dök upp. Utgång C43 skulle det vara. Ett sms i telefonen pep också till, med samma budskap.

Jaha! C43 - var ligger den? Det var bara att gå iväg och leta. 

Jo, skyltar vägledde oss genom en kilometerlång gång. Till terminal 4! 

Nu sitter vi här. En timme kvar till avgång. Vi får se om vi får sitta kvar.

Kaos är granne med .... Swedavia.

*****

Den första glimten ...

.. av utlandet visar sig snart. Bara efter några timmar på ett skimrande hav. 

Jag måste säga att Åland är lite märkligt som "land" betraktat.

Svenskt, finskt, eller kanske åländskt, helt enkelt. Självstyrande till stor del. Med egna myndigheter, egna lagar och bestämmelser. Med i EU, men ändå kan man köpa tax free, efter ett besök där.

En god trerätters lunch kostade vi också på oss i restaurang Rospiggen ombord. 

Det var alltså dagens lilla tripp. Och nu är vi tillbaka i Stockholm igen.

*****

Här kan du läsa mer om Åland och den märkliga särställning ögruppen har.

Uppbrott ...

.. och återgång till stadsliv. Imorgon blir det utlandsresa.

Men stockholmskvällen avslutas på en synnerligen trivsam restaurang vid S:t Eriksplan. Portal, heter den. God mat. Trevlig personal med humor. För oss blev det kryddsotad regnbågsforell med sauterad mangold, Sandefjordssås, kantareller och forellrom. 

Desserten blev chokladmousse med rabarber och hallonkompott och chokladfyllda hallon.

Inte var det så dåligt. 

*****

Kriget ...

.. har tyvärr börjat bli en vana, vilket gör att man ibland nästan glömmer bort det.

Men vansinnet fortgår. 

Och nog undrar jag vem som är det "drogade monstret".

Klipp ur dagens DN

*****

Bara en bild

Bortåt vägen.

*****

Trams och flams

En tradition på bostället är att det blir ett korvparty för vissa utvalda gäster, en dag i juli. Vi som är här åtminstone vartannat år, råkar av någon anledning träffa rätt varje gång.

Här berättas skrönor och annat; nyttiga erfarenheter delas. Barn stojar och leker i den 33-gradiga värmen. (Hur orkar dom?) Vi andra försökte undvika varenda solstråle med diverse patenlösningar. Skugga, skugga, tack!

Och så äter vi varmkorv med bröd, av traditionellt snitt, även om en smålänning undrade om det inte fanns "korv med halvräk". Uttalad på småländska förstås. Tydligen en typisk variant från Vimmerbytrakten.

Men standardvarianten fick duga.

*****

Ibland blir man överraskad.

Att man inte sett allt här i världen har jag sedan länge insett. Ibland önskar man det, när man ser hur läget är runt vår planet.

Men tack och lov finns det ju positiva nya erfarenheter att glädja sig åt också. 

Igår såg jag en "mysko" fjäril, som landade i gräsmattan en bit ifrån mig. Naturligtvis smög jag närmare, och lika "naturligtvis" flög den iväg innan fotograferingen. Men den kom tillbaka. Gång på gång. 

Till slut kom jag lite närmare. Men den vägrade visa upp sig. Envist knipande ihop sina vingar för att inte visa upp det vackra mönstret på sina mörka vingar. Men den har väl insett sin uppgift här i världen. Vet man inte vart man är på  väg; fråga Kartfjärilen. 

Om du sedan kan förstå dig på kartan på vingarnas undersida - det var en annan sak.

*****

Och vad gör vi ...

.. denna dag? Ja - inte mycket. Det blir frukost på brotrappan. Länge. Följs av en promenad i solvärmen. Ner till Nyckelsjön för att se om det är algblomning på gång. Vi kunde inte avgöra det, men vattnet såg lite grumligt ut. 

På hemvägen studeras vägkanternas djurliv. Påfågelöga, nässelfjäril och ett lamm som gärna ville bli klappat. 

Ja - det var väl det, hittills. Skönt att göra just ingenting.

*****

Byter utsikt ...

.. för några dagar. Nyss gick en hollywoodkändis förbi på vägen nedanför oss.

Vi väntar på att värdinnan ska bjuda till bords.

*****

Ukraina, Kina ...

.. och en mängd andra saker har idag avhandlats i en by utanför Luleå. "Ålderskrämpor" av de lite bagatellartade slagen - humoristiska, rentav. Det hann vi också med. 

En god sallad med torkad skinka och fetaost med mera, ingick också i programmet. Liksom bubbel i glasen - ja, för andra. Jag körde.

Presenter blev det också. Och kaffe och tårta ute i lusthuset.  

Det var nämligen så att min lillasyster fyllde 80. (Jag har ju en storasyster också, som blir 82 i höst.) Syskonträff, alltså. Alla tre samlade. Lillasyster och svåger (som förresten blev 80 i juni) bor i Stockholm, men har en ombyggd bagarstuga att disponera vid det gamla föräldrahemmet, som fortfarande bebos av min svågers släkt.

Glatt och trevligt. Vi har roligt när vi ses.

*****

Och bara för att ...

.. det är rätt tomt här, betyder inte att jag gått under jorden, eller har slut på idéer, eller nå't sån't. Nej - det betyder bara att dagen har varit händelselös. Dessutom felidentifierad. För som det ofta blir, när man har sex månaders semester två gånger per år, så blir dagarna vad man bestämmer att de ska bli. 

Alltså - igår var vi ute på festivalen. Träffade folk. Lyssnade på musik. Strosade omkring i stan och tittade på alla aktiviteter i varje gathörn. Lite sån't gjorde vi idag på dagen också. Och då kändes det som söndag. Flera gånger under dagen fick jag verkligen tänka efter, för att inse att det faktiskt bara var lördag. 

Vänta bara. Så blir det för dig också, när du slutat jobba.

*****

Kvällen blev ...

.. fin, med varmt och torrt väder, stick i stäv med det som utlovats från SMHI. 

Folk i massor på stan. Festival. Skön stämning. Folk är glada. Träffar många bekanta. Tar en irish coffee, som jag inte druckit på 25 år. Minst.

Går sakta hemåt strax före midnatt. 

*****